Slutsnackat



Nu är det ingen återvändo. Gamla Enskede Bryggeri är registrerat hos PRV, nu ska det bara börja bryggas. Tanken var att registrera namnet innan någon annan gör det. Bryggeriet är fortfarnande på planeringsstadiet, men det kommer till en början vara inriktat på lättöl. Jag tycker att utbudet av lättöl är på tok för dåligt. Den som inte vill dricka alkohol måste få ett värdigt alternativ. I somras drack jag ett lättöl från Klövsjö Bryggeri som var helt fantastiskt. Jag skulle inte kunna peka ut det som ett lättöl vid ett blindtest. Detta öl inspirerade mig väldigt mycket. Dessvärre är jag inte riktigt där än, men nu är det dags att engagera sig i lättölsbryggningnen på allvar.

Jag hoppas på att kunna presentera det första ölet för allmänheten under Gamla Enskede Gatufest i höst.


Projekt "Lättöl" fortsätter

Nu var det dags att fortsätta lättölsexperimenten. Denna gång ett öl med 30% vete, Styrian Golding och Columbus humle samt London III jäst. Utbytet blev riktigt bra denna gång också. Jag vet inte om det har att göra med att jag har haft lösare mäsk de senaste gångerna, men det verkar finnas ett samband. Konstigt nog blev koket ordentligt rummlande denna gång, trots att locket var av en stor del av tiden. Nästan 4 liter kokade bort av 15 liter. Tidigare har endast dryga 2 liter försvunnit. För första gången har jag varit tvungen att spä vörten med vatten för att nå det OG som önskades. Det var som sagt lätt öl som skulle bryggas och då finns gränsen på 2.2% ABV som man måst förhålla sig till.
Det var ett riktigt roligt kok. Hoppas att det blir lika roligt hela vägen igenom och inga geleklumpar eller annat otyg.

Lång väntan

Nu är det dags att ta hand om marsmånads produktion. Saisonen har stått hyfffsat varm och sekundärjäst i över en månad nu och lagern har gömt sig i garaget och hållt huvudet kallt. Lagern har även fått sig en dust gelatin för att klarna till.

I går var det dags att tappa dessa på flaska. Båda ölen var klara och fina till utseendet. Saisonen smakade mycket bra, den hade inte jäst så mycket som den borde, men en förjäsbarhet på 80% och en FG på1010 får duga. Den håller sin inom typramarna i alla fall. Ölet fick en regäl dust med primsocker. Nu återstår bar anågr aveckor till provsmakningen.

Lagern hamnade på den lite sötare sidan, med en rejäl beska. Den blev nästan lite kvalmig. Även detta öl fick sig en rejäl dos med primesocker. Jag tänkte att en högre kolsyregrad kunde dölja beskan lite.

Om någon vecka är det dags att damma av bryggeriet igen och tillverka en inkontinental lättveteöl.

Inspiraton från Downunder.



Påsk

Det blev ingen egen påsköl i år. Någon stans på vägen glömdes den bort. Men säg vad gör det? Det finns andra som gör påsköl, så helt strandsatt kan jag inte säga att jag har varit. Som jag skrev förra året är påskölet ett konstigt öl, som inte har någon bestämd smakprofil. För vad passar till dragéägg och skummharar???
Tråkigt nor är danskarna underrepresenterade även i år, hade planerat en resa till Köpenhamn men den blev inte av. Där av ingen egen direkt inport av dansk påskebryggd.

Här hemma i Svedala har Sigtuna gjort dubbel storslam enligt mig. Sigtuna är helt klart ett av mina favorit bryggerier, men de har varit lite av en besvikelse den senaste tiden. Nu har det vänt, för deras Easter IPA var fantastisk. Trodde jag hade förduckit mig och tröttnat på IPA, men så kommer detta lyckopiller. Humigt så det står till och ett högt IBU, men utan att vara för beskt eller för mycket. Wow, inte undra på att den har gått som smör i solken på Systembolaget. Den andra halvan av dubblen är deras Påsk Ale i engelsk stil. Trevligt att de har gett sig på en brittisk bitter med en modest ABV på 4.5%. Härliga kola toner, maltighet och humle. Jag önska att de skippade påskstämpeln och lanserade dessa öl året runt! Sigtuna har tagit båda sidor av atlanen och krashat in på det svenska påskbordet.

Tråkigt nog har Oppigårds och Nils Oscar kört på gamla meriter och spottat ur sig riktigt intetsägande öl som man faktiskt kan klara sig uten.


Geléöl

Jag har jäst mitt senaste lättöl i nästan 2 veckor nu. Skippade sekundären denna gång. Men något märkligt har hänt. Redan från början såg jag att jästen flockades kraftigt och bildade stora sjok. På det sättet har jag aldrig sett US-05 uppträda förut. Jag tänkte att det blir nog bättre och jästen lägger sig nog snart. Men den la sig aldrig. För att få den att falla ut, ställde jag ölet ute idag. Efter några timmar hade den mesta jästen sjunkit. Döm om min förvåning när jag öppnar på locket och ser att hela ölet är fullt av stora geléklumpar. Det gick knappt att tappaut det på frund utav dessa klumpar. Undrar verkligen vad dessa blobbar kan vara och varför de är där. Just nu har jag tappat om ölet till ett annat kärl, utan allt för mycket blobbar, i förhoppning om att ölet ska klarna till sig.

Happy BirthdAle

Hmm inte riktigt än, men i dag provade jag mitt födelsedagsöl. En brittisk ESB med tydlig beska, maltig och en härligt röd färg. I ölet finns det de klassiska brittiska humlesorterna och London III jäst. Ölet jäste inte ut så mycket som jag hoppades, men trots att det hamnade lite på den söta sidan (FG precis på gränsvärdet för ESB) så blev jag riktigt nöjd denna gång. Det är sällan jag lyckas få det jag verkligen tänkte på när jag skapade receptet. Fullers anden finns där, honung/marmelad tonerna lika så, blommig humle och en bra beska. Allt man vill ha från en riktig bitter, och alkoholen hamnade strax under 5%, vilket ger den en bra hinkabillitet.

Oooo om två veckor är det dags!


Paradoxalt

Jag tycker att jag hela tiden slåss mot effektiviteten i mitt brygggeri. Försöker hela tiden optimera och utveckla. Nackdelen med detta är att jag aldrig vet vad jag kommer att kunna förvänta mig, då premisserna hela tiden ändras. Vid de senaste bryggningarna har effektiviteten legat runt 75%, ungefär som kalkylerat. Tidigare har jag alltid fått ett sämre utbyte än beräknat. Märkligt nog blev det totalt omvänt i veckan när jag sulle brygga lättöl. Jag hade räknat med mitt vanliga utbyte, men nu hamnade jag i stället strax över 80%! Typiskt när man planerar att brygga något svagt. Visst, man kan alltid späda med vatten...men det är fusk.

Marsdilemma

Som tidigare sagt är mars den stora bryggmånaden då man ska lyckas med allt, om man får tro på de bryggerihistoriska skrifter som jag frekvent läser. Just nu håller jag på med en lager (Märtzen) och en saison. För lagern är det perfekt temperatur i källaren, 12 grader. Om man ska brygga en saison som ska drickas i sommar är tiden inne nu, men den mår bäst av att jäsa i 27 graders värme. Inte undra på att saison inte är en så frekvent förekommande dryck i de svenska historieböckerna. För att ge saisonjästen en liten uns av vad den förtjänar jäser jag min öl på spisen. Någon gång om dagen blir den riktigt varm, och sen tar det lite tid för ölet att svalna. Kanske inte optimalt, men ändå ett försök... Tänk att klimatet kan skilja så mellan Tyskland och Belgien, lite mer växhuseffekt och vi kommer bara kunna dricka saison.

En annorlunda craving

Jag var ute och sprang 3 mil idag. Under dessa långpass kommer tankarna ohämmat. Ofta tänker jag på olika ölrecept och andra bryggeriproblem. Ofta kommer jag på bra lösningar när jag nöter asfalt. I dag kom dock en ny känsla. När jag hade passerat 2 mil fick jag ett sådan otroligt sug efter att dricka sötvört. Suget blev bara kraftigare och kraftigare. I vanliga fall tycker jag inte att vörten är mycket att hänga i granen innan jästen har gjort sitt därtill.
Av en händelse mäskade och lakade jag en saison igår kväll. På grund av lathet och trötthet hade jag låtit laktunnan stå utan att tömma ut draven och den sista vörten. När jag väl kom hem var jag tvungen att prova om den sista slatten var värd att dricka (för brygga på den går inte, då den var på tok för svag). Jag måste medge att det var en fantastisk återhämtningsdryck. Lite söt och väldigt (tro det eller ej) läskande. Vätske- och glykogenförråden fylldes på i ett litet kick. Så till er hängivna långdistanslöpare och ölbryggare kan jag bara ge tipset: Drick sötvört efter träningspasset!

FWH - WTF

Dags för lagerbryggning. Har inte hållt på särskillt mycket med det. Detta blir det femte i ordningen, men det var länge sen sist. Tyckte att det var bäst att passa på så länge man har ett källargolv som håller 11 grader.

Jag har börjat gilla mitt nya arbetssätt, att laka och mäska enda dagen och koka dagen där på. På det sättet kan jag fokucera på ett moment i taget och det tar inte så mycket tid av dagen. (Ok summan blir att det tar mer tid, men så känns det inte när man delar upp de på två dagar).

När det handlar om lager är det Saaz humle som gäller, enligt mig. Denna gång tänkte jag även prova att ha i lite Styrian Golding/Bobek från Slovenien. Jag minns att det faktisk var rätt god öl i det landet, så nått gott måste den humlen ha med sig. Vid mäsktillfället täkte jag använda mig av First Wort Hopping (FWH), men med tanke på att jag lät gå närmare ett dygn mellan lakning och kokning kan man snarare prata om torrhumling av vörten. När det väl var dags för kok var det en riktigt grisig sörja som jag fann i grytan. Efter ännu mer humlegivor såg inte vörten särskillt mycket trevligare. Totrs kylning i annat kärl är kokgrytan och sedan omtappning till jästunna, så ser inte det jäsande ölet särskillt aptitligt ut. Skulle inte ens vilja dricka det med sked. Vi får se vad detta slutar WTF!

Vårnytt

Mars är inte bara bryggmånad, utan även den månad då vårens sortiment lanseras på Systembolaget. Än så länge har jag provat mig igenom 3 stycken av dessa nyheter. Melleruds Vårpilsner var en trevlig standardöl med lite mer bett än vad man kan förvänta sig. En stor eloge till den snygga etiketten. St Eriks Porter må jag säga är det näst bästa bryggeriet gett ut, näst efter julens barley wine. Portern passar enligt bryggeriet så väl till biffen som till prinsesstårtan. Trist att jag hade slut på tårta just den dagen, för det hade blivit en intressant komination. Hur som är det en mycke god porter, men den sticker inte ut från mångden.

Den stora överraskninen i vårens sortiment kommer också från ett bryggeri som jag inte är så överväldiga i, nämligen Nils Oscar. Ctrl Alt Delete är en rikitg höjdare! Kristallklar och frisk men en markant beska och trevlig humlighet. Denna öl kommer jag defenitivt köpa mer utav.

I bryggeriet bubblar det för fullt. Jag har aldrig sett på maken till en jäst att skumma så mycket som London Ale III. Helt galet vad det jäser, och gott verkar det bli också. I alla fall har de små proven under resans gång lovat gott. Men mycket kan hända innan den hamnar i glaset.

Storkok i stugan

Mars är sedan gammalt en av de klassiska bryggmånaderna. Under vinterns sista månad skulle all sommarens öl bryggas. Sedan blev vädret för varmt, samt att det var dags att arbeta på fälten i stället för att brygga öl. Jag inledde de två första dagarna på denna månad med att brygga en stor sats öl. Dock inte till sommaren, men väl till den kommande födelsedagen.

Jag delade upp bryggningen på två tillfällen. På kvällen den första dagen mäskade och lakade jag och på morgonen den andra dagen kokades vörten. Det var tur att jag delade upp arbetet för det tog lite längre tid än det brukar. Jag har inte bryggt 20 liter i den nya kastrullen förut men det gick bra till slut, trots lite tid att få vörten i kok. Denna gång provade jag med att linda in kastrullen i liggunderlag för att minksa värmeutstrålningen. Det gav en viss effekt, men liggunderlaget måste fästas bättre till nästa gång så att det ligger helt tätt mot kastrullens väggar.

En sak jag hade glömt bort när man kokar stora mängder vört, är att det går åt en större mängd humle. När man anväder kottar absorberar de en hel del vätska. Alltså blir svinnet under koket större än vid mindre volymer.

Jästen är dennan gång Wyeast London Ale III och jag har inte köpt den i den butik jag bespottat i tidigare inlägg. Det var till skillnad från tidigare gåner en febril aktivitet i detta smack pack. Inom någon timme jäste vörten förfullt.

Ölet blir förhoppningsvis en lite mörkare välhumlad engelsk bitter.

Snålheten bedrar visheten

Då var lättölet klart och provat. Kanske inte den succé som förväntat. Det är inget fel på malt och humlesmaker, men jästen är inte som den ska. Jag använde mig av en gammal American Ale som stått i kylen ett tag (mer än ett halvår). Trots att jag tvättat den ordentligt så hade den tagit upp riktigt oangenäma smaker. Om jag hade varit en belgisk munk hade jag kankse lovprisat dessa smaker, men det ska gud till. Visst går det att dricka ölet, men jag hade hoppats på något helt annat.
På den igen, gör om gör rätt!

Lättprimat

Nu är lättölet på flaska. Jag hade världens genom tiderna sämsta utjäsning på 40%. Men det spelar ingen roll eftersom det är lättöl som ska bryggas och inte DIPA. Jag tycker att ölte faktisk hade en godkänd kropp och markerad beska. Ska bli spännande att smaka slutresultatet om två veckor. Det jag är orolig för är jästen, som jag tror ät lite gammal och dålig. Den har gett ifrån sig lite fenoler som inte luktar allt för angenämnt. Men vi får se om ett par veckor...

RSS 2.0