Julöl, ett bokslut.

Ja då var julen över och julölen i stort sett slut. Några stackare ligger kvar, med de kommer inte må dåligt av en tids lagring eftersom de både är mörka och starka. Efter en månads provsmakningar av vinter- och julöl är smaklökarna utmattade och längtar efter något annat. Visst har det varit intressat och det har bjudit på bottennapp och guldkorn. För att snabbt summera detta utan att gå in på detalj radar jag här upp några besvikelser och överraskningar.

Årets största besvikelse var mitt hembryggda julöl, det blev inte som jag tänk. Däremot var det inte så äckligt som jag först tyckte. Den laddninig som tappats på tunna var bättre än flaskorna. Och en del av mina vänner tyckte att det var helt ok. Två flaskor finns fortfarande kvar, de kommer jag spara till nästa år.

Besvikelse nummer två var Sigtunas julöl. Ett bryggeri som hela tiden förvånar och levererar kvalitetsöl, har denna jul levererat kejsarens nya kläder. Många har skrivit upp ölet, men själv tycker jag att det var surt och smakade halvdåligt hembryggt.

Årets tredje besvikelse var Shepherd Neame. Förra året tyckte jag att det var fantastiskt gott, men i år var det riktigt tråkigt. Kan bero på att mina smaklökar har utvecklats sen dess.

Även Anchor levererade ett svagt kort denna jul.

Nu till överraskningarna. Först och främst måste jag nämna Corsendonk Christmas Ale. Wow vilket öl, det slog alla andra öl med hästlängder. Hade inga stora förväntningar, eftersom jag inte är någon belgofantast. Men detta är årets bästa julöl.

Oceanbryggeriets Eko Julöl var även det en överarskning. Smakade som en bra engelsk ale, kankse inte så juligt men mycket gott.

Någon stans hade jag på känn att Nøgne Ø God Jul skulle vara ett bra öl, så egentligen är det inte en sådan överraskning att det var ett av årets godaste julöl. Om jag får tag i några kvarglömda exemplar så kommer jag garaterat köpa på mig dessa och lagra.

Andra favoriter som inte överraskade utan uppfyllde förväntningaran var K-9, Fullers, Oppigårs och Rudolf Ren. Och bottennapp som inte heller kom som en blixt från klar himmel var Wisby.

Som julklapp tillät jag mig själv att öppna en flaska (tyvärr min enda) Traquair 2010 till ostbrickan. Detta är ett av de godaste öl jag någonsin druckit. Ett starkt (10%) skotskt öl som var maltigt, komplext och fylligt men samtidigt mycket lättdrucket. Önskar att jag hade en back att lagra i källaren.

Nu återstår bara att gotta ner sig i julklappslitteratuen och planera vårens bryggder. Jag önskar er alla en god fortsättning på julen och ett gott nytt år!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0