Stött på patrull i bryggeriet
Under den gångna helgen har jag påbörjat ombyggnaden av kronans iso-kärl till ett lakkärl. Det har tyvärr inte gått så smärtfritt som jag hade hoppats på. Att kärlet är välvt ställer till en hel del problem med genomföringen för tappkranen. Det vill inte, som jag anat, hålla tätt, men det måste gå att lösa på något sätt. Har försökt göra egna packningar, använd köpepackningar och kladdat med Silicon men det vill sig inte. Trots att jag har försökt följa konstens alla regler och tips jag sett i böcker och på forum. Det som återstår är att förlänga genomföringsröret så att jag kan få plats med tjockare gummipackningar och distanser, vet dock inte vad jag ska använda för komponenter. Hoppas på att Gammelsmurfen kan hjälpa mig med några kloka råd när jag besöker honom i veckan. Hur som helst är det inte så mycket att göra för hålet sitter där det sitter, men det ska fan bli tätt. Skam den som ger sig!
Trots detta, inte så ringa, problem ville jag brygga öl, så det fick bli en stats till på den gamla utrustningen. Den är inte helt optimal för det är svårt att hålla en jämn temperatur. Egentligen hade jag tänkt brygga två öl i helgen, men eftersom den mesta tiden gick åt till att mecka fick jag nöja mig med en bryggning. Det blev ”vår IPA” som bryggdes. Självklart lämnade de bruna fingrarna även avtryck i bryggningen. Det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Tanken med ölet var att det skulle bli en uppgradering av ”Vinter snIPAn”, som skulle bli lite starkare, lite fylligare och lite beskare. Till att börja med var det problem med temperaturen under mäskningen, den var hela tiden för låg och det gick inte att höja den som jag ville vid infusionerna. Färgen blev mörkare än förväntat, samt att vörtstyrkan blev mycket högre än jag räknat med. Visst skulle det gå att korrigera vörtstyrkan, men då hade jag varit tvungen att använda mig av fler kastruller för koket, vilket jag inte orkade iscensätta. Därför kopplade jag på ”fuck off mentaliteten” det får bli som det blir. Jag skickade i en jävla massa humle av sorterna Challenger och EKG för att kompensera för den höga vört styrkan. Av någon underlig anledning blev bortdunstningen under koket större än vanligt, vilket ledde till mindre och starkare stamvört. Men va fan, har man bestämt sig för Fuck off mentalitet är det bara att köra på, man kan inte börja spä vörten bara för det (jo det kan man!!!). Nu står den blivande monsterIPAn och jäser i köket. Blir allt som det ska kommer det att resultera i en ganska mörk ale, med en kraftig beska och en alkoholstyrka runt 8%. Det kommer smaka fan men slå som en slägga!!!
Det som däremot gick som beräknat i helgen var provsmakningen av min amerikanska veteöl, ”HellVete”. Den måste vara raka motsatsen till ölet som bryggds i helgen. HellVete blev en lätt, ljus öl, med en liten beska och en frisk vete syrlighet. Måste säga att det blev precis som jag tänkte när jag bryggde det. Smakade mycket godare en Systembolagets nya veteöl 312, som bara var blaskig och intetsägande. Jag drack även vårnyheten ”Hop Ottin IPA” vilket var en fyllig och stark IPA som inte lämnade några större spår till eftervärlden. Den var inte äcklig, men ganska intetsägande, besk och stark som det ska men jag kommer inte rusa till butiken i morgon och köpa upp resten av lagret.
Näst på agendan i bryggeriet står att få klart iso-kärlet, tappa GoatAle på flaska, tappa 3-4-5 lager till sekundärjäsning och brygga den mörka tjecken. Sen måste jag även dricka den dubbla oäktingen och den halva idioten…
