Goatale 2.0
En av de första ölen jag bryggde var Goatale. Uppkomsten av denna öl var en ordvits som var en kombination av havre (oat) och att det finns en tysk öltyp som heter bock. Kopplingen var inte så svår att göra, inte för en hjärna som ständigt är fokuserad på tråkiga ordvistar. I olika bryggarlitteratur hade jag läst om att man kan avnända sig av havregryn eller havremalt för att få ett mjukare och fylligare öl. Självklart blev jag sugen på att pröva det.
Under en resa till Skottland drack jag en gång en "Porrigidge Ale", vars namn kanske var roligare än smaken. Inte för att den var äcklig, men den lämnade inget större avtryck efter sig heller. Annars är havren mest känd i ölvärlden som ingrediens i Oatmeal Stout, där den bidrar med sin fyllighet till ölet. Att det blev en ale och inte en lager beror på att jag inte prövat lagrebryggning vid tillfället och att bock öl som är en lager inte tillhör någon av mina favoriter.
Den första GoatAlen blev en bärnstensfärgad dryck vars mäsk bestod av ca 10% havregryn och 4% mörk Crystallmalt. Humlen bestod bara av Cascade och det i rikliga mängder. Ölet smakade bra, men likt sin skotska kusin lämnade den inga större spår efter sig.
Av nån outrgundlig anledning ville jag inte överge ölet (dels för att jag gillade namnet och dels för att ettiketten blev fin), därför beslöt jag mig för att göra en GoatAle 2.0 där jag ändrat lite i receptet. Istället för havregryn, använde jag havremalt, samt att jag ökade mängden Crystallmalt. Jag valde även att använda Nugget som bitterhumle, men öka mängden Cacade för smak och arom. Det blev även premiär för en, för mig, ny teknik kallad First Worth Hop (FWH), där man låter lite av aromhumlen ligga med under lakningen. Vi får se vad det gör för smaken. Att jästen ändrades från Londonale till Brittishale beror bara på ren lathet, det var den jästen som fanns hemma i kylen helt enket.
Nä nu är det dags att slänga i ny humle i grytan...
Under en resa till Skottland drack jag en gång en "Porrigidge Ale", vars namn kanske var roligare än smaken. Inte för att den var äcklig, men den lämnade inget större avtryck efter sig heller. Annars är havren mest känd i ölvärlden som ingrediens i Oatmeal Stout, där den bidrar med sin fyllighet till ölet. Att det blev en ale och inte en lager beror på att jag inte prövat lagrebryggning vid tillfället och att bock öl som är en lager inte tillhör någon av mina favoriter.
Den första GoatAlen blev en bärnstensfärgad dryck vars mäsk bestod av ca 10% havregryn och 4% mörk Crystallmalt. Humlen bestod bara av Cascade och det i rikliga mängder. Ölet smakade bra, men likt sin skotska kusin lämnade den inga större spår efter sig.
Av nån outrgundlig anledning ville jag inte överge ölet (dels för att jag gillade namnet och dels för att ettiketten blev fin), därför beslöt jag mig för att göra en GoatAle 2.0 där jag ändrat lite i receptet. Istället för havregryn, använde jag havremalt, samt att jag ökade mängden Crystallmalt. Jag valde även att använda Nugget som bitterhumle, men öka mängden Cacade för smak och arom. Det blev även premiär för en, för mig, ny teknik kallad First Worth Hop (FWH), där man låter lite av aromhumlen ligga med under lakningen. Vi får se vad det gör för smaken. Att jästen ändrades från Londonale till Brittishale beror bara på ren lathet, det var den jästen som fanns hemma i kylen helt enket.
Nä nu är det dags att slänga i ny humle i grytan...
Kommentarer
Trackback
