Bryggarbloggen - Gamla Enskede Bryggeri

Tiden räcker inte till för att brygga allt det jag vill! Näst på tur står julölet och jag hoppas verkligen att det kommer finnas tid till att koka detta i veckan. Egentligen hade jag velat bryggt det för en månad sedan, så att det skulle få några månader på sig att utveckla smakerna.

Helgen bjöd som sagt inte på bryggning men det blev en liten kogvända som kompensation. En bra krogvända börjar ofta rendan hemma i köket, denna gång med Slottkällans Höstlager som visade sig vara en riktig överraskning. Hade inte förväntat mig mycket av detta öl, eftersom jag tycker att Slottskällan är ett ganska tråkigt bryggeri. Men denna gång har de lyckats riktigt bra med att göra ett fylligt och knäckigt öl som faktiskt smakar höst. Den fortsatta vända bjöd på en del gamla favoriter på en del gamla favorithak. Det som är värt att belysa är bland annat Nils Oscars Hop Yard. Jag vet inte vad det är med Nils Oscar, dom tenderar till att göra goda men tråkiga öl. Det är absolut inget fel på bryggden, men det känns som att de gör ölet "by the book", det finns inget utrymme till något som sticker ut. Hop Yard var ett typiskt sådant. En DIPA med massa amerikanahumle, mer än så var det inte. Kvällens höjdare var i stället "Six of the best" på Akkurat. Detta öl är bryggd av Shepheard Neame tillsammans med Akkurat, innehållandes 6 maltsorter och 6 humlesorter. Mörkt, maltigt och farligt lättdrucket. Ännu en höstvärmare med klass!

Löven faller och det blir kallt, mörkt och blåsigt. Perfekt att ta fram lakkärl, kastruller och jäshinkar för att brygga något i stil med årstiden. Det har blivit dags att bryta nya marker och experimentera ytterligare. För några år sedan drack jag en amerikans mörk lager som hette Black Forrest. Jag tyckte verkligen mycket om den, men det var innan min tid som bryggare och jag har ingen aning om maltsorter eller humle. Att prova brygga en mörk/svart lager passar bra nu när man kan jäsa på balkongen. Idén till "Blackie" har fötts! Men det räcker inte denna gång. Jag ska göra ett experiment med att jäsa hälften av stamvörten med alejäst och hälften med lagerjäst, för att sedan kunna ha en intressant provning och jämföra dessa drycker. När man ändå är i gång med tokförsöken funderar jag även på att jäsa hälften av lagerölet i rumstemperatur för att se vilka smaker det kan frambringa. Många experiment blir det.

Just nu står grytan med vört och kokar, har använt mig av 6 olika sorters malt men inte så mycket humle för en gångs skull. Det blir två givor, en med Nugget och en med Saaz. Känns kul att gå utanför ramarna mot vad jag brukar brygga.

Tappade upp Pale Alen som jag bryggde i slutet av september. Att kalla det för en APA är nog lite tokigt, smakar mer som en engelsk bitter med amerikansk humle. Vad ska man kalla det för??? Extremt bra hinkabilitet har den utvecklat.

Slutligen har jag fått problem med glöggen, trots champangejästen har jäsningen avtagigt och SG är nu på 1052 vilket fortfarande är för högt. Det vore trevligt med en ABV på mer än 9%, varför ska man annars använda champangejäst??? Hoppas att lite jästnäring kan få igång den igen. Tipps motages gjärna.

Jag besökte ölmässan för första gången i helgen. Har försökt att ta mig dit varje år, men det har helt enkelt inte blivit av. Efter 22 öl på 4 timmar var mina smaklökar utmattade, tur att det inte var fulla glas. Vi startade vår provning hos Sigtuna utan någon uppvärmning gick vi raka vägen på Back in Black, härligt mörkt och starkt, men den bleknade snabb då vi drack deras monsterstout Ace of Spades direkt efter. Båda ölen var mycket bra, men spader ässet sparkade högst. Lakrits, rostat och värmande alkoholsötma, fantastiskt gott! När den väl släpps på Systemet blir det till att hänga på låset för att få ett par flaskor. Även Närkes Stormaktsporter bleknade i skuggan av ässet. Har hört mycket om denna porter, att den ska vara fantastisk, men jag blev lite besviken.

Ett av mässans mest intressanta öl var nog Oppigårds Hoppy Saaz. En ljus ale rejält humlad med Saaz. Doften och smaken var så "fel" att det blev rätt. Jag tyckte att ölet smakade hummer och skaldjur. Det var verkligen en upplevelse, speciellt när man jämförde den med Hoppy Chinook, som är samma öl fast med annan humle.

Innan jag åkte till mässan hade jag gjort en lista på de öl jag tänkte pröva, själklart blev den listan kvar hemma. Ett av de listade ölen var Dogfish Heads 60 min IPA. Jag har läst mycket om detta öl, eftersom det är humlat endast med Warrior och man har använt sig av "continuous hopping". Pigghajen uppfyllde mina förväntningar men inte mer än så, en riktigt bra amerikansk IPA. Synd att den inte finns på systemet, för jag skulle kunna tänka mig att ha den som stapelvara hemma i skafferiet.

Som avslutning på denna resumé av mässan är det värt att nämna Sink the Bismarck! Brewdogarna hade med sig en flaska av STB, jag kunde inte bara gå förbi utan att ta chansen. 100 kr/cl är galet dyrt, men nörd som man är måste jag få veta hur den smakade. Doften var tung och spritig (inte så kostigt med tanke på ABV på 42 %), gillade den kraftigt. Men när jag smakade så sjönk den som ett gammalt slagskepp. Spritigt, fylligt och lite läkerol, men det blir inte spännande, STB är för mycket. Tactical Nuclear Pinguin slår Bismarck med hästlängder, där finns en smak som kan bäras upp av alkoholen. Vad jag hörde på mässan var att James på Brew Dog inte heller är särskilt förtjust i deras starka brygder, de är mer ett måste och en image. Gråter inga tårar för att jag missade Susan i onsdags. Jag kan leva utan End of Story.

Mässan var kul, men det var utmattande. En kakofoni och snuttifiering av smaker, intryck och människor. Nästa gång ska jag hänga på låset så att jag hinner prata med bryggarna också.