Nu är glada julen slut, slut ,slut...
Nu är åtets stora äta- och drickahögtid över. Som vanligt vill man inte tänka på julmat och julöl men en liten summering av årets drycker skulle sitta på sin plats. Jag måste börja med att erkänna att jag inte provat alla öl jag har inhandlat. Några får vänta till nästa år och en och annan kankse slinker ner någon mellandag.
I sann egoanda ska jag börja med mitt eget öl. Jag blev ganska nöjd med årets upplaga, men till nästa år ska jag minska lite på apelsinskalet och skjuta till lite mer beska. Ölet blev lättdrucket och gav därför inte sillen den match som den behövde (tur att det finns snapps). Det ölet som jag tappat på partyfat blev godare en flaskvarianten, det har nog med att göra att kolsyran blev mjukare och krämigare i fatet. Specialvarianten av ölet har jag inte druckit än, men jag vet att det mår bra av att vila ett tag till.
Nu till de drycker som finns att köpa. Jag tar upp några av årets höjdpunkter och lämnar besvikelserna därhän. Till sillen blir det helt klart Sigtuna Vinter Lager, mycket gott och passande. Till det småvarma väljer jag St Peters Winter Ale, ett ganksa neutralt och lättdrucket öl, men o så gott. Osten får i år sällskap av en ett års lagrad Hibernation Ale. Förra året tyckte jag att det var sött och tråkigt, men efter lagringen blev det helt fantastiskt. Måste köpa på mig ett lager till framtida jular. Slutligen väljer jag Corsendonk framför brasan när jag väntar på tomten, passar til julgodis eller som julgodis. Om man mot all förmodna inte skulle vara nöjd med detta går det alltid att dricka en Fullers Old Winter Ale. Fullers håller alltid måttet enligt min mening.
Som sagt, besvikelserna lämnar jag därhän och hoppas att 11 månader räcker för att bli sugen på julöl igen!
Kasta ankar
Då har det blivit dags att prova en klassiker inom julölen, nämligen Anchors bidrag. Receptet ändras från år till år vilket gör det till ett intressant öl. För någon månad sen drack jag en fjolårs upplaga av detta öl. Tyckte inte att ölet var så gott förra julen, men lagringen hade gjort sitt.
Redan på doften känner jag att årets öl kommer sparka fjolårskalven med hästlängder. Charketurier, rödvin, mineraler och stål finns i doften. Den påminner även lite om mitt favoritöl "Fullers London Porter". Det verkar till en början lovande. Smaken är kraftig och kryddig till en början, men sen händer något, smaken avtar snabbt och lämnar ett tort astrigent intryck. Jag hade förväntat mig en växande kraftig beska i eftersmaken, men detta utevlir helt.
Från att vara ett lovande öl så krachar det som en bly zeppelinare. Trist.
Helgens julöl, en resumé. Och en glöggrapport.
En trevlig överraskning var St Eriks barley wine. Jag har aldrig riktigt gillat deras öl, men denna barley wine var mycket trevlig till en pepparkaka med Stilton ost.
Arbita är ett amerikanks bryggeri som jag inte har provat något i från tidigare. Deras julöl har en tydlig humle doft men inte alls vad man skulle kunna förvänta sig efter att ha läst på ettiketten. Smaken var inte allt så kraftig som jag trott. Bra maltighet och inte allt för hög beska, här kunde de att laddat med ännu mer humle. Ölet faller lite platt eftersom man föväntar sig lite mer bett.
Fullers visar i år igen att de kan göra bra julöl. Deras kontribution till sortimentet är mycket gott. En viss marmeladighet går att ana i smaken, förutom det finns smörkola toner och en lätt rostad smak, avslutat med en markant, mjuk beska. Än så länge årets favorit.
Dessvärre har inte svenskarna lyckats locka mig i år. Nynäshamn gör som vanligt sin Mysignen Midvinter, men jag tycker att den smakar för mycket jäst. Ölet är aningen kvalmigt och jag tröttnar på smaken innan glaset är slut.
Och glögg då? Jajjamensan nu är årets glögg tappad på flaska. Nog hade den jäst ut dåligt och var på tok för söt. Detta gick att åtgärda med en tömning av diverse slattar från barskåpet. Riga Balsam, polsk honungsvodka och Becherovka var några av de under åren köpa souvernirer som fick sluta sina dagar i årets glögg. Och det gjorde susen!
