Bryggarbloggen - Gamla Enskede Bryggeri

Ja då var årets hemodlade brygd klar. Den blev dock inte så rolig som jag hoppats på. Lite för söt och inte tillräckligt besk. Det värsta av allt var tyvärr att det var en påtaglig jästsmak/doft som inte var allt för angenäm. Hoppas på att den kanske kan försvinna om jag lagrar den lite. Men tyvärr tror jag inte att det blir så.

Misstag leder till utveckling!

Förra veckan var jag på en snabb visit till Göteborg. Aven händelse råkade jag hamna på ett centralt beläget Systembolag som sålde 5 av Oceanbryggeriets öl. Jag kunde bara inte låta detta tillfälle passera. Rätt som det var stod jag i kassan kockan halv elva på förmiddagen med 4 flaskor malt dryck (av någon anledning kom inte 12 plato lager med i korgen).

Väl hemma var det dags att prova de olika göteborgarna. Först ur blev Ebbot Ale. Namnet tycker jag för tankarna till Belgien och klostermunkarna, men det visade sig vara helt fel. En maltig och lätt humlad brittisk ale var det man fick. Väldigt god, maltig, fyllig och nötig med en jordig humle karaktär.

Näst ut blev Göteborgs Porten. Detta var en välgjord "standard porter" av brittiskt snitt. Kan inte klandra ner på något och samtidigt inte hylla den till skyarna. Den kommer förbli i skuggan av Fullers London Porter.

Efter att ha vilat smaklökarna i cirka ett dygn gick jag på Glen no 5. om Ebbot var malt, är Glen humle! Mycket humle! Det luktar sommar, blommigt och citrus, men det finns en till doft som bryter av. Kunde inte komma på vad det var det luktade. Min fru tyckte att det luktade som hos en gammal pensionär (vet inte hur jag ska tolka det, är det bra eller dåligt). Med denna komplexa doft förväntar man sig en lika komplex smak, men inte. Ölet föll platt när det kom in i munnen. det kändes genast trist. All humle i doften matchades inte upp av någon beska. Hade förväntat mig mycket mer av den varan. Lite besviken.

Sist ut var IPAn. Härligt att de har gjort en IPA med brittiskt stuk, i stället för en amerikansk fruktsallad. Beskan var markant men mjuk och det doftade blommigt och smakade härligt. Mycket bättre på flaska än på fat tycker jag.

Summa sumarum Ebbot och IPA är två mycket bra öl!

Glöggen vill inte jäsa i år! Ständigt denna fråga. Visst blev den lite över söt i år, men med tanke på all den jäst jag skickat i borde det hända något. Två ordentliga förkulturer men champangejäst gjorde inte susen, trots ny syresättning och kontinuelig rullning av tunnan. I ren frustration åkte det ner en hel del Scottish Ale jäst från en bottensats på en nyss avslutat bryggning. Men inget raffinerande hände, detta som ändå är ett gamalt säkert kort på att få igång en tung vört.

Hoppet är det sista som lämnar människan, tålamodet försvann för länge sen...

Så...då är årets skördeöl på flaska. Det var inte allt för mycket krut i kottarna, men en viss beska finns där trots allt, men malten och brödigheten tar över. Kan nog bli ett trevligt pub- och fish n chipsöl när allt kommer kring. Om två veckor är det dags att elda igån fritösen och frossa i salt och vinäger chips.

Om man ska se till bryggprocessen verkar det ha gått nästan som beräknar. Effektiviteten hamnade på 73% och utjäsningen på 70% (vilket är helt ok för scottish ale). Jag blir inte klok på effektiviteten i bryggeriet, eller är det kankse Beer Tools kalkylator som inte är att lita på.

Så där en vecka efter besöket på Stockholm Beer & Whisky Festival har smaklökarna återhämtat sig och det är dags att summera händelsen. Om fjolårets mässa handlade om Imperial Stout och Dubbel IPA så gick årets festival i Saisonens och Barley Winets tecken. Det känns lite överflödigt att ta upp alla 40 sorter som jag provade, men några ljusglimtar från fredagens äventyr är värda att nämna.
Jag började årets festival på samma sätt som året innan, med ett besök hos Sigtuna, mina hjältar i bryggerivärlden. Jag fick en lång och trevlig pratstund med en av bryggarna, där vi bland annat avhandlade olika jästtyper. Det visade sig till min förvåning att de använder Wyeast "smack packs" till flera av deras öl och även SafeAle-04. Blev dess värre riktigt besviken på deras East River Lager. Jag hade förväntat mig nått i stil med Brooklyn Lager, mycket amerikana humle och markerad beska. I stället fick man ett maltigt öl med återhållen beska.
Mässans första höjdare var Ängös Saison. Självklart en begränsad brygd som inte kommer igen. En stiltypisk öl som uppfyller allt man förväntar sig av en saison. Även här var det en trevlig bryggare!!!
Ett av kvällens galnare besök var hos Brill & co. Där möttes vi av en glad skotte från William Bros, som både bjöd på öl och serverade öl till "hitta " priser och storlekar. Hos honom dracks jag Orkney Skullsplitter. En barley wine med klass! Inte så söt som barley wine kan vara men en stor kropp och härliga skottska smaker. Jag säger som jag sa efter senaste Skottlandsresan, måtte bolaget ta in lite av deras produkter!!! Den gala skotten hällde även upp en Perfect Idjt som jag stal ett par klunkar utav. Vilken stout!!! Fylligt stark och allmänt härligt. Hjärtligt mörker på flaska!
Kvällens stora mysstund blev hos Breckeriet. Där pratades Saisonrecept, boktips och bryggeriknep i takt med inmundigade av franska och belgiska specialiteter. Brasserie Thiriez - La Blonde d’Esquelbecq och Brasserie Thiriez - Etoile du Nord är två starka minnen från det mötet.
Årets besvikelser var att jag inte hittade Hornbrew och helt klart de Black IPA som jag provade. Jämtlands var ett rent skämt. Den hade ingenting, varken humlebett eller någon rostning att skryta med. När jag frågade varför det var på det sättet fick jag som svar att de ville brygga öl som passade så många som möjligt. I så fall ska dom kankse skita i att ge sig på Black IPA. Tacka vet jag Brew Dog, de måste vara raka motsatsen till Jämtland. Att Black Tokyo Horizon var en hitt behöver jag inte skriva här, det förstod man redan innan man såg flaskan. Nu är det ett år kvar till nästa gång jag kommer att bege mig till Nacka Strand frivilligt.

Nu är det gjort! Årets sköd hamnade i en vörtgryta till slut. Det som inte hamnade i grytan åkte in i frysen. Ölet som humlen hamnade i var tänkt att bli en brittisk bitter/ESB beroende på hur besk humlen var. Jag har bara testat den genom att koka the på den för att känna att den hade någon beska över huvud taget.
I mäsken hamnade stora delar Biscuit- och Crystalmalt, men någon stans på vägen for bryggdjävulen i mig. I skafferiet stod ett paket med Saltå Kvarns fyrkornskross och innan jag viste ordet av var jag fullt upp med att förklistra och sen hamnade den in mäsken. Vi får se vad det blir utav det.
Lakningen gick mycket bra denna gång, inget stopp eller annat strul. Höll ett bra tempo med 1l/minut. Tycker dock att utbytet inte blev allt för bra, men det blev godkänt i alla fall.
Eftersom jag inte viste vilken alfa styrka jag kunde förvänta mig av min Target och Fuggels tog jag i lite i överkan med givorna. Vågade inte riskera att ölet skulle sakna bitterhet. Baksidan av dessa stora givor var en hel del rester i grytan, samt en stor förlust av vört som absobrtats av kottarna.
Stamvörten var mycket maltig med en markant rostad smak och även en viss beska. Det tyder på att det fanns lite alfa i kottarna. Vörten fick sällskap av Scottish Ale jäst. Nu återstår bara att vänta. Efter en dag jäste det ordentligt och det gick att toppskörda jästen. Till slutet av veckan blir det omtappning och förflyttning till garaget där temperaturen är mycket lägre.