Påsk

Det blev ingen egen påsköl i år. Någon stans på vägen glömdes den bort. Men säg vad gör det? Det finns andra som gör påsköl, så helt strandsatt kan jag inte säga att jag har varit. Som jag skrev förra året är påskölet ett konstigt öl, som inte har någon bestämd smakprofil. För vad passar till dragéägg och skummharar???
Tråkigt nor är danskarna underrepresenterade även i år, hade planerat en resa till Köpenhamn men den blev inte av. Där av ingen egen direkt inport av dansk påskebryggd.

Här hemma i Svedala har Sigtuna gjort dubbel storslam enligt mig. Sigtuna är helt klart ett av mina favorit bryggerier, men de har varit lite av en besvikelse den senaste tiden. Nu har det vänt, för deras Easter IPA var fantastisk. Trodde jag hade förduckit mig och tröttnat på IPA, men så kommer detta lyckopiller. Humigt så det står till och ett högt IBU, men utan att vara för beskt eller för mycket. Wow, inte undra på att den har gått som smör i solken på Systembolaget. Den andra halvan av dubblen är deras Påsk Ale i engelsk stil. Trevligt att de har gett sig på en brittisk bitter med en modest ABV på 4.5%. Härliga kola toner, maltighet och humle. Jag önska att de skippade påskstämpeln och lanserade dessa öl året runt! Sigtuna har tagit båda sidor av atlanen och krashat in på det svenska påskbordet.

Tråkigt nog har Oppigårds och Nils Oscar kört på gamla meriter och spottat ur sig riktigt intetsägande öl som man faktiskt kan klara sig uten.


Geléöl

Jag har jäst mitt senaste lättöl i nästan 2 veckor nu. Skippade sekundären denna gång. Men något märkligt har hänt. Redan från början såg jag att jästen flockades kraftigt och bildade stora sjok. På det sättet har jag aldrig sett US-05 uppträda förut. Jag tänkte att det blir nog bättre och jästen lägger sig nog snart. Men den la sig aldrig. För att få den att falla ut, ställde jag ölet ute idag. Efter några timmar hade den mesta jästen sjunkit. Döm om min förvåning när jag öppnar på locket och ser att hela ölet är fullt av stora geléklumpar. Det gick knappt att tappaut det på frund utav dessa klumpar. Undrar verkligen vad dessa blobbar kan vara och varför de är där. Just nu har jag tappat om ölet till ett annat kärl, utan allt för mycket blobbar, i förhoppning om att ölet ska klarna till sig.

Happy BirthdAle

Hmm inte riktigt än, men i dag provade jag mitt födelsedagsöl. En brittisk ESB med tydlig beska, maltig och en härligt röd färg. I ölet finns det de klassiska brittiska humlesorterna och London III jäst. Ölet jäste inte ut så mycket som jag hoppades, men trots att det hamnade lite på den söta sidan (FG precis på gränsvärdet för ESB) så blev jag riktigt nöjd denna gång. Det är sällan jag lyckas få det jag verkligen tänkte på när jag skapade receptet. Fullers anden finns där, honung/marmelad tonerna lika så, blommig humle och en bra beska. Allt man vill ha från en riktig bitter, och alkoholen hamnade strax under 5%, vilket ger den en bra hinkabillitet.

Oooo om två veckor är det dags!


Paradoxalt

Jag tycker att jag hela tiden slåss mot effektiviteten i mitt brygggeri. Försöker hela tiden optimera och utveckla. Nackdelen med detta är att jag aldrig vet vad jag kommer att kunna förvänta mig, då premisserna hela tiden ändras. Vid de senaste bryggningarna har effektiviteten legat runt 75%, ungefär som kalkylerat. Tidigare har jag alltid fått ett sämre utbyte än beräknat. Märkligt nog blev det totalt omvänt i veckan när jag sulle brygga lättöl. Jag hade räknat med mitt vanliga utbyte, men nu hamnade jag i stället strax över 80%! Typiskt när man planerar att brygga något svagt. Visst, man kan alltid späda med vatten...men det är fusk.

Marsdilemma

Som tidigare sagt är mars den stora bryggmånaden då man ska lyckas med allt, om man får tro på de bryggerihistoriska skrifter som jag frekvent läser. Just nu håller jag på med en lager (Märtzen) och en saison. För lagern är det perfekt temperatur i källaren, 12 grader. Om man ska brygga en saison som ska drickas i sommar är tiden inne nu, men den mår bäst av att jäsa i 27 graders värme. Inte undra på att saison inte är en så frekvent förekommande dryck i de svenska historieböckerna. För att ge saisonjästen en liten uns av vad den förtjänar jäser jag min öl på spisen. Någon gång om dagen blir den riktigt varm, och sen tar det lite tid för ölet att svalna. Kanske inte optimalt, men ändå ett försök... Tänk att klimatet kan skilja så mellan Tyskland och Belgien, lite mer växhuseffekt och vi kommer bara kunna dricka saison.

En annorlunda craving

Jag var ute och sprang 3 mil idag. Under dessa långpass kommer tankarna ohämmat. Ofta tänker jag på olika ölrecept och andra bryggeriproblem. Ofta kommer jag på bra lösningar när jag nöter asfalt. I dag kom dock en ny känsla. När jag hade passerat 2 mil fick jag ett sådan otroligt sug efter att dricka sötvört. Suget blev bara kraftigare och kraftigare. I vanliga fall tycker jag inte att vörten är mycket att hänga i granen innan jästen har gjort sitt därtill.
Av en händelse mäskade och lakade jag en saison igår kväll. På grund av lathet och trötthet hade jag låtit laktunnan stå utan att tömma ut draven och den sista vörten. När jag väl kom hem var jag tvungen att prova om den sista slatten var värd att dricka (för brygga på den går inte, då den var på tok för svag). Jag måste medge att det var en fantastisk återhämtningsdryck. Lite söt och väldigt (tro det eller ej) läskande. Vätske- och glykogenförråden fylldes på i ett litet kick. Så till er hängivna långdistanslöpare och ölbryggare kan jag bara ge tipset: Drick sötvört efter träningspasset!

FWH - WTF

Dags för lagerbryggning. Har inte hållt på särskillt mycket med det. Detta blir det femte i ordningen, men det var länge sen sist. Tyckte att det var bäst att passa på så länge man har ett källargolv som håller 11 grader.

Jag har börjat gilla mitt nya arbetssätt, att laka och mäska enda dagen och koka dagen där på. På det sättet kan jag fokucera på ett moment i taget och det tar inte så mycket tid av dagen. (Ok summan blir att det tar mer tid, men så känns det inte när man delar upp de på två dagar).

När det handlar om lager är det Saaz humle som gäller, enligt mig. Denna gång tänkte jag även prova att ha i lite Styrian Golding/Bobek från Slovenien. Jag minns att det faktisk var rätt god öl i det landet, så nått gott måste den humlen ha med sig. Vid mäsktillfället täkte jag använda mig av First Wort Hopping (FWH), men med tanke på att jag lät gå närmare ett dygn mellan lakning och kokning kan man snarare prata om torrhumling av vörten. När det väl var dags för kok var det en riktigt grisig sörja som jag fann i grytan. Efter ännu mer humlegivor såg inte vörten särskillt mycket trevligare. Totrs kylning i annat kärl är kokgrytan och sedan omtappning till jästunna, så ser inte det jäsande ölet särskillt aptitligt ut. Skulle inte ens vilja dricka det med sked. Vi får se vad detta slutar WTF!

Vårnytt

Mars är inte bara bryggmånad, utan även den månad då vårens sortiment lanseras på Systembolaget. Än så länge har jag provat mig igenom 3 stycken av dessa nyheter. Melleruds Vårpilsner var en trevlig standardöl med lite mer bett än vad man kan förvänta sig. En stor eloge till den snygga etiketten. St Eriks Porter må jag säga är det näst bästa bryggeriet gett ut, näst efter julens barley wine. Portern passar enligt bryggeriet så väl till biffen som till prinsesstårtan. Trist att jag hade slut på tårta just den dagen, för det hade blivit en intressant komination. Hur som är det en mycke god porter, men den sticker inte ut från mångden.

Den stora överraskninen i vårens sortiment kommer också från ett bryggeri som jag inte är så överväldiga i, nämligen Nils Oscar. Ctrl Alt Delete är en rikitg höjdare! Kristallklar och frisk men en markant beska och trevlig humlighet. Denna öl kommer jag defenitivt köpa mer utav.

I bryggeriet bubblar det för fullt. Jag har aldrig sett på maken till en jäst att skumma så mycket som London Ale III. Helt galet vad det jäser, och gott verkar det bli också. I alla fall har de små proven under resans gång lovat gott. Men mycket kan hända innan den hamnar i glaset.

Storkok i stugan

Mars är sedan gammalt en av de klassiska bryggmånaderna. Under vinterns sista månad skulle all sommarens öl bryggas. Sedan blev vädret för varmt, samt att det var dags att arbeta på fälten i stället för att brygga öl. Jag inledde de två första dagarna på denna månad med att brygga en stor sats öl. Dock inte till sommaren, men väl till den kommande födelsedagen.

Jag delade upp bryggningen på två tillfällen. På kvällen den första dagen mäskade och lakade jag och på morgonen den andra dagen kokades vörten. Det var tur att jag delade upp arbetet för det tog lite längre tid än det brukar. Jag har inte bryggt 20 liter i den nya kastrullen förut men det gick bra till slut, trots lite tid att få vörten i kok. Denna gång provade jag med att linda in kastrullen i liggunderlag för att minksa värmeutstrålningen. Det gav en viss effekt, men liggunderlaget måste fästas bättre till nästa gång så att det ligger helt tätt mot kastrullens väggar.

En sak jag hade glömt bort när man kokar stora mängder vört, är att det går åt en större mängd humle. När man anväder kottar absorberar de en hel del vätska. Alltså blir svinnet under koket större än vid mindre volymer.

Jästen är dennan gång Wyeast London Ale III och jag har inte köpt den i den butik jag bespottat i tidigare inlägg. Det var till skillnad från tidigare gåner en febril aktivitet i detta smack pack. Inom någon timme jäste vörten förfullt.

Ölet blir förhoppningsvis en lite mörkare välhumlad engelsk bitter.

Snålheten bedrar visheten

Då var lättölet klart och provat. Kanske inte den succé som förväntat. Det är inget fel på malt och humlesmaker, men jästen är inte som den ska. Jag använde mig av en gammal American Ale som stått i kylen ett tag (mer än ett halvår). Trots att jag tvättat den ordentligt så hade den tagit upp riktigt oangenäma smaker. Om jag hade varit en belgisk munk hade jag kankse lovprisat dessa smaker, men det ska gud till. Visst går det att dricka ölet, men jag hade hoppats på något helt annat.
På den igen, gör om gör rätt!

Lättprimat

Nu är lättölet på flaska. Jag hade världens genom tiderna sämsta utjäsning på 40%. Men det spelar ingen roll eftersom det är lättöl som ska bryggas och inte DIPA. Jag tycker att ölte faktisk hade en godkänd kropp och markerad beska. Ska bli spännande att smaka slutresultatet om två veckor. Det jag är orolig för är jästen, som jag tror ät lite gammal och dålig. Den har gett ifrån sig lite fenoler som inte luktar allt för angenämnt. Men vi får se om ett par veckor...

Lättöl = lätt brygg

Kom hem från jobbet lite tidigare och insåg att jag faktiskt hade tid att brygga denna kväll. Glatt traskade jag ner i källaren och tog fram allt som behövdes och belamrade lika så köket. (Som tur var jag ensam hemma!). På agendan stod det att brygga lättöl. Har länge funderat över hur man kan få det bra. I mäsken hade jag lika delar pilsner- och munchermalt men även karamellmalt och Aromaticmalt, för att ge lite mer kropp. Jag mäskade vid 72 grader i 80 minuter för att få mer icke förjäsbara sockerarter. Lakningen gick av bara farten. Kanske blev vörten lite i grumligaste laget, men det är svårt att få maltbädden att ligga stilla när man inte har så mycket malt.

För att få ett rummlande kok i den nya 30 literskitteln var jag tvungen att ha locket halvt på. Trots detta kokade det bort mer vätska än jag räknade med. Humlen denna gång blev Northen Brewer, East Kent Golding och hemodlad Fuggles. (Ett litet infall jag fick.) Allt gick som på rälls och inget strulade. Utbytet blev visserligen i lägsta laget, men inte midre än jag (pesimist) kalkylerat med.

Nu är American Ale jasten på plats. Till helgen ska jag provsmaka och se om det är värt att fortsätta projektet. Hoppas att det går vägen, ha verkligen saknat gott lättöl. (Det är så långt till Klövsjö...där kan dom!)

Det bruna bryggeriet

I bland händer det, allt man rör vid blir till skit, en brun dag med andra ord. Jag försöker ändra min bryggmetod så att jag ska få tid till att brygga. Det senaste försöket var att mäska/laka den ena kvällen och koka den andra. Det funkade bra att mäska igår och vörten stod i garaget under natten och verkade inte ta skada av den 0 gradiga temperaturen.

I kväll var det äntligen dags att få brygga igen, men det gick inte som det skulle. När jag höll på att plocka fram de olika redskap som behövdes slog det mig att burkarna med pH 5.5 buffert och PBW var tämligen lika varnadra. Jag hade lyckats med att hälla rengöringsmedel i mäsken i stället för pH-buffert!!! Dum slår sig. Det var bara att vaska hela vörten och ställa in bryggningen.

En riktigt dålig start på 2012s bryggarår...

Ändrade planer

I dag skulle jag ha bryggt SM-ölet. Så blev det inte. Jag skylller det hela dels på en viss butik på Södermalm i Stockholm som säljer hembryggarutrustning. För 4 dagar sedan köpte jag ett paket jäst i denna butik. Genast när jag kom hem startade jag en förkultur. Då kan man undra varför det inte är någon action i flaskan i dag??? Tyvärr är det inte första gången jag har fått slö jäst från denna butik.
Resultatet av detta är att det inte blir något SM i år. Jag kommer inte hinna brygga den mängd som behövs under den närmaste tiden. Och ölet i sig behöver en god tid på sig att mogna. I stället brygger jag samma öl lite senare under året och satsar på att ställa upp 2013 med ett fullvärdigt öl!

Trist, men det kankse kommer något bra ur detta.

(Nämner inte butiken vid namn, men jag tror att de flesta vet vad jag menar för skojjare.)

Nyårskrönika

Ännu ett bryggår har kommit till sitt slut och ett nytt har just börjat. Under det gångna året har jag fram för allt utforskat den Belgian Strong Ale jäst. Det blev först en Black IPA sen Födelsedagsbitter, Sommar Saison och tillslut ett försök till en stjärnanis och apelsin öl. Jag måste not säga att jag inte riktigt blev vän med den jästen. Jag tycker att den var lite för syrlig. Det blev inte lika många brygder under året, på grund av flytt och barn. Men de brygder som blev innehöll mer kärlek än tidigare. (Även kärlek kan vara sur och bitter i bland).
Mitt bryggeri utökades med ett nytt kokkärl på 30 liter. Lakkärlet har bytts ut från ett militärens isokärl till dubbla jästunnor. Jag tycker att jag fick ett bättre utbyte. Jag har även gått tillbaka till attt mäska i kastrull istället för isokärlet (det gamla lakkärlet).

Året har innehållit en hel del studier och måna ölböcker har pärmats. Både bryggböcker och allmänna ölböcker har lästs. Till favorieterna hör helt klart "Brewmasters Table" och "Radical Brewing". Båda de böckerna har varit mycket inspirerande. Den första fick upp mina ögon för Saisonöl, och årets icke egenhändigt tillverkade brygd måste bli Saison Dupont och Brooklyn Sorachi Ace.

Under det kommande året planerar jag att delta i SM för första gången. Jag kommer att brygga en ny batch av "Stout Vader". Dess värre kommer den inte kunna lagras så länge som det krävs för att den ska bli perfekt, dvs. minst 1½ år. Jag planerar även att brygga ett rököl baserat på torvrökt malt. Upptäckte en påse torvmalt i lagret och den måste göras av med innan den förstörs. Utöver detta ska jag fortsätta mina studier och lära mig brygga Saison till sommaren. Jag är rädd för att inte hinna med allt jag funderar på, men ett födelsedags öl och ett julöl måste också klämmas in. När det gäller jäst vill jag utforska London III lite mer, eftersom Fullers oftast lyckas med goda öl vore det passande att använda deras jäst.

Mot nya järva mål... Maintain and sustain and the brew won't wind up in the drain!

Nu är glada julen slut, slut ,slut...

Nu är åtets stora äta- och drickahögtid över. Som vanligt vill man inte tänka på julmat och julöl men en liten summering av årets drycker skulle sitta på sin plats. Jag måste börja med att erkänna att jag inte provat alla öl jag har inhandlat. Några får vänta till nästa år och en och annan kankse slinker ner någon mellandag.

I sann egoanda ska jag börja med mitt eget öl. Jag blev ganska nöjd med årets upplaga, men till nästa år ska jag minska lite på apelsinskalet och skjuta till lite mer beska. Ölet blev lättdrucket och gav därför inte sillen den match som den behövde (tur att det finns snapps). Det ölet som jag tappat på partyfat blev godare en flaskvarianten, det har nog med att göra att kolsyran blev mjukare och krämigare i fatet. Specialvarianten av ölet har jag inte druckit än, men jag vet att det mår bra av att vila ett tag till.

Nu till de drycker som finns att köpa. Jag tar upp några av årets höjdpunkter och lämnar besvikelserna därhän. Till sillen blir det helt klart Sigtuna Vinter Lager, mycket gott och passande. Till det småvarma väljer jag St Peters Winter Ale, ett ganksa neutralt och lättdrucket öl, men o så gott. Osten får i år sällskap av en ett års lagrad Hibernation Ale. Förra året tyckte jag att det var sött och tråkigt, men efter lagringen blev det helt fantastiskt. Måste köpa på mig ett lager till framtida jular. Slutligen väljer jag Corsendonk framför brasan när jag väntar på tomten, passar til julgodis eller som julgodis. Om man mot all förmodna inte skulle vara nöjd med detta går det alltid att dricka en Fullers Old Winter Ale. Fullers håller alltid måttet enligt min mening.

Som sagt, besvikelserna lämnar jag därhän och hoppas att 11 månader räcker för att bli sugen på julöl igen!


Kasta ankar

Då har det blivit dags att prova en klassiker inom julölen, nämligen Anchors bidrag. Receptet ändras från år till år vilket gör det till ett intressant öl. För någon månad sen drack jag en fjolårs upplaga av detta öl. Tyckte inte att ölet var så gott förra julen, men lagringen hade gjort sitt.
Redan på doften känner jag att årets öl kommer sparka fjolårskalven med hästlängder. Charketurier, rödvin, mineraler och stål finns i doften. Den påminner även lite om mitt favoritöl "Fullers London Porter". Det verkar till en början lovande. Smaken är kraftig och kryddig till en början, men sen händer något, smaken avtar snabbt och lämnar ett tort astrigent intryck. Jag hade förväntat mig en växande kraftig beska i eftersmaken, men detta utevlir helt.
Från att vara ett lovande öl så krachar det som en bly zeppelinare. Trist.


Helgens julöl, en resumé. Och en glöggrapport.

Det blev en bunkringsvända med julöl i fredags. Och efter de en tillhörande spontanprovning. Den första ut var Snowblind. Förväntningarna var inte allt för höga, men att det skulle vara ett öl fullproppat med amerikanahumle och en högbeska hade jag förväntat mig. Visst var det gott om humle, men hopbursttekninken gjorde att beskan blev väldigt märklig. Beskan låg bara framme i munnen och försvann lika fort som den kom. Hade önskat lite mer eftersmak och en större bittergiva i bryggden. Tror inte att jag kommer att prova hopbursting, om resultatet blir så här platt. Kommer inte porva Snowblind igen heller.

En trevlig överraskning var St Eriks barley wine. Jag har aldrig riktigt gillat deras öl, men denna barley wine var mycket trevlig till en pepparkaka med Stilton ost.

Arbita är ett amerikanks bryggeri som jag inte har provat något i från tidigare. Deras julöl har en tydlig humle doft men inte alls vad man skulle kunna förvänta sig efter att ha läst på ettiketten. Smaken var inte allt så kraftig som jag trott. Bra maltighet och inte allt för hög beska, här kunde de att laddat med ännu mer humle. Ölet faller lite platt eftersom man föväntar sig lite mer bett.

Fullers visar i år igen att de kan göra bra julöl. Deras kontribution till sortimentet är mycket gott. En viss marmeladighet går att ana i smaken, förutom det finns smörkola toner och en lätt rostad smak, avslutat med en markant, mjuk beska. Än så länge årets favorit.

Dessvärre har inte svenskarna lyckats locka mig i år. Nynäshamn gör som vanligt sin Mysignen Midvinter, men jag tycker att den smakar för mycket jäst. Ölet är aningen kvalmigt och jag tröttnar på smaken innan glaset är slut.

Och glögg då? Jajjamensan nu är årets glögg tappad på flaska. Nog hade den jäst ut dåligt och var på tok för söt. Detta gick att åtgärda med en tömning av diverse slattar från barskåpet. Riga Balsam, polsk honungsvodka och Becherovka var några av de under åren köpa souvernirer som fick sluta sina dagar i årets glögg. Och det gjorde susen!

Projekt Surmulen avslutat

Det är inte varje dag man lyckas göra ett sånt äckigt öl att man måste hälla ut hela satsen. I drygt 1½ år har jag hållt på med mitt surölsprojekt, men i dag bestämde jag mig för att avsluta det hela. Nog var det surt, det luktade som en dålig dag i Cantillonkranen på Akkurat. Lungorna skrumpnade av den sura doften och hotade med att tacka för sig och ta med sig magen på kuppen. Halva satsen hade jag hällt i en stor mängd körsbär i, och jag kan i dag konstatera att det var synd på körsbären. Hej då suröl, jag antar att avloppet är ordentligt rensat nu efter Surmulens passage.

Lärdom av skadan: Det går att göra ett gott öl till odrickbart, men inte tvärt om. Det är dumt att ge sig på att brygga en ölstil som man egentligen inte tycker om.

Julölen är här

Då var det dags igen för alla dessa julöl. I år har jag inte stått i kl den 14  november och köpt alla drygt 40 olika sorter. Jag tänkte att tomten inte skulle behöva ge mig en skrumplever i julklapp i år. I helgen gjorde jag en liten "smash and grab" på den närmaste butiken med grön skyllt jag passerade.  Det blev en ryggsäck full med flaskor. Först ut i provsmakingen blev fjolårets favoriter, Corsendonk Christmas Ale och Oppigårds Winter Ale.

Visst är Corsendonk ett fantastiskt öl. En mörk stark belgare som kittlar döds skönt i kistan. Men detta kommer inte bli mitt förstahands val till Jansson och sill. Däremot kommer det vara aldeles förträffligt att sippa på framför brasan när det värsta klappkaoset har lagt sig. På grund av sin höga alkoholstyrak och sin mörka färg tror jag att ölet kommer lämpa sig alldeles utmärkt att lagra. Lagringen kommer få ölet att mjukna lite och förhoppningsvis göra det än mer komplext. Som tur är skaffade jag ett par flaskor, så vi får väl se hur det blir framför brasan nästa jul.

Oppigårds har alltid varit ett säkert kort då det kommer till högtidsöl. Förra året satt jag framför Karl-Beril Jonsson och vurmade över vilket fantastiskt öl det var och grämde mig åt att jag inte han köpa fler flaskor innan de sålde slut. För att inte hamna där igen passade jag i år på att prova den i god tid innan Tage Danielsson börjar sin berättelse. Dessvärre är jag inte lika lyrisk i år, trots att de inte har ändrat på receptet. Denna välhumlade ale är nästan lite för välhumlad. Mängden amerikanahulmle skulle kunna få den att klassas som en jul IPA om det inte vore för de mörkbruna färgen. Ölet kankse behöver nog en bit salt Jansson för att balansera upp sin beska. Bryggeriet råder till att lagra ölet 6 månader. Vem vet det blir kankse Winter Ale till midsommar?

Hemma i källaren händer det grejer. Mitt egen julöl har jäst klart och det med besked. Jag lyckades få en utjäsningsgrad på 75% med Scottish Ale jäst, som annars brukar stanna runt 70 %. Jag är rädd för att ölet fått en släng av min ödesdömda hussmak, men det kankse försvinner under primingen. En viss astrigens kunde också anas, men inte så att det var störande. De sista 5 falskorna fick en specialbehandling. Jag blandade julölet med fjolårets frysdestillerade stour "Gubben Frost". Till min förvåning hade det bildats kolsyra i "Gubben Frost", trots frysdestilleringen. Den lilla boosten med Super Imperial Stout kommer nog göra julölet gott och göra det till en riktig själavärmare när frosten faller på.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0