Bryggarbloggen - Gamla Enskede Bryggeri

Ja då var julen över och julölen i stort sett slut. Några stackare ligger kvar, med de kommer inte må dåligt av en tids lagring eftersom de både är mörka och starka. Efter en månads provsmakningar av vinter- och julöl är smaklökarna utmattade och längtar efter något annat. Visst har det varit intressat och det har bjudit på bottennapp och guldkorn. För att snabbt summera detta utan att gå in på detalj radar jag här upp några besvikelser och överraskningar.

Årets största besvikelse var mitt hembryggda julöl, det blev inte som jag tänk. Däremot var det inte så äckligt som jag först tyckte. Den laddninig som tappats på tunna var bättre än flaskorna. Och en del av mina vänner tyckte att det var helt ok. Två flaskor finns fortfarande kvar, de kommer jag spara till nästa år.

Besvikelse nummer två var Sigtunas julöl. Ett bryggeri som hela tiden förvånar och levererar kvalitetsöl, har denna jul levererat kejsarens nya kläder. Många har skrivit upp ölet, men själv tycker jag att det var surt och smakade halvdåligt hembryggt.

Årets tredje besvikelse var Shepherd Neame. Förra året tyckte jag att det var fantastiskt gott, men i år var det riktigt tråkigt. Kan bero på att mina smaklökar har utvecklats sen dess.

Även Anchor levererade ett svagt kort denna jul.

Nu till överraskningarna. Först och främst måste jag nämna Corsendonk Christmas Ale. Wow vilket öl, det slog alla andra öl med hästlängder. Hade inga stora förväntningar, eftersom jag inte är någon belgofantast. Men detta är årets bästa julöl.

Oceanbryggeriets Eko Julöl var även det en överarskning. Smakade som en bra engelsk ale, kankse inte så juligt men mycket gott.

Någon stans hade jag på känn att Nøgne Ø God Jul skulle vara ett bra öl, så egentligen är det inte en sådan överraskning att det var ett av årets godaste julöl. Om jag får tag i några kvarglömda exemplar så kommer jag garaterat köpa på mig dessa och lagra.

Andra favoriter som inte överraskade utan uppfyllde förväntningaran var K-9, Fullers, Oppigårs och Rudolf Ren. Och bottennapp som inte heller kom som en blixt från klar himmel var Wisby.

Som julklapp tillät jag mig själv att öppna en flaska (tyvärr min enda) Traquair 2010 till ostbrickan. Detta är ett av de godaste öl jag någonsin druckit. Ett starkt (10%) skotskt öl som var maltigt, komplext och fylligt men samtidigt mycket lättdrucket. Önskar att jag hade en back att lagra i källaren.

Nu återstår bara att gotta ner sig i julklappslitteratuen och planera vårens bryggder. Jag önskar er alla en god fortsättning på julen och ett gott nytt år!

Tjena tjena alla monsterdiggare, i kväll är det dags att öppna de sista julölen. Ska sanningen fram så börjar jag bli lite trött på julöl, det är nästan så att jag längtar efter en blaskig internationell lager. Återkommer imorgon med en sammanställning över julen.

I dag hade jag besök av två ölintresserade vänner i bryggeriet. Vi skulle brygga en Skottsk Wee Heavy vilken vi ska dricka till Burnsday den 25 januari. Självklart strular det då man ska visa för andra hur lätt och roligt det är att brygga. Dagens bryggd inehäll många maltsorter (bland annant torvrökt- och aromaticmalt) som intevar krossade, därför använde jag matberedaren till krossning. Det var som jag redan viste inget bra alternativ. Mäsken blev för finkorning och lakkärlet täpptes igen ett flertal gånger. Detta resulterade även till att utbytet blev dåligt, trots att vi feön en gångs skull lyckades hålla jämn temperatur under mäskningen. Resteradne monent av bryggningen gick som vanligt.

Vi fick även tid till att prima och butlejera Calenger IPA. Tyvärr hade inte ölet jäst ut så pass mycket som jag hoppats på, samt att jag tror att jag hade i för mycket karamellmalt. Det smakade godis om ölet, inte den IPA punchen jag hoppats på.

Den sista stora besvikelsen idag blev julölet. Som jag tidigare nämnt var jag rädd för att jag fått in vildjäst i ölet. Och så är nog fallet, det smakade jästigt och syrligt, inte alls den brittiska vintervärmare som jag skulle brygga. Typiskt att jag bryggde dubbel sats i år och att jag har givit bort många flaskor till vänner redan. Jävligt surt, och det är mer än ett år till nästa jul.

Dagens blunder! Innan man börjar klaga över att sekundärjäsningen inte tar fart bör man kolla så att jäsröret är helt. Så var inte fallet för mig, klart att det inte börjar bubbla när det är en stor spricka i plasten. Nu bubblar det i alla fall om Challenger IPA.

I dag hällde jag över Challenger IPA till sekundären, efter 5 dagar primärjäsning. Tyckte dock att den inte hade jäst så mycket jag förväntat (SG 1026, OG 1060), och sekundärjäsningen drog inte igång. Gav den därför lite ny torrjäst att smaska på samt en rejäl dos av Challenger humle som torrhumling. Smaken var som anat av SG aningen söt, men mycket fyllig och en tydlig och trevlig humlesmak. Ser verkligen fram emot att dricka detta öl, men jag får hålla mig till tåls till nästa år. :)

Frysdestillering är kankse inte helt lagligt, men det är svårt att hålla fingrarna borta när det är ett sådant förträffligt väder för en sådan manöver. Har länge sneglat på att göra en variant av Brew Dogs Nuclear Tactical Penguin, eftersom det var en sådan upplevelse att smaka den drycken.

Idén sattes till handling då jag tog det sista av julölet som inte fick plats i sekundärjäsningskärlet och blandade med lite gamal misslyckad porter och en rejäl dos sirap och socker och lät det börja jäsa igen. I början på veckan ställe jag ut det utjästa ölet på altanen i 10 gradig kyla. Med jämna mellanrum de följande dagarna har jag gått ut och skopat ur den is som bildats. Sakta men säkert har volymen i kärlet miskat, och förhoppningsvis har alkoholstyrkan ökat. Jag har inte kollat styrkan på drycket, eftersom jag inte vet hur stark den var från början. I dag provsmakade jag en slurk, och gott var det och helt klart lite starkare än en vanlig öl.

Tidigare under hösten lovprisade jag Sigtunas ESB. Detta öl är endast humlat med Callenger och självklart var jag tugnen att göra ett singel hop öl med denna goda sort. Det visade sig bli en IPA baserad på samma grund som min tidigare "snIPA". Provade en ny metod att mäska denna gång, nämligen att blanda kallt vatten och malt och sedan värma upp det till 68 grader och tappa öler det i mäsk-/lakkärlet. Jag tyckte nog att det blev en jämnare värme och att den höll sig längre i kärlet (kan även bero på att jag förvärmde detta ordentligt med hett vatten). Utbytet blev som beräknat. Däremot hände något under koket, det var inte lika livligt som vanligt vilket i sin tur ledde till att effektivitetet i bryggverket miskade. Nu jäser ölet för fullt med Safale -04 jäst.

Jag gjorde även ett försök till lättöl denna gång, genom att laka ut det sista sockret ur malten. Hur detta går får vi se. En sak som står klart är att det blir på tok för beskt på grund av en felberäkning. I stället för den knappa IBUn på 20 blev det i stället 35. Lite för mycket för ett öl som beräknas ha en alkoholstyrka runt 1,5%!

Bryggeriet har flyttat, detta firades med flyttöl. Denna gången i form av min mild på hemodlad humle. Det blev en maltig lätt syrlig med låg beska och relativt mycket kolsyra. Smakade lite som en utspädd New Catle Brown, lite som jag hade räknat med (syrligheten borträknad). Till nästa år ska jag vårda humlen bättre coh se till att skörda i rätt tid.

Så var höstens jästexperiment avslutat. I helgen provsmakade jag och bjöd vänner på Blackie och reultatet var intressant. Alla provsmakare var enade att lagerjästen var godast, men de andra var goda utan att sticka ut.

Den brygd som var gjord med lagerjäst som fått jäsa i rumstemperatur, var ganska intetsägande. Det smakade mycket jäst men även lite "belgiskt". Estrarna och bismakerna tog överhanden. Den öl som var bryggd på SafeAle us-05 smakade som en porter med för liten beska. Smaken och doften blev ganska lam, hade åtminstone behövt en torrhumling för att få någon form av karaktär. Första platsen tog som tidigare nämnt av svartlagern som jäst på balkongen under hela oktober och en bra bit in i november. Däremot hade ölet inte jäst ut så mycket som beräknat, men det kan ha och göra med att det är svårt att kontrollera temperaturen på vädret. Smaken var mýcket maltig och de rostade tonerna från svrtmalten kom till sin fulla rätt, här gjorde det inget att humlen gav vika för malten. Detta öl kommer att bryggas igen framåt våren då vädret tillåter och receptet har fått sig en lätt justering.