Bryggarbloggen - Gamla Enskede Bryggeri

Jag förstår inte vad som blir fel, men nått är det. De bruna fingrarna lyckas nästla sig in hela tiden. Det stora problemet i fråga är sekundärjäsningen. Jag tycker att mina öl ofta sluta jäsa efter omtappningen till sekundären. Samma sak hände med BBIPA, den jästa bra och jäsningen började avta (men det bubblade fortfarande) och det var fortfarande ett litet skumm på ölet. Så fort detta öl hamnade i sekundären (med humle), slutade det att bubbla i röret och således också slutade jäsa. Typiskt, utjäsningsgraden kommer att bli för dålig och därför restsötman allt för hög. Jag fattar inte vad jag gör för fel, samma sak gällde för Challenger IPA. En möjlighet är att strunta i sekundärjäsningen och hoppas på att det inte blir några bismaker från jästkakan.
Iväntan på att BBIPAn skulle jäsaut passade jag på att läsa ut Sam Calagiones bok "He said beer, she said wine". Bata titeln skulle få vilken genusvetare som helst att gå i klinch. Men om man bortser från det så har tar boken upp några bra tips om vad man ska tänka på när man väljer öl eller vin till maten. Efter ett tag bli boken lite tjatog och Calagione gör lite väl mycket reklam för sitt eget bryggeri "Dog Fish Head". Men det blir väl lätt så när man brygger bra öl. Boken är helt klart värd att titta i.

Jag fortsatte på vårens tema och smakade Epic Armageddon IPA. En mycket bra IPA från Nya Zeland. Det finns tydliga amerikanska influenser, men det finns något mer som gör ölet intressant. Kul att vi får möjlighet att prova Nya Zeländska öl i Sverige, efter som NZ humle är så "hett".

Tappade om BBIPA till sekundären, SG hade tagit sig ner till 1024 lite för mycket sötma, hoppas den jäser ut mer. Tyvärr har inte jäsningen tagit fart i sekunärkärlet.

Gillar jästen: Belgian Stron Ale 1388, den har en mycket renare smak än jag trodde att den skulle ha. Bottensatsen i primärkärlet var inte alls särkit "kleggig" och den höll sig på plats utan att följa med i sekundären vid omtappningen. Jästen jäste fint med ett tjock skummlager när den väl kom igång.

...i alla fall i glaset. Har just druckig Oppigårds Spring Ale och den var klart bättre i år än i fjol. Kraftig humledoft av Chinook humle, nästan på gränsen till kvalmig med en antydan av kattpiss. Smakar inte alls så beskt som man skulle kunna tro av den kraftiga doften. Överlag är det en god öl som man kan dricka ett antal av innan man tröttnar på smaken.

Min Belgian Black IPA har jäst ordentligt i dagarna tre och den fortsätter i ett rasande tempo. Jag har provsmakat den varje dag och det är intressat att följa varje steg i utvecklingen. Från en god stamvört som skulle funka som en dryck i sig, till en allt mer framträdande humlearom och beska. Det är fortfarande för mycket restsötma i ölet, men i morgon (eller senast på lördag) är det dags att tappa över till sekundär och torrhumla utav bara h...

Den senaste tiden har jag grottat ner mig ordentligt i öllitteratur och jag måste säga att den har varit av varierande kvalitet. Gareth Ollivers "Brewmasters table" är helt ok, går igenom de flesta öltyper grundligt och tipsar om bra mat alternativ till dessa. Tyvärr är det ett väldigt stort fokus på kötträtter och han framhäver sina egna öl (Brooklyn Brewery) lite väl mycket. Men i överlag helt ok. Jam-Erik Svenssons "Ölkunskap" var rent utav jätte dålig och tråkig att läsa. Boken är från 1995 och det står att den är reviderad, men den är på tok för gammal för att vara intressant. Han är allt för ytlig och kommer egentligen ingenstans med sitt skrivande. Jag kan inte annat än varna för denna bok!!!

I helgen var det full fart i bryggeriet igen. Det var äntligen dags att brygga Belgian Black IPA, ett recept som har legat och skramlat i snart ett år. Idén till receptet kom från Brew Dogs Bashah som tyckte var grymt god, men den sålde slut innan jag han bunkra upp. Av en händelse så såg jag ett foto av bryggeri protokollet på nätet och försökte återskapa något liknande utefter det. Svartmalt och chokladmalt är de maltsorter förutom Pale Ale som utgör stommen i bryggden. Sedan humlas det rejält med massor av amerikansk humle av sorterna Columbus, Magnum, Warrior, Amarillo och Cascade. Inte riktigt samma sorter som återfinns i orginalet, men ett steg i samma riktning. Som sista touch har jag tillsatt mörkt candysocker till vörten. Jästen som jag använde var Belgian Strong Ale 1388. Jag hoppas på att det blir mörkt, starkt och beskt. Självklart så ska jag torrhumla ölet rejält.

Åter igen har jag slarvat med förberedelserna. Jag glömde bort att ta ut "smackpacket" i god tid. Det hade legat i kylen i över en månad och det räckte inte med 4 timmar för att det skulle svälla upp. Samtidigt ville jag inte vänta med att tillsätta jästen, med risk för att vörten skulle börja spontanjäsa. Det tog nästan två dagar för jästen att börja jobba, hoppas att inte spontanbaggarna hann först...

Det blev ingen Black IPA bryggd i helgen, men ingredienserna står kvar till nästa helg. Arbetet bestod denna helg av att tappa om ett par brygder. Först ut var Surmulen, ett lambic försök som jag satte igång i aprill förra året. Min egenfångade vildjäst hade jäst från 1057 till 1020, klart bättre än förväntat. Ölet smakade inte så surt men hade ändå en viss lambic touch. Där emot var bottensatsen blad det geggigaste jag sett på länge. Väl i sekundären hade ca 25% försvunnit i gegg. Med i sekundären hamnade en stor nypa ekspån samt Brettanomysis jästen som äntligen tog fart. Nu är det bara till att glömma bort damejanen till dess jag kommer över ett parti med sura körsbär.

Nästa geggorgie blev påskölet. Den gamla pålitliga Scottish Ale jästen hade klumpat ihop sig ordentligt denna gång, vilket den inte gjort förut. Mycket öl försvann men det som blev kvar smakade mycket gott. Även denna bryggd fick en generös nypa ekspån med sig på färden i sekundären. Om 2-3 veckor är det dags för primning.

I fredags hade vi en Burns Supper med haggis, whisky och den hembryggda "Burns Brew". En skots Wee Heavy med 5% torvrökt malt. Dessvärre jäste den inte ut så mycket som föräntat så den blev inte så tung som namnet säger. I brist på tyngd kompenserade den med smak. Rökmalten gav en intresant brytning och tillförde lite doft och smak av stall. Humlen fick hålla sig i skymundan och lämna över till malt och rök. Den stora restsötman som blev kvar på grund av den dåliga utjäsningen gav ölet en fyllig kropp som passade bra med de övriga smakerna.

Nog för att jag har hört att Brett är känt för att jobba långsamt. Tänkte att det var bäst att göra en förkultur med de här killarna. Jag satte förkulturen i söndags, men i dag onsdag har det fortfarande inte hänt något. Det luktar lite brettigt med det är ingen aktivitet i kolven alls. Antar att det inte är mer att göra än att vänta lite till...