Kontemplation över humle
Helgen har jag spenderat med att studera hur humlen växer. Och växer det gör den både Mr Fuggle (ja jag vet att det borde vara en hona, för annars blir det inga kottar) och Lady Target, de är goda metern över jordytan nu. Härligt, detta sätter fart på tankarna och bryggarplanerna. Vad kan det blir för skördeöl till hösten? Kommer det att bli några kottar? Än så länge bådar allt gott.
Som sagt bryggeriet har vilat i helgen, men det har inte smaklökarna. Passade på att provsmaka diverse inhandlade öl både från beställningssortimentet och från det senaste släppet. Tänker inte recensera alla öl men jag måste ta upp några som var lite mer intressanta. Först ut var Dragets Dubbel IPA, Nynäshamns nya specialbrygd som ska vara humlad genom en "hopback", d.v.s. ett filter med massa humle. Jag hade fått ett förhandstips från min goda vän att detta skulle vara något av det bästa som finns att dricka. Självklart var mina förväntningar skyhöga, som de alltid är när det handlar om Nynäs specialsläpp. Och visst var det gott, mycket gott och rikt humlat med amerikanska sorter. Men det var kanske det som gjorde mig besviken, det smakade precis som jag förväntat mig, ingen twist. Ett perfekt öl vilket man kan dricka massor av. Där kommer dock ett annat aber, en dubbel IPA är som namnet säger en alkoholstark dryck, men detta känner man inte av i smaken på Draget. Där av namnet, lätt att bli dragen.
Helgens stora förvåning och överraskning var helt klart Nils Oscars Barley Wine 2007. Av någon anledning har jag aldrig riktigt fastnat för Nils Oscars öl, men detta var något speciellt. Har endast druckit barley wine en gång tidigare och då var det Bötets Barley Wine. På grund av bristande erfarenheter av öltypen viste jag inte vad jag skulle förvänta mig. Doften var "julig", knäckig, maltig och brödig. Mycket angenäm och komplex. Smaken var även den mycket maltig och mycket humlad, men inte så påtaglig humle som ovanstående dubbel IPA. I smaken fanns även dragningar åt finska tjärpastiller, läkerol och knäck. Alla smaker var runa och balanserade med en behaglig alkoholvärme. Det kommer bli en repris på denna öl. Bäst att fylla källarlagret inför framtiden.
Innis and Gunns’ India Pale Ale vet jag inte riktigt om man ska kalla för öl. Att använda benämningen IPA för detta öl övergår mitt förstånd. Men det smakar intressant ändå. Jag var förvarnad om att det skulle smaka mycket vanilj och därför drack jag det till en rabarberpaj. Jag skulle beskriva smaken som en Jack Daniels utan sprit i kombination med en kolakaramell. Att alkoholstyrkan ligger på 7% känns inte av, det är sött, lent och vaniljigt. Men öl...jag vet inte.
Lika lite öl skulle jag vilja beskriva Oud Beersel Oude Geuze Vieille som, men med en helt annan smakprofil. Jag har aldrig druckigt Geuze förut, därför viste jag inte heller denna gång vad jag kunde förvänta mig, mer än att det är Blegiskt, surt och spontanjäst. Visst luktar det belgisk spontanjäst om det hela, men jag tycker även att doften påminner om Old English Cider. Fruktansvärt gott var det till en Morbier ost. Jag fick mig ett skratt när jag tittade på "bäst före" märkningen. Där stod det att ölet är tappat 20 år före bäst före datum. Undrar om inte några flaskor av detta öl kommer att få göra Nils Oscar sällskap i källaren.
