Fortsätter att vänta på sommaren.

Livet förändras hela tiden och går in i nya faser. Just nu är en sådan ny fas. Detta betyder att bryggandet ligger lite lågt för tillfället för att lämna plats och viktigare saker. Men när tid ges, smyger jag ner i bryggeriet och tittar till ölen och utrustningen. Snart går det nog att få tag i lite körsbär för att hälla i lambicen som stått och surnat till sig i över ett år. Ska bli spännande och se vad detta kan bli.

I glaset fortsätter jag att hälla upp sommarens sortiment av ale och andra goda drycker. I dag blev den Black Isle Yellow Hammer. Tänk nu börjar jag längta tillbaka till Skottland igen. Ölet är vacket gyllene med en härlig doft av citronskal. Smaken är frisk, vilket kan bero på vetet som finns i ölen, men den typiska "skottska smaken" finns med på paletten den med. Med sin låga abv på 4% är detta en riktgt härlig törstsläckare under soliga dagar.

Vidare i sommarölsdjungeln visar Sigtuna på nytt att de är ett av Sveriges mest intressanta bryggerier. Deras sommar IPA innehåller allt man vill ha av en IPA så som citrus, markerad och frisk beska samt en lagom restsötma. Trots sina 7% är den förädiskt lättdrucken. Tummen upp igen för Sigtuna!

Sommaröl, jo jag tackar jag!

Passerade ett systembolag igår och insåg att jag inte hade varit där på väldigt länge. Jag visste att sommarölen har släppts, men i min lättja har jag bara låtit det passera. Väl inne i butiken såg jag att det fanns en uppsjö med öl som jag inte sett tidigare. Jag var helt enkelt tvungen att köpa en av varje, av de som såg intressanta ut. När jag kom till kassan tittade kassörskan på mig och sa: "Bara nyheter och inte en enda ljus lager ser jag." Jag måste medge att det var en väldigt observant kassörska. De ljusa lagerölen fick stå kvar på hyllan denna gång. Sedan sa hon "Men Brooklyns Summer Ale är ju nästan som en ljus lager". Även där hade hon rätt. När jag kom hem passade jag på att prova just denna sommarbrygd. Jag måste tyvärr säga att det inte var så mycket att hänga i julgranen (eller midsommarstången skulle kankse vara mer passande). Men det är klart ett ljust öl, piggelin doft och låg beska för genast assosiationerna till sommaren (läs gräsklipparöl). Åter igen har New Yorkarna gjort ett öl som gilder mellan genrerna, det smakar brittiskt men ändå med en touch av USA, låg kolsyra, fruktigt och citrus på samma gång och med en lite söt avslutning. Jag spår att detta öl kommer man se i handen på trendiga pojkar när de kommer glidande på sin damcykel över Södermalm i sommar.

Tack Skebobruk!

Man blir så glad då man slår upp sin morgontidning och finner en helsida om Skebobruks microbryggeri. Jag måste erkänna att det är med en hel del avundsjuka som jag läser artikeln. Gillar deras vision att de ska klara av bryggeriet på två personer och vill inte expandera och bli större än vad de är.  Hjärnan började åter igen att snurra på helvarv, skulle det gå att starta ett bryggeri? Finns det en marknad? Pallar man med? Är mitt öl tillräkligt bra? Några år till i källaren, sen kanske det kan bli dags att komma ut.
Just nu väntar jag mest på att Humlegården ska få in nya 30 liters kittlar med tappkran. En sådan ska jag skaffa så fort det bara går.

Tappat och klart

Nu kan det bli sommar, för sommarölet är på flaska. Ordentligt kolsyrat kommer det att bli! Tyckte att det skulle bli uppfriskande en varm sommardag.

Det som bekymmrar mig mest är som vanligt att ölet inte jäser ut som det ska. Det blir alltid mer restsötma än beräknat. Denna gång skakade jag om jästunnan med gämna mellanrum för att bli av med överflödig kolsyra som kan hindra jästens arbete. Läste i jästboken att man skulle göra så. Men det gav ingen effekt. Trots det den höga restsötman blev humlearomen och färgen bra.

Runt midsommar borde ölet vara klart att dricka. Nu ska bryggeriet få vila ett tag. Ska fundera ut några nya förbättringar innan det är dags att brygga igen. Nästa öl kommer antagligen att bli en stark belgare med mycket mörkt kandisocker, kryddat med apelsin och stjärnanis. Den ska få lagra sig fram till jul. Om det inte bli en belgare kommer det nog bli en mörk amerikan istället. Black IPA är inte helt utforskat än...


Faster Tildas Barley Wine

Så, då var den äntligen på falska. Det har tagit sin tid att få rumpan ur vagnen, men det har inte gjort drycken sämre. Sekundärjäsningen har pågått i tio månader. Ölet var vackert mahognyfrärgat och klart. Självklart doftade det relaivt mycket alkohol, men vad kan man förvänta sig av en dryck med abv över 10%.  Utöver etanol doften fanns även doft av svarta vinbär och Läkerol. Smaken var aningen söt och värmande.

Problemet denna gång var flaskorna. Jag har samlat runda fina flaskor som har innehållit Fink Brau från Lidl. Dess värre får man vad man betalar för. Glaset var så tunt i dessa flaksor så de sprack när jag skulle kapsylera dem. VARNING FÖR LIDL-FLASKOR!!!

Nu ska kornvinet lagras och primas i källaren minst en månad till, sen ska det avnjutas till en stor ostbricka. Gamla Faster Tilda kommer kankse vrida sig i sin grav, eftersom hon var sektions ledare inom Godtemplarörelsen på sin tid.

Om det inte strular så är det inte på riktigt.

I söndags var det dags att brygga sommarens grillöl. Förutsättningarna var på topp, med kraftig förkultur och en tidig morgon för att slippa stressa igenom arbetet. Denna gång provade jag en gamal mäskmetod, att mäska i ugnen. Det gav ett bra resultat. Efter att ha värmt upp mäsken till 67 grader i en 10 literskastrull, satte jag in hela rasket i en 80-100 gradig ugn. Där fick det stå och mysa i en och en halv timme. Till skillnad från att mäska i isokärlet hade teperaturen ökat med två grader, i stället för minskat med det samma som det brukar. En tanke som kom upp var att man kanske skulle försöka sig på en långsam stegmäskning i ugnen, där temperaturen sakta höjs till önksad nivå.

Men säg den lycka som varar. När det blev dags att laka och jag skulle ta tempen på lakvattnet la termometern av. En helt ny termometer!!! Det fick spatt och påstod att vattnet var 125 grader varmt. Som tur var har jag en resevtermometer...trodde jag! Min gamla hederliga glastermometer hade dagen till ära gått av på mitten.

Jag blev tvungen att laka på kän. Och resultatet blev där efter, istället för en densitet på 1045, fick jag ett värde på 1035. För att kompensera för denna förlust kokade jag ner 2 liter vört i en gryta vid sidan av. Detta kompenserade lite, men inte tillräkligt.

Till slut hamnade all vört avkyld och syresatt i jästunnan, trots dåligt utbyte och igenkleggat humle i kulventilen på kokkitteln. Men jävlar va gott stamvörten smakade. Som att äta en grapfrukt på en utflykt i tallskogen. Om jäsningen går som den ska, kommer det finnas 15 liter härlig amerikanks pale ale till sommaren.

Iväntan på solens återkomst passar jag på att dricka Saison Dupont som kom som nyhet till systemet förra månaden. Ett helt fantastikt öl enligt mig. Har inte druckit Saison tidigare, men det kommer garanterat bli fler.


RSS 2.0