Gegg
Det blev ingen Black IPA bryggd i helgen, men ingredienserna står kvar till nästa helg. Arbetet bestod denna helg av att tappa om ett par brygder. Först ut var Surmulen, ett lambic försök som jag satte igång i aprill förra året. Min egenfångade vildjäst hade jäst från 1057 till 1020, klart bättre än förväntat. Ölet smakade inte så surt men hade ändå en viss lambic touch. Där emot var bottensatsen blad det geggigaste jag sett på länge. Väl i sekundären hade ca 25% försvunnit i gegg. Med i sekundären hamnade en stor nypa ekspån samt Brettanomysis jästen som äntligen tog fart. Nu är det bara till att glömma bort damejanen till dess jag kommer över ett parti med sura körsbär.
Nästa geggorgie blev påskölet. Den gamla pålitliga Scottish Ale jästen hade klumpat ihop sig ordentligt denna gång, vilket den inte gjort förut. Mycket öl försvann men det som blev kvar smakade mycket gott. Även denna bryggd fick en generös nypa ekspån med sig på färden i sekundären. Om 2-3 veckor är det dags för primning.
I fredags hade vi en Burns Supper med haggis, whisky och den hembryggda "Burns Brew". En skots Wee Heavy med 5% torvrökt malt. Dessvärre jäste den inte ut så mycket som föräntat så den blev inte så tung som namnet säger. I brist på tyngd kompenserade den med smak. Rökmalten gav en intresant brytning och tillförde lite doft och smak av stall. Humlen fick hålla sig i skymundan och lämna över till malt och rök. Den stora restsötman som blev kvar på grund av den dåliga utjäsningen gav ölet en fyllig kropp som passade bra med de övriga smakerna.
Nästa geggorgie blev påskölet. Den gamla pålitliga Scottish Ale jästen hade klumpat ihop sig ordentligt denna gång, vilket den inte gjort förut. Mycket öl försvann men det som blev kvar smakade mycket gott. Även denna bryggd fick en generös nypa ekspån med sig på färden i sekundären. Om 2-3 veckor är det dags för primning.
I fredags hade vi en Burns Supper med haggis, whisky och den hembryggda "Burns Brew". En skots Wee Heavy med 5% torvrökt malt. Dessvärre jäste den inte ut så mycket som föräntat så den blev inte så tung som namnet säger. I brist på tyngd kompenserade den med smak. Rökmalten gav en intresant brytning och tillförde lite doft och smak av stall. Humlen fick hålla sig i skymundan och lämna över till malt och rök. Den stora restsötman som blev kvar på grund av den dåliga utjäsningen gav ölet en fyllig kropp som passade bra med de övriga smakerna.
Kommentarer
Trackback
