vs.

Man upphör aldrig att förvånas. Trots att jag har spytt min galla över Amarillohumlets geraniumbeska och gräsighet samtidigt som jag hyllat den brittiska Goldings blommiga karaktär, så kan det visa sig vara precis tvärt om. Jag menar själklart Mohaws vs. Jag tvekade länge ifall jag skulle köpa deras vs Amarillo, med tanke på att jag inte är särskillt förtjust i single hop med Amarillo (framför allt inte oppigårds spring Amarillo), men det slutate ändå med att jag hade en vs Amarillo och en va Goldings i korgen. Här om dagen fick jag ett sådant extremt sug efter ameriknahumle och det ända som fanns att tillgå i hemmet var just Mohawk. Mycket skeptisk men ändå nyfiken hällde jag upp ölet och det visade sig vara en fantastiskt friskt och lagom beskt pale ale. Lättdrucken med en lång eftersmak. Självklart var jag tvungen att jämföra denna öl med syster brygden. Men där slog det bakut. Jag hade förväntat mig en brittisk blommig bitter, men jag tyckte att det mest smakade jäst och inte alls särskillt goldings karaktäristiskt. Märkligt hur allt bara kan vända. Upplevelsen skulle kankse vara annorlunda i fall jag provat ölen i omvänd ordning, men det är inget jag tänker prova eftersom jag inte gillade vs Goldings.

Årets stora ölupplevelse är fortfarande den daska Hophorn, och den kommer att bli svårslagen. Frisk och kraftig humlebeska blandat med mörka maltsorter på ett balanserat sätt. Synd att den sålde slut så fort.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0