Julölen är här
Då var det dags igen för alla dessa julöl. I år har jag inte stått i kl den 14 november och köpt alla drygt 40 olika sorter. Jag tänkte att tomten inte skulle behöva ge mig en skrumplever i julklapp i år. I helgen gjorde jag en liten "smash and grab" på den närmaste butiken med grön skyllt jag passerade. Det blev en ryggsäck full med flaskor. Först ut i provsmakingen blev fjolårets favoriter, Corsendonk Christmas Ale och Oppigårds Winter Ale.
Visst är Corsendonk ett fantastiskt öl. En mörk stark belgare som kittlar döds skönt i kistan. Men detta kommer inte bli mitt förstahands val till Jansson och sill. Däremot kommer det vara aldeles förträffligt att sippa på framför brasan när det värsta klappkaoset har lagt sig. På grund av sin höga alkoholstyrak och sin mörka färg tror jag att ölet kommer lämpa sig alldeles utmärkt att lagra. Lagringen kommer få ölet att mjukna lite och förhoppningsvis göra det än mer komplext. Som tur är skaffade jag ett par flaskor, så vi får väl se hur det blir framför brasan nästa jul.
Oppigårds har alltid varit ett säkert kort då det kommer till högtidsöl. Förra året satt jag framför Karl-Beril Jonsson och vurmade över vilket fantastiskt öl det var och grämde mig åt att jag inte han köpa fler flaskor innan de sålde slut. För att inte hamna där igen passade jag i år på att prova den i god tid innan Tage Danielsson börjar sin berättelse. Dessvärre är jag inte lika lyrisk i år, trots att de inte har ändrat på receptet. Denna välhumlade ale är nästan lite för välhumlad. Mängden amerikanahulmle skulle kunna få den att klassas som en jul IPA om det inte vore för de mörkbruna färgen. Ölet kankse behöver nog en bit salt Jansson för att balansera upp sin beska. Bryggeriet råder till att lagra ölet 6 månader. Vem vet det blir kankse Winter Ale till midsommar?
Hemma i källaren händer det grejer. Mitt egen julöl har jäst klart och det med besked. Jag lyckades få en utjäsningsgrad på 75% med Scottish Ale jäst, som annars brukar stanna runt 70 %. Jag är rädd för att ölet fått en släng av min ödesdömda hussmak, men det kankse försvinner under primingen. En viss astrigens kunde också anas, men inte så att det var störande. De sista 5 falskorna fick en specialbehandling. Jag blandade julölet med fjolårets frysdestillerade stour "Gubben Frost". Till min förvåning hade det bildats kolsyra i "Gubben Frost", trots frysdestilleringen. Den lilla boosten med Super Imperial Stout kommer nog göra julölet gott och göra det till en riktig själavärmare när frosten faller på.
Visst är Corsendonk ett fantastiskt öl. En mörk stark belgare som kittlar döds skönt i kistan. Men detta kommer inte bli mitt förstahands val till Jansson och sill. Däremot kommer det vara aldeles förträffligt att sippa på framför brasan när det värsta klappkaoset har lagt sig. På grund av sin höga alkoholstyrak och sin mörka färg tror jag att ölet kommer lämpa sig alldeles utmärkt att lagra. Lagringen kommer få ölet att mjukna lite och förhoppningsvis göra det än mer komplext. Som tur är skaffade jag ett par flaskor, så vi får väl se hur det blir framför brasan nästa jul.
Oppigårds har alltid varit ett säkert kort då det kommer till högtidsöl. Förra året satt jag framför Karl-Beril Jonsson och vurmade över vilket fantastiskt öl det var och grämde mig åt att jag inte han köpa fler flaskor innan de sålde slut. För att inte hamna där igen passade jag i år på att prova den i god tid innan Tage Danielsson börjar sin berättelse. Dessvärre är jag inte lika lyrisk i år, trots att de inte har ändrat på receptet. Denna välhumlade ale är nästan lite för välhumlad. Mängden amerikanahulmle skulle kunna få den att klassas som en jul IPA om det inte vore för de mörkbruna färgen. Ölet kankse behöver nog en bit salt Jansson för att balansera upp sin beska. Bryggeriet råder till att lagra ölet 6 månader. Vem vet det blir kankse Winter Ale till midsommar?
Hemma i källaren händer det grejer. Mitt egen julöl har jäst klart och det med besked. Jag lyckades få en utjäsningsgrad på 75% med Scottish Ale jäst, som annars brukar stanna runt 70 %. Jag är rädd för att ölet fått en släng av min ödesdömda hussmak, men det kankse försvinner under primingen. En viss astrigens kunde också anas, men inte så att det var störande. De sista 5 falskorna fick en specialbehandling. Jag blandade julölet med fjolårets frysdestillerade stour "Gubben Frost". Till min förvåning hade det bildats kolsyra i "Gubben Frost", trots frysdestilleringen. Den lilla boosten med Super Imperial Stout kommer nog göra julölet gott och göra det till en riktig själavärmare när frosten faller på.
Kommentarer
Trackback
