Stockholm beer 2011
Så där en vecka efter besöket på Stockholm Beer & Whisky Festival har smaklökarna återhämtat sig och det är dags att summera händelsen. Om fjolårets mässa handlade om Imperial Stout och Dubbel IPA så gick årets festival i Saisonens och Barley Winets tecken. Det känns lite överflödigt att ta upp alla 40 sorter som jag provade, men några ljusglimtar från fredagens äventyr är värda att nämna.
Jag började årets festival på samma sätt som året innan, med ett besök hos Sigtuna, mina hjältar i bryggerivärlden. Jag fick en lång och trevlig pratstund med en av bryggarna, där vi bland annat avhandlade olika jästtyper. Det visade sig till min förvåning att de använder Wyeast "smack packs" till flera av deras öl och även SafeAle-04. Blev dess värre riktigt besviken på deras East River Lager. Jag hade förväntat mig nått i stil med Brooklyn Lager, mycket amerikana humle och markerad beska. I stället fick man ett maltigt öl med återhållen beska.
Mässans första höjdare var Ängös Saison. Självklart en begränsad brygd som inte kommer igen. En stiltypisk öl som uppfyller allt man förväntar sig av en saison. Även här var det en trevlig bryggare!!!
Ett av kvällens galnare besök var hos Brill & co. Där möttes vi av en glad skotte från William Bros, som både bjöd på öl och serverade öl till "hitta " priser och storlekar. Hos honom dracks jag Orkney Skullsplitter. En barley wine med klass! Inte så söt som barley wine kan vara men en stor kropp och härliga skottska smaker. Jag säger som jag sa efter senaste Skottlandsresan, måtte bolaget ta in lite av deras produkter!!! Den gala skotten hällde även upp en Perfect Idjt som jag stal ett par klunkar utav. Vilken stout!!! Fylligt stark och allmänt härligt. Hjärtligt mörker på flaska!
Kvällens stora mysstund blev hos Breckeriet. Där pratades Saisonrecept, boktips och bryggeriknep i takt med inmundigade av franska och belgiska specialiteter. Brasserie Thiriez - La Blonde d’Esquelbecq och Brasserie Thiriez - Etoile du Nord är två starka minnen från det mötet.
Årets besvikelser var att jag inte hittade Hornbrew och helt klart de Black IPA som jag provade. Jämtlands var ett rent skämt. Den hade ingenting, varken humlebett eller någon rostning att skryta med. När jag frågade varför det var på det sättet fick jag som svar att de ville brygga öl som passade så många som möjligt. I så fall ska dom kankse skita i att ge sig på Black IPA. Tacka vet jag Brew Dog, de måste vara raka motsatsen till Jämtland. Att Black Tokyo Horizon var en hitt behöver jag inte skriva här, det förstod man redan innan man såg flaskan. Nu är det ett år kvar till nästa gång jag kommer att bege mig till Nacka Strand frivilligt.
Jag började årets festival på samma sätt som året innan, med ett besök hos Sigtuna, mina hjältar i bryggerivärlden. Jag fick en lång och trevlig pratstund med en av bryggarna, där vi bland annat avhandlade olika jästtyper. Det visade sig till min förvåning att de använder Wyeast "smack packs" till flera av deras öl och även SafeAle-04. Blev dess värre riktigt besviken på deras East River Lager. Jag hade förväntat mig nått i stil med Brooklyn Lager, mycket amerikana humle och markerad beska. I stället fick man ett maltigt öl med återhållen beska.
Mässans första höjdare var Ängös Saison. Självklart en begränsad brygd som inte kommer igen. En stiltypisk öl som uppfyller allt man förväntar sig av en saison. Även här var det en trevlig bryggare!!!
Ett av kvällens galnare besök var hos Brill & co. Där möttes vi av en glad skotte från William Bros, som både bjöd på öl och serverade öl till "hitta " priser och storlekar. Hos honom dracks jag Orkney Skullsplitter. En barley wine med klass! Inte så söt som barley wine kan vara men en stor kropp och härliga skottska smaker. Jag säger som jag sa efter senaste Skottlandsresan, måtte bolaget ta in lite av deras produkter!!! Den gala skotten hällde även upp en Perfect Idjt som jag stal ett par klunkar utav. Vilken stout!!! Fylligt stark och allmänt härligt. Hjärtligt mörker på flaska!
Kvällens stora mysstund blev hos Breckeriet. Där pratades Saisonrecept, boktips och bryggeriknep i takt med inmundigade av franska och belgiska specialiteter. Brasserie Thiriez - La Blonde d’Esquelbecq och Brasserie Thiriez - Etoile du Nord är två starka minnen från det mötet.
Årets besvikelser var att jag inte hittade Hornbrew och helt klart de Black IPA som jag provade. Jämtlands var ett rent skämt. Den hade ingenting, varken humlebett eller någon rostning att skryta med. När jag frågade varför det var på det sättet fick jag som svar att de ville brygga öl som passade så många som möjligt. I så fall ska dom kankse skita i att ge sig på Black IPA. Tacka vet jag Brew Dog, de måste vara raka motsatsen till Jämtland. Att Black Tokyo Horizon var en hitt behöver jag inte skriva här, det förstod man redan innan man såg flaskan. Nu är det ett år kvar till nästa gång jag kommer att bege mig till Nacka Strand frivilligt.
Kommentarer
Trackback
