Bryggarbloggen - Gamla Enskede Bryggeri

För ett år sen låg jag på stranden och läste "How to brew" och fantiserade om hur jag skulle brygga öl. Nu har det gått ett år och jag har gjort ca 25 brygder under den tiden. De flesta har varit drick bara och några har varit riktigt goda, näst intill fantastiska. Visst tar det sin tid med det är det värt om man får fram något som är utöver det vanliga. Vitsen med hembryggning är ju att man kan brygga de öl som man inte kan köpa. Och det är väl på det spåret bryggplanerna går nu. Det är dags att stänga bryggeriet och lämna plats för sommaren. Det finns dock kvar osmakade drycker i källaren: Gårdsjö ESB, Stout Vader, Skymningsporter och Bröllopsölet. Jag väntar med spänning på dessa två. Under sommaren ska jag i stället koncentrera mig på att få inspiration till nya brygder och njuta av både goda köpes- och hembryggda drycker. När bryggeriet öppnar igen har jag inte bestämt, det är bröllop, nytt jobb och flytt som bestämmer när detta blir.

De öl som jag just nu funderar över till hösten är Barley Wine och ljungöl, sen är jag sugen på att experimentera med belgisk jäst och deras metoder för ölframställning. Till hösten och vintern är man sugen på mörka mustiga drycker så det blir till att bunkra upp med rostat korn, choklad- och svartmalt. Det ska även bli spännande och se vad som händer med den egna humleodlingen. Kommer det att bli någon Fuggel och Target i de kommande ölen?

Vad har jag då lärt mig under det gånga året? Först och främst, det blir inte billigare att brygga eget öl, i alla fall inte initialt. För varje sats kommer man på förändringar i tekniker, utrustning och råvaror. Bara att prova sig i genom olika humle kostar sin slant, samt alla de olika lak- och mäskkärl jag byggt. Det tar sin tid och det har sina utlägg. Men tillslut ska jag nog få ett väl fungerande bryggeri för små satser. Utöver detta har jag insett hur många olika sorters humle det finns och att alla är inte goda eller passar att kombinera med varandra. Men Challanger och East Kent Golding är en given kombo som alltid går hem. Favoriter kommer och går, tyckte att Amarillo var helt fantastisk när jag upptäckte den, men nu tycker jag att den mest smakar växtsaft och gräsmatta om den får dominera. Nelson Sauvin med sin härliga syrliga doft har en förmåga att göra ölet lite väl syrligt och tar lätt överhanden. Brew Dog lyckas tämja denna best bra i Punk IPAn men jag tycker inte att jag har lyckats med det än. Bramling Cross är fortfarande ett mysterium, den ska ha svartvinbärstoner i smaken står det, men jag har inte lyckats få fram dem än. Det finns mycket kvar att upptäcka och experimentera med. Det kommer bli ett spännande bryggår. Men nu är det dags att förkovra sig i lite ny litteratur i ämnet.

Cheers and Beers

Jag tror att jag har fått ordning på problemet varför jag får så dåligt utbyte vid lakningen. Problemet var antagligen att utloppet från lakkärlet satt för högt ovanför botten. Rättade till detta med en slang förra veckan och efter 2 lakningar var jag uppe på 76 respektive 74 procent, vilket är det som mitt bryggprogram räknar med att man ska ha. Hoppas att detta är lösningen, i så fall ska jag även sänka falskbotten så det blir ett mindre dödutrymme. Detta är något som har stört mig, eftersom man måste ha extra mycket vatten i mäsken för att täcka all malt.

Det gick som för väntat när jag bryggde bröllopsölet förra veckan. En Pale Ale med Magnum, Nelson Sauvin och Bramling Kross. Till jäsningen använde jag mig av American Ale jäst och jävlar vad det jäste! Det var nästan två bubblor i sekunden i jäsröret. Nu har ölet jäst klart i primärjäsningen och är omtappat för att stå i någon vecka innan det ska fyllas på partyfat. Jag tyckte att ölet blev lite väl syrligt och att beskan var lite för markant, trots ett IBU på 30. Tror att Magnumhumlet ger en liten för skarp beska till detta öl. Hoppas att smaken rundas av under sekundärjäsningen och primningen.

Årets midsommar öl (Fools Gold II) blev hur som helst en fröjd. Trots motgångarna med plastsmak och dålig jäsning. Ölet var fylligt och fruktigt, mjukt och lättdrucket som ett brittiskt sommaröl ska vara.

I går primade jag och min praoelev HellVete II. Det var som väntat ett gräsklipparöl, man kan till och med få köra gräsklipparen på allmän väg efter att ha druckit ölet. Men ett amerikanskt veteöl ska vara lättdrucken, frisk och alkoholsvag enligt min mening. Till midsommar kan man nog få smaka på en flaska, trots att jag ska hålla mig långt från gräsklippare den dagen.

I dag bryggde jag ett öl som är så långt ifrån gräsklipparöl man kan komma. HellVetes mörka sida, eller ett riktigt hellvetesöl kanske? Åter igen har jag fastnat i ett konceptöl, som jag inte vet hurvida det är gott att dricka eller om det bara roligt att brygga och filosofera över. Idén började med att jag ville göra en imperial IPA med sjukt hög IBU och många olika humlesorter. När jag gjorde receptet för ett par månader sen, blev det hela 6 sorter och 6 gram av varje (till en 5.5 liters sats) och de tillsattes 6 gånger under koket = 666 (ett helvetesöl med andra ord). Vid ett annat tillfälle drog min goda vän en härlig ordvits och tyckte att jag skulle brygga en ImPaleAle (IPA). Som den stora fantast av ordvitsar jag är, tände jag genast på den tanken och började fundera på vad som skulle vara speciellt med den. Jag kom efter ett tag fram till att den måste ha träsmak och träffa direkt i hjärtat. Det ena ledde till det andra och idag bryggde jag ölet "Abelard Van Helsing -ImPale Ale". Ölet är mörkt bärnstensfärgat och är humlat med både amerikanskt, brittiskt och nya zeeländskt humle, det är även kryddat med farinsocker och kommer därför att bli en stark historia. Vid sekundärjäsningen kommer det att torrhumlas med tre sorters humle samt att det kommer tillsättas rostade ekspån och kanske lite mer farinsocker. Detta ska sedan lagras på obestämd tid. Vi får se vad det blir av denna demondräpare till öl! Innis and Gunns Oakaged IPA kommer få sig en motståndare som visar var en Oakaged IPA egentligen är!

Dagens bryggerier ledde till ytterligare ett experiment: Lättöl! När jag lakat ur allt jag behövde till ImPale Alen fortsatte jag laka och kokade ner den vörten med Nugget- och Cascadehumle samt tillsatte lite maltdextrin för att få ölet lite fylligare. Vi får se om det går att dricka denna lättare variant.

Helgen har jag spenderat med att studera hur humlen växer. Och växer det gör den både Mr Fuggle (ja jag vet att det borde vara en hona, för annars blir det inga kottar) och Lady Target, de är goda metern över jordytan nu. Härligt, detta sätter fart på tankarna och bryggarplanerna. Vad kan det blir för skördeöl till hösten? Kommer det att bli några kottar? Än så länge bådar allt gott.

Som sagt bryggeriet har vilat i helgen, men det har inte smaklökarna. Passade på att provsmaka diverse inhandlade öl både från beställningssortimentet och från det senaste släppet. Tänker inte recensera alla öl men jag måste ta upp några som var lite mer intressanta. Först ut var Dragets Dubbel IPA, Nynäshamns nya specialbrygd som ska vara humlad genom en "hopback", d.v.s. ett filter med massa humle. Jag hade fått ett förhandstips från min goda vän att detta skulle vara något av det bästa som finns att dricka. Självklart var mina förväntningar skyhöga, som de alltid är när det handlar om Nynäs specialsläpp. Och visst var det gott, mycket gott och rikt humlat med amerikanska sorter. Men det var kanske det som gjorde mig besviken, det smakade precis som jag förväntat mig, ingen twist. Ett perfekt öl vilket man kan dricka massor av. Där kommer dock ett annat aber, en dubbel IPA är som namnet säger en alkoholstark dryck, men detta känner man inte av i smaken på Draget. Där av namnet, lätt att bli dragen.

Helgens stora förvåning och överraskning var helt klart Nils Oscars Barley Wine 2007. Av någon anledning har jag aldrig riktigt fastnat för Nils Oscars öl, men detta var något speciellt. Har endast druckit barley wine en gång tidigare och då var det Bötets Barley Wine. På grund av bristande erfarenheter av öltypen viste jag inte vad jag skulle förvänta mig. Doften var "julig", knäckig, maltig och brödig. Mycket angenäm och komplex. Smaken var även den mycket maltig och mycket humlad, men inte så påtaglig humle som ovanstående dubbel IPA. I smaken fanns även dragningar åt finska tjärpastiller, läkerol och knäck. Alla smaker var runa och balanserade med en behaglig alkoholvärme. Det kommer bli en repris på denna öl. Bäst att fylla källarlagret inför framtiden.

Innis and Gunns’ India Pale Ale vet jag inte riktigt om man ska kalla för öl. Att använda benämningen IPA för detta öl övergår mitt förstånd. Men det smakar intressant ändå. Jag var förvarnad om att det skulle smaka mycket vanilj och därför drack jag det till en rabarberpaj. Jag skulle beskriva smaken som en Jack Daniels utan sprit i kombination med en kolakaramell. Att alkoholstyrkan ligger på 7% känns inte av, det är sött, lent och vaniljigt. Men öl...jag vet inte.

Lika lite öl skulle jag vilja beskriva Oud Beersel Oude Geuze Vieille som, men med en helt annan smakprofil. Jag har aldrig druckigt Geuze förut, därför viste jag inte heller denna gång vad jag kunde förvänta mig, mer än att det är Blegiskt, surt och spontanjäst. Visst luktar det belgisk spontanjäst om det hela, men jag tycker även att doften påminner om Old English Cider. Fruktansvärt gott var det till en Morbier ost. Jag fick mig ett skratt när jag tittade på "bäst före" märkningen. Där stod det att ölet är tappat 20 år före bäst före datum. Undrar om inte några flaskor av detta öl kommer att få göra Nils Oscar sällskap i källaren.

Skymnings Porter
12-B Robust Porter

Size: 5,5 L
Efficiency: 61,55%
Attenuation: 75,0%
Original Gravity: 1,050 (1,048 - 1,065)
Terminal Gravity: 1,013 (1,012 - 1,016)
Color: 64,93 (43,34 - 68,95)
Alcohol: 4,91% (4,8% - 6,5%)
Bitterness: 42,4 (25,0 - 50,0)

Ingredients:
1000 g Pale Ale Malt
150,0 g Chocolate Malt
150,0 g Amber
150 g Mörk karamellmalt
100 g Special B - Caramel malt
10 g East Kent Goldings (6,8%) - added during boil, boiled 60 min
6,0 g Brambling Cross (4,7%) - added during boil, boiled 20,0 min
1,0 ea Gammal London Ale Jäst, som antagligen muterat sig till något helt annat vid detta laget.

Jag vet inte vad som har hänt med utbytet under mäskningen, för under de senaste bryggningarna har det varit helt galet jämfört med de kalkyler jag gjort. Tror dock att dagens dåliga utbyte beror på att jag hade för hög temperatur vid inmäskningen. Försökte mig även på dekontioner, men det vill sig inte riktigt. Temperaturen stiger inte i mäskkärlet som jag vill. Ska nog hålla mig till en försockringsrast framöver tills jag hittar en bra lösning på problemet. Som tur var får jag trösta mig med att vågen var bra.

Värmeböljan ute har även smittat av sig på mitt källarföråd. Temperaturen har nu stigit till 16 grader, vilket gör att det går att jäsa en ale där. Portern åkte genast ner i källarhålan så fort jäsningen satt igång. Hoppas på att få en mindre estrig karaktär genom att jäsa kallt.

Fick även lite tid över till att tappa upp några drycker på flaska. Först ut var ciderprojektet. Denna cider hade jäst ut helt och var därför mycket torr och 6% stark. Hoppas att den blir lite intressantare efter primning och lagring i någon månad. Den andra drycken som hamnade på flaska var SommarsnIPAn. Det fick även ett nytt namn, för det skulle vara en skymf att kalla detta öl för IPA. Det är aldeles för svagt och inte tillräkligt torrhumlat för att få den rätta karaktären. Men det blev en mycket god bitter i stället, därför fick den namnet Gårdsjö ESB (hoppas inte Fuller får reda på det och stämmer mig också, som de gjorde med Sigtuna brygghus). Skafferiet börjar åter igen fyllas på med flaskor, så nu är jag redo för en lång och varm sommar.