Bryggarbloggen - Gamla Enskede Bryggeri

Efter en natts felsökning i all tillgänglig litteratur kom jag fram till att min hussmak kan ber på fenoler. Enligt böckerna ska detta just leda till plas-,plåster- och medecinsmak. Tycker att det stämmer in bra i mitt fall. Orsaken till detta kan vara dåligt diskade/repiga kärl. Jag får ta på mig den kritiken, för jag måste erkänna att jag slarvar med disken i bland och bara kör rekordrens i jäskärlet. Det måste bli bättring på den fronten. Tror även att jag ska skaffa några nya jäskärl, eftersom de gamla luktar ganksa kraftigt av dessa (troliga) fenoler. Ett tips jag fick var att sjölja kärlen med kokande vatten innan man häller i vörten, för att ta död på de sista bakterierna.
Tänk, det var mycket lättade att brygga när man inget visste, man bara körde på och det blev gott. Men som alltid, desto mer man läser, desto mer inser man vad man inte kan.

Nu är även födelsedagsölet tappat på kagge. Men jag blir konfunderad över en bismak som lyckar tränga sig in många av mina öl. Både BBIPA och detta öl har fått en liten plastig smak, samma smak som jag klagat på tidigare, då jag jäst med s-04 och whitbread, då trodde jag att det berodde på jästen, men nu har jag använt mig av Belgian Strong Ale. Jag börjar misstänka att det kan ha med mäskkärlet att göra. Jag använder mig av militärens isoleringskärl, borde inte vara något problem eftersom de är livsmedelsgodkända. Jag får försöka mäska i gryta nästa gång och se om problemet kvarstår. Eller kan det vara jäshinken som är sliten och trött, med för många repor.
Det verkar bara vara jag som känner denna smak, eftersom vänner som smakar på mina öl inte brukar klaga. Felsökningen frotsätter...

Som vanligt blir jag frustrerad över att ölet inte jäser ut i sekundären. Detta problem har uppstått med mitt födelsedagsöl. Ska prova med att tillsätta ny frisk jäst. Håller just nu på med en ordentlig förkultur som ska gå in och avsluta jobbet. Under tiden läser jag White & Zainasheff´s "Yeast", kankse kan man få några tips där.

På tal om sekundärer, jag har helt glömt bort att tappa och prima barley winet, därför bestämde jag mig för att pyttsa i lite champanjejäst och höja temperaturen en aning för att låta det jäsa ut ytterligare. Vi får se hur det projektet slutar.

I går tappade jag om födelsedagsölet, det såg ut som mörk apelsinjuice och luktade även som det. Märkligt, men det har kankse med den belgiskajästen tillsammans med Nelson Sauvin humlen att göra. Det smakade gott trots att det fortfarande är rejält mycket restsötma kvar (SG 1021), men det fortsatte bubbla i bra takt även i sekundären. Kunde inte hålla mig utan jag fortsatte att rensa i förråden, där av blev det en torrhumling med Nugget och Northen Brewer. Båda humlesorterna är bitterhumle, men jag tyckte att det kunde vara intressant att prova dem som torrhumle. Vi får se hur det artar sig, jag planerar att prima ölet under nästa helg, då borde det var utjäst och välhumlat.

Jo en tripp till Skottland blev det och med den ett antal olika sorters öl. Jag måste säga att jag är lite trött på de skottska ölens karaktäristika. Det vill säga, liten beska och humlekaraktär, toffe- och kolasmak samt en neutral jästprofil. De flesta ölen som jag fick i mig på pubarna var (så klart) guld- till bärnstensfärgade real ales med ovannämnda karaktär. Efter ett tag blev de svårt att urskillja de olika ölen från varandra, om detta har med kvalitet eller kvantitet att göra lämnar jag osagt. Generellt var "standard real alen" Deuchars IPA en mycket bra öl, trots sin ringa alkoholstyrka på 3.8 %. Den är säkert bespottad på som en kommersiell dussinvara, men som utlänning bryr jag mig inte om det. Annars var ölen från Williams- samt Orkney bryggeriet de mest intressanta. Orkneys Dark Island var en riktig höjdare, drack den dock bara på flaska. Om vårt kära systembolag skulle få för sig att ta in några lådor av denna bryggd skulle jag bli mycket glad. Lådor från Williams har däremot systembolaget redan tagit in, i form av Summer Sun och 7 giraffas. Just därför uteslöt jag dessa två från min två dagars provning. Däremot drack jag deras stout "Kelpie" (pardon my scottish), som är döpt efter havets gudinnan. Namnet passar ölet perfekt, mörkt som djuphavet och lika mystiskt, härligt rostat och lite beskare än de vanliga skottarna. Utöver detta smakade jag även ett rosa boysenbärsöl, samt en "farm ale" som hette "Good times" från samma bryggeri. Kul att de vågar göra öl som sticker ut lite.

På tal om utstickare kommer en annan av ölvärdens stora utstickare Brew Dog från nämda land. Jag kan förstå varför de började brygga den öl de gör, för att det är lätt att bli lite trött på real ales och ljusa lager som alla håller en ABV runt 4%. Förr eller senare vill man ha något annat (i skottarnas fall antar jag att whiskyn tar på sig den rollen). Brew Dogs öl är alltid roliga att prova, även om de inte alltid kommer upp till mina förväntningar. Därför var jag tvungen att köpa en "5 am Saint" som stod och tittade på mig inne på Tesco Supermarket. Jag måste medge att jag kände mig som en blandning av en alkis och Paul Giamatti i Sideways när jag satt på en parkbänk och halsade helgonet (i brist på pappmugg). Jag var väl inte lika lyrisk som Giamatti, men det var roligt att checka av den från listan.

I bland undrar jag varför jag håller på med att brygga öl? Inte är det för att det blir biligare, för som vilken hobby som hest så vill man hela tiden utveckla och förbättra och sånt kostar pengar. Nä, den aspekten fungerar inte. Inte är det tidfördriv heller, för att få tiden att gå har aldrig varit något problem för mig. Det måste helt enkelt handa om att man vill göra något man inte kan köpa och känna sig stolt över att man har lyckats göra det själv. Ja, som den lilla narcissist jag är.
Tanken kom upp idag när jag bryggde en jätte batch till den kommande födlsedagen. Från början hade jag tänkt att göra en snäll Skottsk bitter med härliga kola toner och mild humlekaraktär. Men nånstans på vägen blev det inte så. Jag ställde mig frågan, varför ska jag brygga ett öl som ska vara så snällt att det passar alla? Jag är ju jätte trött på brittiska puböl och skottska smörkolabomber efter två dagar i Glasgow. Nä jag vill göra nått som sticker ut och nått som inte alla gillar. Huvudsaken måste vara att jag själv gillar det och sen om någon annan göra det blir den en bonus. Så istället för en snäll bitter med endast ljusa maltsorter så blev den en riktig lagerrensning (dagens tråkiga ordvits). Jag hittade massor av maltpåsar med små rester i, vilket ledde till att det slank i både amber-, crystal-, aromatic- och biscitmalt. När jag kom till humlen höll jag vid samma filosofi och tömde påse efter påse ner i vörten. En riktig pyttipanna öl! Inte blev det någon skotskjäst heller, jag passade på att skicka i bottensatsen från BBIPA (som jag tappade på flaska undertiden). Så när väl ölet var bryggde blev den en pale ale med brittisk, nyzeeländs och amerikansk humle tillsammans med belgisk jäst. Beräknad alkoholstyrka är runt 4.5% och beskan ca 35 IBU. Vi får se vilka infall jag får under jäsningens gång.
Ivärsta fall får jag sitta med 20 liter öl för mig själv på födelsedagen...

I sommras bryggde jag en barley wine på landet. Nu var jag på landet i helgen och tog hem svagdrickaflaskan där det hade sekundärjäst över vinter. Ölet såg ut att ha klarat sig väl och hade jäst t till SG 1025 vilket jag tycker är helt ok med scottich ale jäst, en viss restsötma gör inget i en barley wine med ABV på 9,6%. Det som slog mig när jag provade ölet var den påtagliga doften av vinbär, mycket angenämt. Nu ska jag tillsätta lite färskjäst och butteljera det för att sedan lagra ett tag till. Frågan är om det blir till påsk eller midsommar som den första riktiga provsmakningne ska ske.
Det som hägrar här näst är morgondagens resa till Glasgow. Hoppas att jag kommer snubbla över några öl som är värda att nämna här i bloggen.