Påsk

Så har det blivit påsk igen. Som vanligt är jag lika besviken på Systembolaget som inte har förstått att påskölets hemland är Danmark. I år finns det ett danskt påsköl representerat, och det är från Mikeller. Detta bryggeri är inte direkt känt för att göra traditionella öl. För att veta vad de vill utveckla och revoltera emot, måste man veta hur ett klassiskt danskt påsköl ska smaka. Därför försvinner poängen lite med detta öl. Jag avundas alla som kan ta en tripp till Danmark och dricka ett gals Kylle Kylle eller någon annan av de fina påskbrygderna.
Vi svenskar försöker som vanligt att brygga någon form av öl till denna högtid, trots att det egentligen inte finns någon tradition eller uttalad karaktäristika för denna typ av öl. Visst, jag ska inte kasta sten i glashuset, för jag har själv bryggt ett påsköl. Men att brygga ett öl som passar till skummharar och dragéägg är inte det lättaste. Det blev en välhumlad äggstravagant ale lagrad med ekspån. Kanske inte det självklara valet till påskgodis, men väl ett substitut till detta.
Av de öl som finns att köpa har jag provat två, Oppigårds och Nils Oscar. Oppigårds brukar alltid vara ett säkert kort då det gäller högtidsdrycker. Deras julöl har varti i topp på min lista de senaste åren. Självklart var mina förväntningar höga. Dessa krossades i samma sekund jag luktade på ölet. Jag kände igen lukten med det samma, det luktade nämligen precis som min husdoft! Plastigt! Denna, enligt mig, bismak har jag försökt kämpa mig i från ett bra tag, och nu finns den även hos Oppigårds. Vilken tredsetter jag känner mig som. Tummen ner!
När jag kom till Nils Oscars kombatant i dramat var mina förväntningar helt tvärt om. Som tidigare skrivet tycker jag att N-O gör välgjorda öl men som är lite tråkiga och håller sig lite för mycket innom ramarna. Kalas Påskölet var som namnet, kalas! Trots sågningar i pressen, vill jag påstå att det är ett mycket gott öl. Drack det till en pytt i panna och det passade perfekt. Vill dock inte påstå att det har en lika utpräglad karaktär av Cascade och Amarillo som det står på ettiketten. Jag ser med spänning fram emot Mohawks bidrag till denna lidelsefulla högtid. Nu är det bara att vänta ett år till för att se om det statliga monopolet har förstått att det är danskarna som är mästarna och vi blott en margarita i detta spel.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0