Skottskrapport

Jo en tripp till Skottland blev det och med den ett antal olika sorters öl. Jag måste säga att jag är lite trött på de skottska ölens karaktäristika. Det vill säga, liten beska och humlekaraktär, toffe- och kolasmak samt en neutral jästprofil. De flesta ölen som jag fick i mig på pubarna var (så klart) guld- till bärnstensfärgade real ales med ovannämnda karaktär. Efter ett tag blev de svårt att urskillja de olika ölen från varandra, om detta har med kvalitet eller kvantitet att göra lämnar jag osagt. Generellt var "standard real alen" Deuchars IPA en mycket bra öl, trots sin ringa alkoholstyrka på 3.8 %. Den är säkert bespottad på som en kommersiell dussinvara, men som utlänning bryr jag mig inte om det. Annars var ölen från Williams- samt Orkney bryggeriet de mest intressanta. Orkneys Dark Island var en riktig höjdare, drack den dock bara på flaska. Om vårt kära systembolag skulle få för sig att ta in några lådor av denna bryggd skulle jag bli mycket glad. Lådor från Williams har däremot systembolaget redan tagit in, i form av Summer Sun och 7 giraffas. Just därför uteslöt jag dessa två från min två dagars provning. Däremot drack jag deras stout "Kelpie" (pardon my scottish), som är döpt efter havets gudinnan. Namnet passar ölet perfekt, mörkt som djuphavet och lika mystiskt, härligt rostat och lite beskare än de vanliga skottarna. Utöver detta smakade jag även ett rosa boysenbärsöl, samt en "farm ale" som hette "Good times" från samma bryggeri. Kul att de vågar göra öl som sticker ut lite.

På tal om utstickare kommer en annan av ölvärdens stora utstickare Brew Dog från nämda land. Jag kan förstå varför de började brygga den öl de gör, för att det är lätt att bli lite trött på real ales och ljusa lager som alla håller en ABV runt 4%. Förr eller senare vill man ha något annat (i skottarnas fall antar jag att whiskyn tar på sig den rollen). Brew Dogs öl är alltid roliga att prova, även om de inte alltid kommer upp till mina förväntningar. Därför var jag tvungen att köpa en "5 am Saint" som stod och tittade på mig inne på Tesco Supermarket. Jag måste medge att jag kände mig som en blandning av en alkis och Paul Giamatti i Sideways när jag satt på en parkbänk och halsade helgonet (i brist på pappmugg). Jag var väl inte lika lyrisk som Giamatti, men det var roligt att checka av den från listan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0