Humle 2011
Hurra! Mina humleplantor har överlevt vintern och nya skott har tittat upp ur marken. I dag har jag byggt en ny ställning som de kan klättra på. Lycka!
Påsk
Så har det blivit påsk igen. Som vanligt är jag lika besviken på Systembolaget som inte har förstått att påskölets hemland är Danmark. I år finns det ett danskt påsköl representerat, och det är från Mikeller. Detta bryggeri är inte direkt känt för att göra traditionella öl. För att veta vad de vill utveckla och revoltera emot, måste man veta hur ett klassiskt danskt påsköl ska smaka. Därför försvinner poängen lite med detta öl. Jag avundas alla som kan ta en tripp till Danmark och dricka ett gals Kylle Kylle eller någon annan av de fina påskbrygderna.
Vi svenskar försöker som vanligt att brygga någon form av öl till denna högtid, trots att det egentligen inte finns någon tradition eller uttalad karaktäristika för denna typ av öl. Visst, jag ska inte kasta sten i glashuset, för jag har själv bryggt ett påsköl. Men att brygga ett öl som passar till skummharar och dragéägg är inte det lättaste. Det blev en välhumlad äggstravagant ale lagrad med ekspån. Kanske inte det självklara valet till påskgodis, men väl ett substitut till detta.
Av de öl som finns att köpa har jag provat två, Oppigårds och Nils Oscar. Oppigårds brukar alltid vara ett säkert kort då det gäller högtidsdrycker. Deras julöl har varti i topp på min lista de senaste åren. Självklart var mina förväntningar höga. Dessa krossades i samma sekund jag luktade på ölet. Jag kände igen lukten med det samma, det luktade nämligen precis som min husdoft! Plastigt! Denna, enligt mig, bismak har jag försökt kämpa mig i från ett bra tag, och nu finns den även hos Oppigårds. Vilken tredsetter jag känner mig som. Tummen ner!
När jag kom till Nils Oscars kombatant i dramat var mina förväntningar helt tvärt om. Som tidigare skrivet tycker jag att N-O gör välgjorda öl men som är lite tråkiga och håller sig lite för mycket innom ramarna. Kalas Påskölet var som namnet, kalas! Trots sågningar i pressen, vill jag påstå att det är ett mycket gott öl. Drack det till en pytt i panna och det passade perfekt. Vill dock inte påstå att det har en lika utpräglad karaktär av Cascade och Amarillo som det står på ettiketten. Jag ser med spänning fram emot Mohawks bidrag till denna lidelsefulla högtid. Nu är det bara att vänta ett år till för att se om det statliga monopolet har förstått att det är danskarna som är mästarna och vi blott en margarita i detta spel.
Vi svenskar försöker som vanligt att brygga någon form av öl till denna högtid, trots att det egentligen inte finns någon tradition eller uttalad karaktäristika för denna typ av öl. Visst, jag ska inte kasta sten i glashuset, för jag har själv bryggt ett påsköl. Men att brygga ett öl som passar till skummharar och dragéägg är inte det lättaste. Det blev en välhumlad äggstravagant ale lagrad med ekspån. Kanske inte det självklara valet till påskgodis, men väl ett substitut till detta.
Av de öl som finns att köpa har jag provat två, Oppigårds och Nils Oscar. Oppigårds brukar alltid vara ett säkert kort då det gäller högtidsdrycker. Deras julöl har varti i topp på min lista de senaste åren. Självklart var mina förväntningar höga. Dessa krossades i samma sekund jag luktade på ölet. Jag kände igen lukten med det samma, det luktade nämligen precis som min husdoft! Plastigt! Denna, enligt mig, bismak har jag försökt kämpa mig i från ett bra tag, och nu finns den även hos Oppigårds. Vilken tredsetter jag känner mig som. Tummen ner!
När jag kom till Nils Oscars kombatant i dramat var mina förväntningar helt tvärt om. Som tidigare skrivet tycker jag att N-O gör välgjorda öl men som är lite tråkiga och håller sig lite för mycket innom ramarna. Kalas Påskölet var som namnet, kalas! Trots sågningar i pressen, vill jag påstå att det är ett mycket gott öl. Drack det till en pytt i panna och det passade perfekt. Vill dock inte påstå att det har en lika utpräglad karaktär av Cascade och Amarillo som det står på ettiketten. Jag ser med spänning fram emot Mohawks bidrag till denna lidelsefulla högtid. Nu är det bara att vänta ett år till för att se om det statliga monopolet har förstått att det är danskarna som är mästarna och vi blott en margarita i detta spel.
Fortsatta överraskningar
Drack just en till av mina BBIPA, konstigt nog hade denna inte någon bismak av plast. Märkligt att det kan variera mellan flaskoran. Denna flaska smakade mycket bra, kan kanske bero på 2 veckors längre laring. Men den har för mycket restsötma och för lite humlekaraktär för att funka som en black IPA, får benämna den som en belgisk porter i stället.
Fenoler
Efter en natts felsökning i all tillgänglig litteratur kom jag fram till att min hussmak kan ber på fenoler. Enligt böckerna ska detta just leda till plas-,plåster- och medecinsmak. Tycker att det stämmer in bra i mitt fall. Orsaken till detta kan vara dåligt diskade/repiga kärl. Jag får ta på mig den kritiken, för jag måste erkänna att jag slarvar med disken i bland och bara kör rekordrens i jäskärlet. Det måste bli bättring på den fronten. Tror även att jag ska skaffa några nya jäskärl, eftersom de gamla luktar ganksa kraftigt av dessa (troliga) fenoler. Ett tips jag fick var att sjölja kärlen med kokande vatten innan man häller i vörten, för att ta död på de sista bakterierna.
Tänk, det var mycket lättade att brygga när man inget visste, man bara körde på och det blev gott. Men som alltid, desto mer man läser, desto mer inser man vad man inte kan.
Tänk, det var mycket lättade att brygga när man inget visste, man bara körde på och det blev gott. Men som alltid, desto mer man läser, desto mer inser man vad man inte kan.
Hussmak
Nu är även födelsedagsölet tappat på kagge. Men jag blir konfunderad över en bismak som lyckar tränga sig in många av mina öl. Både BBIPA och detta öl har fått en liten plastig smak, samma smak som jag klagat på tidigare, då jag jäst med s-04 och whitbread, då trodde jag att det berodde på jästen, men nu har jag använt mig av Belgian Strong Ale. Jag börjar misstänka att det kan ha med mäskkärlet att göra. Jag använder mig av militärens isoleringskärl, borde inte vara något problem eftersom de är livsmedelsgodkända. Jag får försöka mäska i gryta nästa gång och se om problemet kvarstår. Eller kan det vara jäshinken som är sliten och trött, med för många repor.
Det verkar bara vara jag som känner denna smak, eftersom vänner som smakar på mina öl inte brukar klaga. Felsökningen frotsätter...
Det verkar bara vara jag som känner denna smak, eftersom vänner som smakar på mina öl inte brukar klaga. Felsökningen frotsätter...
vs.
Man upphör aldrig att förvånas. Trots att jag har spytt min galla över Amarillohumlets geraniumbeska och gräsighet samtidigt som jag hyllat den brittiska Goldings blommiga karaktär, så kan det visa sig vara precis tvärt om. Jag menar själklart Mohaws vs. Jag tvekade länge ifall jag skulle köpa deras vs Amarillo, med tanke på att jag inte är särskillt förtjust i single hop med Amarillo (framför allt inte oppigårds spring Amarillo), men det slutate ändå med att jag hade en vs Amarillo och en va Goldings i korgen. Här om dagen fick jag ett sådant extremt sug efter ameriknahumle och det ända som fanns att tillgå i hemmet var just Mohawk. Mycket skeptisk men ändå nyfiken hällde jag upp ölet och det visade sig vara en fantastiskt friskt och lagom beskt pale ale. Lättdrucken med en lång eftersmak. Självklart var jag tvungen att jämföra denna öl med syster brygden. Men där slog det bakut. Jag hade förväntat mig en brittisk blommig bitter, men jag tyckte att det mest smakade jäst och inte alls särskillt goldings karaktäristiskt. Märkligt hur allt bara kan vända. Upplevelsen skulle kankse vara annorlunda i fall jag provat ölen i omvänd ordning, men det är inget jag tänker prova eftersom jag inte gillade vs Goldings.
Årets stora ölupplevelse är fortfarande den daska Hophorn, och den kommer att bli svårslagen. Frisk och kraftig humlebeska blandat med mörka maltsorter på ett balanserat sätt. Synd att den sålde slut så fort.
Det bubblar på...
Som vanligt blir jag frustrerad över att ölet inte jäser ut i sekundären. Detta problem har uppstått med mitt födelsedagsöl. Ska prova med att tillsätta ny frisk jäst. Håller just nu på med en ordentlig förkultur som ska gå in och avsluta jobbet. Under tiden läser jag White & Zainasheff´s "Yeast", kankse kan man få några tips där.
På tal om sekundärer, jag har helt glömt bort att tappa och prima barley winet, därför bestämde jag mig för att pyttsa i lite champanjejäst och höja temperaturen en aning för att låta det jäsa ut ytterligare. Vi får se hur det projektet slutar.
På tal om sekundärer, jag har helt glömt bort att tappa och prima barley winet, därför bestämde jag mig för att pyttsa i lite champanjejäst och höja temperaturen en aning för att låta det jäsa ut ytterligare. Vi får se hur det projektet slutar.
Apelsinjuice...
I går tappade jag om födelsedagsölet, det såg ut som mörk apelsinjuice och luktade även som det. Märkligt, men det har kankse med den belgiskajästen tillsammans med Nelson Sauvin humlen att göra. Det smakade gott trots att det fortfarande är rejält mycket restsötma kvar (SG 1021), men det fortsatte bubbla i bra takt även i sekundären. Kunde inte hålla mig utan jag fortsatte att rensa i förråden, där av blev det en torrhumling med Nugget och Northen Brewer. Båda humlesorterna är bitterhumle, men jag tyckte att det kunde vara intressant att prova dem som torrhumle. Vi får se hur det artar sig, jag planerar att prima ölet under nästa helg, då borde det var utjäst och välhumlat.
Skottskrapport
Jo en tripp till Skottland blev det och med den ett antal olika sorters öl. Jag måste säga att jag är lite trött på de skottska ölens karaktäristika. Det vill säga, liten beska och humlekaraktär, toffe- och kolasmak samt en neutral jästprofil. De flesta ölen som jag fick i mig på pubarna var (så klart) guld- till bärnstensfärgade real ales med ovannämnda karaktär. Efter ett tag blev de svårt att urskillja de olika ölen från varandra, om detta har med kvalitet eller kvantitet att göra lämnar jag osagt. Generellt var "standard real alen" Deuchars IPA en mycket bra öl, trots sin ringa alkoholstyrka på 3.8 %. Den är säkert bespottad på som en kommersiell dussinvara, men som utlänning bryr jag mig inte om det. Annars var ölen från Williams- samt Orkney bryggeriet de mest intressanta. Orkneys Dark Island var en riktig höjdare, drack den dock bara på flaska. Om vårt kära systembolag skulle få för sig att ta in några lådor av denna bryggd skulle jag bli mycket glad. Lådor från Williams har däremot systembolaget redan tagit in, i form av Summer Sun och 7 giraffas. Just därför uteslöt jag dessa två från min två dagars provning. Däremot drack jag deras stout "Kelpie" (pardon my scottish), som är döpt efter havets gudinnan. Namnet passar ölet perfekt, mörkt som djuphavet och lika mystiskt, härligt rostat och lite beskare än de vanliga skottarna. Utöver detta smakade jag även ett rosa boysenbärsöl, samt en "farm ale" som hette "Good times" från samma bryggeri. Kul att de vågar göra öl som sticker ut lite.
På tal om utstickare kommer en annan av ölvärdens stora utstickare Brew Dog från nämda land. Jag kan förstå varför de började brygga den öl de gör, för att det är lätt att bli lite trött på real ales och ljusa lager som alla håller en ABV runt 4%. Förr eller senare vill man ha något annat (i skottarnas fall antar jag att whiskyn tar på sig den rollen). Brew Dogs öl är alltid roliga att prova, även om de inte alltid kommer upp till mina förväntningar. Därför var jag tvungen att köpa en "5 am Saint" som stod och tittade på mig inne på Tesco Supermarket. Jag måste medge att jag kände mig som en blandning av en alkis och Paul Giamatti i Sideways när jag satt på en parkbänk och halsade helgonet (i brist på pappmugg). Jag var väl inte lika lyrisk som Giamatti, men det var roligt att checka av den från listan.
På tal om utstickare kommer en annan av ölvärdens stora utstickare Brew Dog från nämda land. Jag kan förstå varför de började brygga den öl de gör, för att det är lätt att bli lite trött på real ales och ljusa lager som alla håller en ABV runt 4%. Förr eller senare vill man ha något annat (i skottarnas fall antar jag att whiskyn tar på sig den rollen). Brew Dogs öl är alltid roliga att prova, även om de inte alltid kommer upp till mina förväntningar. Därför var jag tvungen att köpa en "5 am Saint" som stod och tittade på mig inne på Tesco Supermarket. Jag måste medge att jag kände mig som en blandning av en alkis och Paul Giamatti i Sideways när jag satt på en parkbänk och halsade helgonet (i brist på pappmugg). Jag var väl inte lika lyrisk som Giamatti, men det var roligt att checka av den från listan.
Varför brygga öl?
I bland undrar jag varför jag håller på med att brygga öl? Inte är det för att det blir biligare, för som vilken hobby som hest så vill man hela tiden utveckla och förbättra och sånt kostar pengar. Nä, den aspekten fungerar inte. Inte är det tidfördriv heller, för att få tiden att gå har aldrig varit något problem för mig. Det måste helt enkelt handa om att man vill göra något man inte kan köpa och känna sig stolt över att man har lyckats göra det själv. Ja, som den lilla narcissist jag är.
Tanken kom upp idag när jag bryggde en jätte batch till den kommande födlsedagen. Från början hade jag tänkt att göra en snäll Skottsk bitter med härliga kola toner och mild humlekaraktär. Men nånstans på vägen blev det inte så. Jag ställde mig frågan, varför ska jag brygga ett öl som ska vara så snällt att det passar alla? Jag är ju jätte trött på brittiska puböl och skottska smörkolabomber efter två dagar i Glasgow. Nä jag vill göra nått som sticker ut och nått som inte alla gillar. Huvudsaken måste vara att jag själv gillar det och sen om någon annan göra det blir den en bonus. Så istället för en snäll bitter med endast ljusa maltsorter så blev den en riktig lagerrensning (dagens tråkiga ordvits). Jag hittade massor av maltpåsar med små rester i, vilket ledde till att det slank i både amber-, crystal-, aromatic- och biscitmalt. När jag kom till humlen höll jag vid samma filosofi och tömde påse efter påse ner i vörten. En riktig pyttipanna öl! Inte blev det någon skotskjäst heller, jag passade på att skicka i bottensatsen från BBIPA (som jag tappade på flaska undertiden). Så när väl ölet var bryggde blev den en pale ale med brittisk, nyzeeländs och amerikansk humle tillsammans med belgisk jäst. Beräknad alkoholstyrka är runt 4.5% och beskan ca 35 IBU. Vi får se vilka infall jag får under jäsningens gång.
Ivärsta fall får jag sitta med 20 liter öl för mig själv på födelsedagen...
Tanken kom upp idag när jag bryggde en jätte batch till den kommande födlsedagen. Från början hade jag tänkt att göra en snäll Skottsk bitter med härliga kola toner och mild humlekaraktär. Men nånstans på vägen blev det inte så. Jag ställde mig frågan, varför ska jag brygga ett öl som ska vara så snällt att det passar alla? Jag är ju jätte trött på brittiska puböl och skottska smörkolabomber efter två dagar i Glasgow. Nä jag vill göra nått som sticker ut och nått som inte alla gillar. Huvudsaken måste vara att jag själv gillar det och sen om någon annan göra det blir den en bonus. Så istället för en snäll bitter med endast ljusa maltsorter så blev den en riktig lagerrensning (dagens tråkiga ordvits). Jag hittade massor av maltpåsar med små rester i, vilket ledde till att det slank i både amber-, crystal-, aromatic- och biscitmalt. När jag kom till humlen höll jag vid samma filosofi och tömde påse efter påse ner i vörten. En riktig pyttipanna öl! Inte blev det någon skotskjäst heller, jag passade på att skicka i bottensatsen från BBIPA (som jag tappade på flaska undertiden). Så när väl ölet var bryggde blev den en pale ale med brittisk, nyzeeländs och amerikansk humle tillsammans med belgisk jäst. Beräknad alkoholstyrka är runt 4.5% och beskan ca 35 IBU. Vi får se vilka infall jag får under jäsningens gång.
Ivärsta fall får jag sitta med 20 liter öl för mig själv på födelsedagen...
Barley Wine
I sommras bryggde jag en barley wine på landet. Nu var jag på landet i helgen och tog hem svagdrickaflaskan där det hade sekundärjäst över vinter. Ölet såg ut att ha klarat sig väl och hade jäst t till SG 1025 vilket jag tycker är helt ok med scottich ale jäst, en viss restsötma gör inget i en barley wine med ABV på 9,6%. Det som slog mig när jag provade ölet var den påtagliga doften av vinbär, mycket angenämt. Nu ska jag tillsätta lite färskjäst och butteljera det för att sedan lagra ett tag till. Frågan är om det blir till påsk eller midsommar som den första riktiga provsmakningne ska ske.
Det som hägrar här näst är morgondagens resa till Glasgow. Hoppas att jag kommer snubbla över några öl som är värda att nämna här i bloggen.
Det som hägrar här näst är morgondagens resa till Glasgow. Hoppas att jag kommer snubbla över några öl som är värda att nämna här i bloggen.
Sekundära problem
Jag förstår inte vad som blir fel, men nått är det. De bruna fingrarna lyckas nästla sig in hela tiden. Det stora problemet i fråga är sekundärjäsningen. Jag tycker att mina öl ofta sluta jäsa efter omtappningen till sekundären. Samma sak hände med BBIPA, den jästa bra och jäsningen började avta (men det bubblade fortfarande) och det var fortfarande ett litet skumm på ölet. Så fort detta öl hamnade i sekundären (med humle), slutade det att bubbla i röret och således också slutade jäsa. Typiskt, utjäsningsgraden kommer att bli för dålig och därför restsötman allt för hög. Jag fattar inte vad jag gör för fel, samma sak gällde för Challenger IPA. En möjlighet är att strunta i sekundärjäsningen och hoppas på att det inte blir några bismaker från jästkakan.
Iväntan på att BBIPAn skulle jäsaut passade jag på att läsa ut Sam Calagiones bok "He said beer, she said wine". Bata titeln skulle få vilken genusvetare som helst att gå i klinch. Men om man bortser från det så har tar boken upp några bra tips om vad man ska tänka på när man väljer öl eller vin till maten. Efter ett tag bli boken lite tjatog och Calagione gör lite väl mycket reklam för sitt eget bryggeri "Dog Fish Head". Men det blir väl lätt så när man brygger bra öl. Boken är helt klart värd att titta i.
Iväntan på att BBIPAn skulle jäsaut passade jag på att läsa ut Sam Calagiones bok "He said beer, she said wine". Bata titeln skulle få vilken genusvetare som helst att gå i klinch. Men om man bortser från det så har tar boken upp några bra tips om vad man ska tänka på när man väljer öl eller vin till maten. Efter ett tag bli boken lite tjatog och Calagione gör lite väl mycket reklam för sitt eget bryggeri "Dog Fish Head". Men det blir väl lätt så när man brygger bra öl. Boken är helt klart värd att titta i.
Fredagsöl
Jag fortsatte på vårens tema och smakade Epic Armageddon IPA. En mycket bra IPA från Nya Zeland. Det finns tydliga amerikanska influenser, men det finns något mer som gör ölet intressant. Kul att vi får möjlighet att prova Nya Zeländska öl i Sverige, efter som NZ humle är så "hett".
Tappade om BBIPA till sekundären, SG hade tagit sig ner till 1024 lite för mycket sötma, hoppas den jäser ut mer. Tyvärr har inte jäsningen tagit fart i sekunärkärlet.
Gillar jästen: Belgian Stron Ale 1388, den har en mycket renare smak än jag trodde att den skulle ha. Bottensatsen i primärkärlet var inte alls särkit "kleggig" och den höll sig på plats utan att följa med i sekundären vid omtappningen. Jästen jäste fint med ett tjock skummlager när den väl kom igång.
Tappade om BBIPA till sekundären, SG hade tagit sig ner till 1024 lite för mycket sötma, hoppas den jäser ut mer. Tyvärr har inte jäsningen tagit fart i sekunärkärlet.
Gillar jästen: Belgian Stron Ale 1388, den har en mycket renare smak än jag trodde att den skulle ha. Bottensatsen i primärkärlet var inte alls särkit "kleggig" och den höll sig på plats utan att följa med i sekundären vid omtappningen. Jästen jäste fint med ett tjock skummlager när den väl kom igång.
Våren är här...
...i alla fall i glaset. Har just druckig Oppigårds Spring Ale och den var klart bättre i år än i fjol. Kraftig humledoft av Chinook humle, nästan på gränsen till kvalmig med en antydan av kattpiss. Smakar inte alls så beskt som man skulle kunna tro av den kraftiga doften. Överlag är det en god öl som man kan dricka ett antal av innan man tröttnar på smaken.
Min Belgian Black IPA har jäst ordentligt i dagarna tre och den fortsätter i ett rasande tempo. Jag har provsmakat den varje dag och det är intressat att följa varje steg i utvecklingen. Från en god stamvört som skulle funka som en dryck i sig, till en allt mer framträdande humlearom och beska. Det är fortfarande för mycket restsötma i ölet, men i morgon (eller senast på lördag) är det dags att tappa över till sekundär och torrhumla utav bara h...
Den senaste tiden har jag grottat ner mig ordentligt i öllitteratur och jag måste säga att den har varit av varierande kvalitet. Gareth Ollivers "Brewmasters table" är helt ok, går igenom de flesta öltyper grundligt och tipsar om bra mat alternativ till dessa. Tyvärr är det ett väldigt stort fokus på kötträtter och han framhäver sina egna öl (Brooklyn Brewery) lite väl mycket. Men i överlag helt ok. Jam-Erik Svenssons "Ölkunskap" var rent utav jätte dålig och tråkig att läsa. Boken är från 1995 och det står att den är reviderad, men den är på tok för gammal för att vara intressant. Han är allt för ytlig och kommer egentligen ingenstans med sitt skrivande. Jag kan inte annat än varna för denna bok!!!
Min Belgian Black IPA har jäst ordentligt i dagarna tre och den fortsätter i ett rasande tempo. Jag har provsmakat den varje dag och det är intressat att följa varje steg i utvecklingen. Från en god stamvört som skulle funka som en dryck i sig, till en allt mer framträdande humlearom och beska. Det är fortfarande för mycket restsötma i ölet, men i morgon (eller senast på lördag) är det dags att tappa över till sekundär och torrhumla utav bara h...
Den senaste tiden har jag grottat ner mig ordentligt i öllitteratur och jag måste säga att den har varit av varierande kvalitet. Gareth Ollivers "Brewmasters table" är helt ok, går igenom de flesta öltyper grundligt och tipsar om bra mat alternativ till dessa. Tyvärr är det ett väldigt stort fokus på kötträtter och han framhäver sina egna öl (Brooklyn Brewery) lite väl mycket. Men i överlag helt ok. Jam-Erik Svenssons "Ölkunskap" var rent utav jätte dålig och tråkig att läsa. Boken är från 1995 och det står att den är reviderad, men den är på tok för gammal för att vara intressant. Han är allt för ytlig och kommer egentligen ingenstans med sitt skrivande. Jag kan inte annat än varna för denna bok!!!
Belgian Black IPA
I helgen var det full fart i bryggeriet igen. Det var äntligen dags att brygga Belgian Black IPA, ett recept som har legat och skramlat i snart ett år. Idén till receptet kom från Brew Dogs Bashah som tyckte var grymt god, men den sålde slut innan jag han bunkra upp. Av en händelse så såg jag ett foto av bryggeri protokollet på nätet och försökte återskapa något liknande utefter det. Svartmalt och chokladmalt är de maltsorter förutom Pale Ale som utgör stommen i bryggden. Sedan humlas det rejält med massor av amerikansk humle av sorterna Columbus, Magnum, Warrior, Amarillo och Cascade. Inte riktigt samma sorter som återfinns i orginalet, men ett steg i samma riktning. Som sista touch har jag tillsatt mörkt candysocker till vörten. Jästen som jag använde var Belgian Strong Ale 1388. Jag hoppas på att det blir mörkt, starkt och beskt. Självklart så ska jag torrhumla ölet rejält.
Åter igen har jag slarvat med förberedelserna. Jag glömde bort att ta ut "smackpacket" i god tid. Det hade legat i kylen i över en månad och det räckte inte med 4 timmar för att det skulle svälla upp. Samtidigt ville jag inte vänta med att tillsätta jästen, med risk för att vörten skulle börja spontanjäsa. Det tog nästan två dagar för jästen att börja jobba, hoppas att inte spontanbaggarna hann först...
Åter igen har jag slarvat med förberedelserna. Jag glömde bort att ta ut "smackpacket" i god tid. Det hade legat i kylen i över en månad och det räckte inte med 4 timmar för att det skulle svälla upp. Samtidigt ville jag inte vänta med att tillsätta jästen, med risk för att vörten skulle börja spontanjäsa. Det tog nästan två dagar för jästen att börja jobba, hoppas att inte spontanbaggarna hann först...
Gegg
Det blev ingen Black IPA bryggd i helgen, men ingredienserna står kvar till nästa helg. Arbetet bestod denna helg av att tappa om ett par brygder. Först ut var Surmulen, ett lambic försök som jag satte igång i aprill förra året. Min egenfångade vildjäst hade jäst från 1057 till 1020, klart bättre än förväntat. Ölet smakade inte så surt men hade ändå en viss lambic touch. Där emot var bottensatsen blad det geggigaste jag sett på länge. Väl i sekundären hade ca 25% försvunnit i gegg. Med i sekundären hamnade en stor nypa ekspån samt Brettanomysis jästen som äntligen tog fart. Nu är det bara till att glömma bort damejanen till dess jag kommer över ett parti med sura körsbär.
Nästa geggorgie blev påskölet. Den gamla pålitliga Scottish Ale jästen hade klumpat ihop sig ordentligt denna gång, vilket den inte gjort förut. Mycket öl försvann men det som blev kvar smakade mycket gott. Även denna bryggd fick en generös nypa ekspån med sig på färden i sekundären. Om 2-3 veckor är det dags för primning.
I fredags hade vi en Burns Supper med haggis, whisky och den hembryggda "Burns Brew". En skots Wee Heavy med 5% torvrökt malt. Dessvärre jäste den inte ut så mycket som föräntat så den blev inte så tung som namnet säger. I brist på tyngd kompenserade den med smak. Rökmalten gav en intresant brytning och tillförde lite doft och smak av stall. Humlen fick hålla sig i skymundan och lämna över till malt och rök. Den stora restsötman som blev kvar på grund av den dåliga utjäsningen gav ölet en fyllig kropp som passade bra med de övriga smakerna.
Nästa geggorgie blev påskölet. Den gamla pålitliga Scottish Ale jästen hade klumpat ihop sig ordentligt denna gång, vilket den inte gjort förut. Mycket öl försvann men det som blev kvar smakade mycket gott. Även denna bryggd fick en generös nypa ekspån med sig på färden i sekundären. Om 2-3 veckor är det dags för primning.
I fredags hade vi en Burns Supper med haggis, whisky och den hembryggda "Burns Brew". En skots Wee Heavy med 5% torvrökt malt. Dessvärre jäste den inte ut så mycket som föräntat så den blev inte så tung som namnet säger. I brist på tyngd kompenserade den med smak. Rökmalten gav en intresant brytning och tillförde lite doft och smak av stall. Humlen fick hålla sig i skymundan och lämna över till malt och rök. Den stora restsötman som blev kvar på grund av den dåliga utjäsningen gav ölet en fyllig kropp som passade bra med de övriga smakerna.
Brett?
Nog för att jag har hört att Brett är känt för att jobba långsamt. Tänkte att det var bäst att göra en förkultur med de här killarna. Jag satte förkulturen i söndags, men i dag onsdag har det fortfarande inte hänt något. Det luktar lite brettigt med det är ingen aktivitet i kolven alls. Antar att det inte är mer att göra än att vänta lite till...
Nya leksaker!
Jag måste börja med att slå ett slag för akvariepumpen! Hittade en gamal akvariepump i källaren och i helgen köpte jag en ny syresättningssten till den. Jungfruresan blev påskölet, och det funkade mycket bra. Efter 5 minuters luftnig hade jag ett skumm som var lika volymöst som själva stamvörten. Jästen började arbeta med en gång. Hoppas detta inte var en engångsföreteelse.
Idag hämtade jag ut mitt paket från humlegården innehållandes 2 nya böcker till det snabbt växande biblioteket, nya humlesorter, nya slagar samt ett rör med Brett (inte den gamla Suedesångaren). Bretten är tänk att hamna i mitt lambicförsök. Jag har insett att det inte jäst så bra som jag hoppades, men en omtappning, lite Brett och lite värme kankse kan få ölet att må lite bättre. Hoppas att jag får tag i lite sura körsbär till sommaren, då blir expeimentet fulländat.
Iväntan på nästa bryggning läser jag "Ölkunskap" och "Brewmasters table", dricker Fullers ESB och Stout Vader samt filar på receptet på min kommande Belgian Black IPA!
Idag hämtade jag ut mitt paket från humlegården innehållandes 2 nya böcker till det snabbt växande biblioteket, nya humlesorter, nya slagar samt ett rör med Brett (inte den gamla Suedesångaren). Bretten är tänk att hamna i mitt lambicförsök. Jag har insett att det inte jäst så bra som jag hoppades, men en omtappning, lite Brett och lite värme kankse kan få ölet att må lite bättre. Hoppas att jag får tag i lite sura körsbär till sommaren, då blir expeimentet fulländat.
Iväntan på nästa bryggning läser jag "Ölkunskap" och "Brewmasters table", dricker Fullers ESB och Stout Vader samt filar på receptet på min kommande Belgian Black IPA!
Stora hembryggardagen
I dag är det den stora hembryggardagen och med den ett år sedan jag började skriva denna blogg. Dagen till ära tänkte jag brygga årets påsköl. Det var tänkt att det skulle bli en mörk lager, men då temperaturen i källaren är osäker och i garaget är det för kallt bestämde jag mig för att ta till min gamla käpphäst "Scottish Ale" som jäst. Som jag gjort tidigare gjorde jag en läng mäskning på 8 timmar i 67 grader och sedan en dokontion och höjde till 72 grader i 20 minuter för att förhoppningsvis få lite mer ojäsbara sockerarter och med det härlig kolasmak. Som humle har jag satsat på Nugget som bittergiva, favoriter Challenger som smak och lite otippat massor av Saaz som arom. Kan bli en intressat kombo, eller så blir det Kalle Anka av hela skiten.
Fort men fel mannen dök upp även denna gång och jag glömde stänga av lakningen i tid. som kompensation för detta blev det ett ett och en halvtimmes kok, men det kommer nog inte göra ölet sämmre.
Kvällen till ära dricker jag en Fullers ESB, en mycket god öl som jag glömt bort att den fanns. Härligt brittisk humle med rostade smaker och lite smörkoladoft. Utöver detta är den väldigt lättdrucken.
Fort men fel mannen dök upp även denna gång och jag glömde stänga av lakningen i tid. som kompensation för detta blev det ett ett och en halvtimmes kok, men det kommer nog inte göra ölet sämmre.
Kvällen till ära dricker jag en Fullers ESB, en mycket god öl som jag glömt bort att den fanns. Härligt brittisk humle med rostade smaker och lite smörkoladoft. Utöver detta är den väldigt lättdrucken.
Challenger IPA
Här om dagen var det dags att prvsmaka Challenger IPA, efter 4 veckors primning. Som många singelhop öl blir humlekaraktären lite platt och smaken inte så komplex, trots att Challenger är en allroundsort. Humle smaken var lite parfymig och nästan kvalmig. Tyvärr jäste ölet inte ut som beräknat, utan stannade på FG 1022 vilket gav ett fylligt men lite sött öl, hade hoppats på en torrare karaktär som passar bättre till IPA. Antar att det har med jästvalet S-04 att göra, för det smakade väldigt mycet jäst också. Med andra ord blev ölet ingen klassiker och jag är ganska besviken över resultatet. Vad det gäller jästen har jag inte haft problem med torrjäst direkt i jästunnan förut, men vad jag har förstått från olika forum så blir torrjästen bättre om man gör en förkultur eller återanvänder den så att det inte följer med för många döda jästceller.
På lördag är det stora hembryggardagen och då ska det bryggas Påsköl i mitt lilla bryggeri. Om det blir en ale eller lager är ännu inte bestämt. Det beror på vädret och temperaturen i garaget eller källaren.
