Julöl med ny utrustning
Det var äntligen dags för den årliga julölsbryggningen i helgen. Desvärre fick jag göra detta själv och inte med medhjälpare som beräknat.
Årets recept innehåller palealemalt, aromaticmalt, cara-amber, chokladmalt, svart malt och lite torvrökt malt. humlesorterna är Columbus, Challenger och Saaz samt kryddat med färskt apelsinskal, muskotblomma och kanel. Jästen är den gamla käpphästen Scottisch Ale.
Det blev även jungfruresan för den nya kittlen på 30 liter. Kitteln var i största laget för en 10 liters sats och koket tog aldrig riktigt fart på spisen. Istället för den vanliga avdunstningen på 3.3 liter försvann det endast 2.1 liter vatten med den nya kitteln.
Till lakningne använde jag havreskal. Eftersom jag mal specialmalten i en kaffekvarn blir den lite för finmalen och skalen förstörs. Tillsatsen av havreskal gjorde att lakningen gick problemfritt.
I mäsken tillsatten jag en pH 5.2 buffert, vad detta egentligen gjorde vet jag inte för effektiviteten och utbytet blev inte bättre än vanligt.
Tro det eller ej, men efter korrigeringarna för den minde vätskeförlusten, stämde stamvörtens värden med Beertools kalkyleringar. Effektiviteten hamnade strax över 70 % vilket är bättre än vanligt.
Efter 18 timmar är det full fart på jäsningen!
Ny i bokhyllan
Här om dagen läste jag ut Gordon Strongs "Brewing better beer". Jag hade blivit förvarnad att den skulle vara väldigt amerikansk och att Strong gillar att slå sig själv för bröstet och tala om hur duktigg han är på att brygga öl. Visst stämmer det, han är säkert mycket duktigt på det och han är väldigt duktig på att framhäva sig själv. Strong säger inte vad som är rätt eller fel utan säger hur man kan göra och framför allt hur han gör själv. Nog för att det är en bok för den avancerade bryggaren, men i bland hoppar han över en del som han ser som självklart, fast man själv som läsare kanske inte ser självklarheterna. Jag hade önskat att det var lite mer illustrationer hur hans utrustning ser ut och att han kunder vara lite mer precis i det han skriver, det blir lite väl subjektivt ibland. Men visst blir man lite inspirerad till att utveckla sitt bryggande och en del tips är riktigt bra. Han har tex en ingåede lista om felsmaker och vad de kan bero på. Men när han kommer in på sina egna tips hur man undviker/lindrar bakfyllor tröttnar jag ganksa hårt.
Boken funkar som ett bra komplement och uppslagsverk men inget man sträckläser, stora partier gick jag för bi kursivt, man tröttnar på självgodheten efter ett tag.
Boken funkar som ett bra komplement och uppslagsverk men inget man sträckläser, stora partier gick jag för bi kursivt, man tröttnar på självgodheten efter ett tag.
Längtar efter B-day
I dag kom leveransen från Humlegården. Snacka om snabb sevice, då jag beställde igår!!! Det ska bli riktit kul att brygga nästa gång. Det är alltid lite speciellt med julölet, men denna gång ska jag prova att använda 5.2 bufferten i mäsken, samt den inköpta havreskalen för att minska risken att det kleggar igen när jag mäskar. Tills den dagen jag skaffar en maltkvarn får jag hålla tillgodo med kaffekvarn och matberedare, men dessa havreskal kan kankse hjälpa till lite på traven.
I all min iver lyckades jag även att beställa en 30 liters kittel från hemmakocken.se. Det kommer att bli en speciell julbryggning i år.¨
...och det kommer nissar också!
Leverans på väg
Nu är förberedelserna för julölet i full gång. Idag gick en beställning i väg till Humlegården innehållandes diverse malt, olika rengöringsmedel som jag inte provat förut samt en pH 5.2 buffert som jag hoppas är bra. Har inte gett mig in på vattenbehandling förut, men jag tänkte den bufferten skulle vara en bra start.
Jag har filat på receptet fram och tillbaka men tror att jag kommit fram till en bra komposition. Det slutade med 6 sorters malt och 3 sorters humle samt en del andra julkryddor.
Andra söndagen i november går bryggningen av stapeln. Har inte riktigt bestämt om jag ska beställa den nya kokkitteln till det, eller om det får vänta till SM-bryggningen i jul.
Jag har filat på receptet fram och tillbaka men tror att jag kommit fram till en bra komposition. Det slutade med 6 sorters malt och 3 sorters humle samt en del andra julkryddor.
Andra söndagen i november går bryggningen av stapeln. Har inte riktigt bestämt om jag ska beställa den nya kokkitteln till det, eller om det får vänta till SM-bryggningen i jul.
Hemodlad, test.
Ja då var årets hemodlade brygd klar. Den blev dock inte så rolig som jag hoppats på. Lite för söt och inte tillräckligt besk. Det värsta av allt var tyvärr att det var en påtaglig jästsmak/doft som inte var allt för angenäm. Hoppas på att den kanske kan försvinna om jag lagrar den lite. Men tyvärr tror jag inte att det blir så.
Misstag leder till utveckling!
Misstag leder till utveckling!
Oceanprovning
Förra veckan var jag på en snabb visit till Göteborg. Aven händelse råkade jag hamna på ett centralt beläget Systembolag som sålde 5 av Oceanbryggeriets öl. Jag kunde bara inte låta detta tillfälle passera. Rätt som det var stod jag i kassan kockan halv elva på förmiddagen med 4 flaskor malt dryck (av någon anledning kom inte 12 plato lager med i korgen).
Väl hemma var det dags att prova de olika göteborgarna. Först ur blev Ebbot Ale. Namnet tycker jag för tankarna till Belgien och klostermunkarna, men det visade sig vara helt fel. En maltig och lätt humlad brittisk ale var det man fick. Väldigt god, maltig, fyllig och nötig med en jordig humle karaktär.
Näst ut blev Göteborgs Porten. Detta var en välgjord "standard porter" av brittiskt snitt. Kan inte klandra ner på något och samtidigt inte hylla den till skyarna. Den kommer förbli i skuggan av Fullers London Porter.
Efter att ha vilat smaklökarna i cirka ett dygn gick jag på Glen no 5. om Ebbot var malt, är Glen humle! Mycket humle! Det luktar sommar, blommigt och citrus, men det finns en till doft som bryter av. Kunde inte komma på vad det var det luktade. Min fru tyckte att det luktade som hos en gammal pensionär (vet inte hur jag ska tolka det, är det bra eller dåligt). Med denna komplexa doft förväntar man sig en lika komplex smak, men inte. Ölet föll platt när det kom in i munnen. det kändes genast trist. All humle i doften matchades inte upp av någon beska. Hade förväntat mig mycket mer av den varan. Lite besviken.
Sist ut var IPAn. Härligt att de har gjort en IPA med brittiskt stuk, i stället för en amerikansk fruktsallad. Beskan var markant men mjuk och det doftade blommigt och smakade härligt. Mycket bättre på flaska än på fat tycker jag.
Summa sumarum Ebbot och IPA är två mycket bra öl!
Väl hemma var det dags att prova de olika göteborgarna. Först ur blev Ebbot Ale. Namnet tycker jag för tankarna till Belgien och klostermunkarna, men det visade sig vara helt fel. En maltig och lätt humlad brittisk ale var det man fick. Väldigt god, maltig, fyllig och nötig med en jordig humle karaktär.
Näst ut blev Göteborgs Porten. Detta var en välgjord "standard porter" av brittiskt snitt. Kan inte klandra ner på något och samtidigt inte hylla den till skyarna. Den kommer förbli i skuggan av Fullers London Porter.
Efter att ha vilat smaklökarna i cirka ett dygn gick jag på Glen no 5. om Ebbot var malt, är Glen humle! Mycket humle! Det luktar sommar, blommigt och citrus, men det finns en till doft som bryter av. Kunde inte komma på vad det var det luktade. Min fru tyckte att det luktade som hos en gammal pensionär (vet inte hur jag ska tolka det, är det bra eller dåligt). Med denna komplexa doft förväntar man sig en lika komplex smak, men inte. Ölet föll platt när det kom in i munnen. det kändes genast trist. All humle i doften matchades inte upp av någon beska. Hade förväntat mig mycket mer av den varan. Lite besviken.
Sist ut var IPAn. Härligt att de har gjort en IPA med brittiskt stuk, i stället för en amerikansk fruktsallad. Beskan var markant men mjuk och det doftade blommigt och smakade härligt. Mycket bättre på flaska än på fat tycker jag.
Summa sumarum Ebbot och IPA är två mycket bra öl!
Jävla glögghelvete!
Glöggen vill inte jäsa i år! Ständigt denna fråga. Visst blev den lite över söt i år, men med tanke på all den jäst jag skickat i borde det hända något. Två ordentliga förkulturer men champangejäst gjorde inte susen, trots ny syresättning och kontinuelig rullning av tunnan. I ren frustration åkte det ner en hel del Scottish Ale jäst från en bottensats på en nyss avslutat bryggning. Men inget raffinerande hände, detta som ändå är ett gamalt säkert kort på att få igång en tung vört.
Hoppet är det sista som lämnar människan, tålamodet försvann för länge sen...
Hoppet är det sista som lämnar människan, tålamodet försvann för länge sen...
Hemmodlat på flaska
Så...då är årets skördeöl på flaska. Det var inte allt för mycket krut i kottarna, men en viss beska finns där trots allt, men malten och brödigheten tar över. Kan nog bli ett trevligt pub- och fish n chipsöl när allt kommer kring. Om två veckor är det dags att elda igån fritösen och frossa i salt och vinäger chips.
Om man ska se till bryggprocessen verkar det ha gått nästan som beräknar. Effektiviteten hamnade på 73% och utjäsningen på 70% (vilket är helt ok för scottish ale). Jag blir inte klok på effektiviteten i bryggeriet, eller är det kankse Beer Tools kalkylator som inte är att lita på.
Om man ska se till bryggprocessen verkar det ha gått nästan som beräknar. Effektiviteten hamnade på 73% och utjäsningen på 70% (vilket är helt ok för scottish ale). Jag blir inte klok på effektiviteten i bryggeriet, eller är det kankse Beer Tools kalkylator som inte är att lita på.
Stockholm beer 2011
Så där en vecka efter besöket på Stockholm Beer & Whisky Festival har smaklökarna återhämtat sig och det är dags att summera händelsen. Om fjolårets mässa handlade om Imperial Stout och Dubbel IPA så gick årets festival i Saisonens och Barley Winets tecken. Det känns lite överflödigt att ta upp alla 40 sorter som jag provade, men några ljusglimtar från fredagens äventyr är värda att nämna.
Jag började årets festival på samma sätt som året innan, med ett besök hos Sigtuna, mina hjältar i bryggerivärlden. Jag fick en lång och trevlig pratstund med en av bryggarna, där vi bland annat avhandlade olika jästtyper. Det visade sig till min förvåning att de använder Wyeast "smack packs" till flera av deras öl och även SafeAle-04. Blev dess värre riktigt besviken på deras East River Lager. Jag hade förväntat mig nått i stil med Brooklyn Lager, mycket amerikana humle och markerad beska. I stället fick man ett maltigt öl med återhållen beska.
Mässans första höjdare var Ängös Saison. Självklart en begränsad brygd som inte kommer igen. En stiltypisk öl som uppfyller allt man förväntar sig av en saison. Även här var det en trevlig bryggare!!!
Ett av kvällens galnare besök var hos Brill & co. Där möttes vi av en glad skotte från William Bros, som både bjöd på öl och serverade öl till "hitta " priser och storlekar. Hos honom dracks jag Orkney Skullsplitter. En barley wine med klass! Inte så söt som barley wine kan vara men en stor kropp och härliga skottska smaker. Jag säger som jag sa efter senaste Skottlandsresan, måtte bolaget ta in lite av deras produkter!!! Den gala skotten hällde även upp en Perfect Idjt som jag stal ett par klunkar utav. Vilken stout!!! Fylligt stark och allmänt härligt. Hjärtligt mörker på flaska!
Kvällens stora mysstund blev hos Breckeriet. Där pratades Saisonrecept, boktips och bryggeriknep i takt med inmundigade av franska och belgiska specialiteter. Brasserie Thiriez - La Blonde d’Esquelbecq och Brasserie Thiriez - Etoile du Nord är två starka minnen från det mötet.
Årets besvikelser var att jag inte hittade Hornbrew och helt klart de Black IPA som jag provade. Jämtlands var ett rent skämt. Den hade ingenting, varken humlebett eller någon rostning att skryta med. När jag frågade varför det var på det sättet fick jag som svar att de ville brygga öl som passade så många som möjligt. I så fall ska dom kankse skita i att ge sig på Black IPA. Tacka vet jag Brew Dog, de måste vara raka motsatsen till Jämtland. Att Black Tokyo Horizon var en hitt behöver jag inte skriva här, det förstod man redan innan man såg flaskan. Nu är det ett år kvar till nästa gång jag kommer att bege mig till Nacka Strand frivilligt.
Jag började årets festival på samma sätt som året innan, med ett besök hos Sigtuna, mina hjältar i bryggerivärlden. Jag fick en lång och trevlig pratstund med en av bryggarna, där vi bland annat avhandlade olika jästtyper. Det visade sig till min förvåning att de använder Wyeast "smack packs" till flera av deras öl och även SafeAle-04. Blev dess värre riktigt besviken på deras East River Lager. Jag hade förväntat mig nått i stil med Brooklyn Lager, mycket amerikana humle och markerad beska. I stället fick man ett maltigt öl med återhållen beska.
Mässans första höjdare var Ängös Saison. Självklart en begränsad brygd som inte kommer igen. En stiltypisk öl som uppfyller allt man förväntar sig av en saison. Även här var det en trevlig bryggare!!!
Ett av kvällens galnare besök var hos Brill & co. Där möttes vi av en glad skotte från William Bros, som både bjöd på öl och serverade öl till "hitta " priser och storlekar. Hos honom dracks jag Orkney Skullsplitter. En barley wine med klass! Inte så söt som barley wine kan vara men en stor kropp och härliga skottska smaker. Jag säger som jag sa efter senaste Skottlandsresan, måtte bolaget ta in lite av deras produkter!!! Den gala skotten hällde även upp en Perfect Idjt som jag stal ett par klunkar utav. Vilken stout!!! Fylligt stark och allmänt härligt. Hjärtligt mörker på flaska!
Kvällens stora mysstund blev hos Breckeriet. Där pratades Saisonrecept, boktips och bryggeriknep i takt med inmundigade av franska och belgiska specialiteter. Brasserie Thiriez - La Blonde d’Esquelbecq och Brasserie Thiriez - Etoile du Nord är två starka minnen från det mötet.
Årets besvikelser var att jag inte hittade Hornbrew och helt klart de Black IPA som jag provade. Jämtlands var ett rent skämt. Den hade ingenting, varken humlebett eller någon rostning att skryta med. När jag frågade varför det var på det sättet fick jag som svar att de ville brygga öl som passade så många som möjligt. I så fall ska dom kankse skita i att ge sig på Black IPA. Tacka vet jag Brew Dog, de måste vara raka motsatsen till Jämtland. Att Black Tokyo Horizon var en hitt behöver jag inte skriva här, det förstod man redan innan man såg flaskan. Nu är det ett år kvar till nästa gång jag kommer att bege mig till Nacka Strand frivilligt.
Home grown
Nu är det gjort! Årets sköd hamnade i en vörtgryta till slut. Det som inte hamnade i grytan åkte in i frysen. Ölet som humlen hamnade i var tänkt att bli en brittisk bitter/ESB beroende på hur besk humlen var. Jag har bara testat den genom att koka the på den för att känna att den hade någon beska över huvud taget.
I mäsken hamnade stora delar Biscuit- och Crystalmalt, men någon stans på vägen for bryggdjävulen i mig. I skafferiet stod ett paket med Saltå Kvarns fyrkornskross och innan jag viste ordet av var jag fullt upp med att förklistra och sen hamnade den in mäsken. Vi får se vad det blir utav det.
Lakningen gick mycket bra denna gång, inget stopp eller annat strul. Höll ett bra tempo med 1l/minut. Tycker dock att utbytet inte blev allt för bra, men det blev godkänt i alla fall.
Eftersom jag inte viste vilken alfa styrka jag kunde förvänta mig av min Target och Fuggels tog jag i lite i överkan med givorna. Vågade inte riskera att ölet skulle sakna bitterhet. Baksidan av dessa stora givor var en hel del rester i grytan, samt en stor förlust av vört som absobrtats av kottarna.
Stamvörten var mycket maltig med en markant rostad smak och även en viss beska. Det tyder på att det fanns lite alfa i kottarna. Vörten fick sällskap av Scottish Ale jäst. Nu återstår bara att vänta. Efter en dag jäste det ordentligt och det gick att toppskörda jästen. Till slutet av veckan blir det omtappning och förflyttning till garaget där temperaturen är mycket lägre.
I mäsken hamnade stora delar Biscuit- och Crystalmalt, men någon stans på vägen for bryggdjävulen i mig. I skafferiet stod ett paket med Saltå Kvarns fyrkornskross och innan jag viste ordet av var jag fullt upp med att förklistra och sen hamnade den in mäsken. Vi får se vad det blir utav det.
Lakningen gick mycket bra denna gång, inget stopp eller annat strul. Höll ett bra tempo med 1l/minut. Tycker dock att utbytet inte blev allt för bra, men det blev godkänt i alla fall.
Eftersom jag inte viste vilken alfa styrka jag kunde förvänta mig av min Target och Fuggels tog jag i lite i överkan med givorna. Vågade inte riskera att ölet skulle sakna bitterhet. Baksidan av dessa stora givor var en hel del rester i grytan, samt en stor förlust av vört som absobrtats av kottarna.
Stamvörten var mycket maltig med en markant rostad smak och även en viss beska. Det tyder på att det fanns lite alfa i kottarna. Vörten fick sällskap av Scottish Ale jäst. Nu återstår bara att vänta. Efter en dag jäste det ordentligt och det gick att toppskörda jästen. Till slutet av veckan blir det omtappning och förflyttning till garaget där temperaturen är mycket lägre.
Skördat och klart
Nu har jag skördat årets humle. Är inte helt nöjd med resultatet. Fuggels doftade väldigt lite och det fanns knapt några sporer i kottarna. Wye Target hade behövt någon vecka till på tillväxt, de var lite för små och inte helt utvecklade. Men nu är de torkade och väntar på att hamna i vörtgrytan. Detta kommer att ske under helgen. Då ska det bryggas brittisk bitter!
Snart är skördefesten här!
Tur att man bloggar...
Här om dagen kom jag på mig själv framför hyllan med Oktoberfestöl inne på systembolaget. Jag är ingen vidare fan av denna öltyp, men jag jag tänkte köpa ett par "bara för att". Någonstans i bakhuvudet kom jag ihåg fjolårets oktoberfest då vi provade 4 olika tyska öl och kom fram till att det skiljde mycket mellan de olika bryggerierna. När jag stod där kunde jag inte komma på vilket som var bäst, det jag mindes var att ett hette något med kloster och det var gott och Lövenbrau var inte så gott. I min abivalens gick jag på säkra kort och tog en Hofbrau och en Dogtober fest från Flying Dog (har alltid tyckt att det är ett coolt bryggeri). Väl hemma tittade jag igenom arkivet på bloggen och upptäckte att Hofbrau var det öl vi alla enades om var sämst. Som sagt, det man inte har i huvudet får man ha på bloggen.
I går drog årets Oktoberfest i gång i Munchen och jag firade detta med knödel och surkål som sig bör, självklart akompanjerades det av de två oktoberölen jag köpt. Hofbrau var inte så hemskt som jag kom ihåg, utan funkade riktigt bra till maten. Den flygande hunden var däremot en riktigt höjdare. Den kanske inte var stiltypisk men vem bryr sig om de tyska renhetslagarna? Dogtoberfest var mycket maltig med lätt rostade smaker och en markerad beska som inte tog överhanden. Skulle kunna funka vilken dag som helst på året och inte bara till knödel.
I går drog årets Oktoberfest i gång i Munchen och jag firade detta med knödel och surkål som sig bör, självklart akompanjerades det av de två oktoberölen jag köpt. Hofbrau var inte så hemskt som jag kom ihåg, utan funkade riktigt bra till maten. Den flygande hunden var däremot en riktigt höjdare. Den kanske inte var stiltypisk men vem bryr sig om de tyska renhetslagarna? Dogtoberfest var mycket maltig med lätt rostade smaker och en markerad beska som inte tog överhanden. Skulle kunna funka vilken dag som helst på året och inte bara till knödel.
Angående Höstöl
Sitter och grunnar lite över fenomenet höstöl. Vad är det som definierar ett höst öl? Det verkar mest som att bryggerierna måste ha något att lansera istället för Oktoberfestöl, i väntan på de kommande julölen. Generellt syftar bryggerierna på att man ska hålla sig innomhus och dricka ölet när man funderar framför brasan och äter svensk husmanskost (och detta kan man bara göra på hösten???). En trevlig sak med dessa öl är att de står i kontrast med sommarens humlebomber med citrus smaker och blommdofter. Höstölen är mer maltiga och humlen är mer från de brittiska öarna i stället för Nya Zeland och USA. Maltiga öl hör annars högtidsölen till, men dessa brukar ha en hög alkoholhalt, vilket inte höstölen har. Man kunde önska att denna trend av lite mer maltiga och alkoholsvagare ale kunde finnas året om, då man ha tröttnat på all DIPA och behöver något som inte är lika extremt.
I årets utbud av höstöl saknar jag Slottkällans höstlager som var min favorit förra året. Dugges har däremot lyckats brygga en härlig brownale i brittisk stil som satt som en smäck till fredagens pytt i panna. Mitt gamla favorit bryggeri, Sigtuna, lyckades dess värre inte trollbinda mig med deras "Dunkel", trots att jag längtat efter riktigt mörka lageröl. Sigtuna har i stället gjort ett helt fantastiskt skördeöl i år!
En avslutande tanke angående höst- och skördeöl. Borde de inte komma senare? Höstölet borde, enligt mig, vara bryggt av den gångna sommarens korn och humle. Det vore mer på sin plats med en ordentlig ölfest när det första ölet av årets skör är bryggt. Men det är kankse bara jag som tycker det. Hur som så är det dags att sköra min humleodling nästa helg, om det har blivit något.
I årets utbud av höstöl saknar jag Slottkällans höstlager som var min favorit förra året. Dugges har däremot lyckats brygga en härlig brownale i brittisk stil som satt som en smäck till fredagens pytt i panna. Mitt gamla favorit bryggeri, Sigtuna, lyckades dess värre inte trollbinda mig med deras "Dunkel", trots att jag längtat efter riktigt mörka lageröl. Sigtuna har i stället gjort ett helt fantastiskt skördeöl i år!
En avslutande tanke angående höst- och skördeöl. Borde de inte komma senare? Höstölet borde, enligt mig, vara bryggt av den gångna sommarens korn och humle. Det vore mer på sin plats med en ordentlig ölfest när det första ölet av årets skör är bryggt. Men det är kankse bara jag som tycker det. Hur som så är det dags att sköra min humleodling nästa helg, om det har blivit något.
Glöggar på...
Glöggen har tagit rejäl fart, ingen antydan till att jäsningen ska avta. Jag håller tummarna för att det ska jäsa ut som jag vill i år. Än så långe är det lång tid kvar på jäsningen (och långt kvar till jul), för drycken är fortfaranden så söt att hårstråna på ryggen krullar sig. I slutet på veckan ska jag ta ett SG prov och sedan tillsätta kryddorna.
Tankarna på nästa öl snurrar för fullt. Vill inte planera något innan jag har sett hur det har gått med humleodlingen. Om två veckor är det dags att åka och skörda. Till dess får jag fortsätta att fundera och passa på att söka inspiration i kommerisellt bryggda flaskor. Senast blev det en Rochefort 10, vilken var en fröjd tillsammans med en bit Saint Agur ost. Det blir till att köpa på sig ett lager av den ölen, vad jag har förstått blir den bara bättre med tiden.
Tankarna på nästa öl snurrar för fullt. Vill inte planera något innan jag har sett hur det har gått med humleodlingen. Om två veckor är det dags att åka och skörda. Till dess får jag fortsätta att fundera och passa på att söka inspiration i kommerisellt bryggda flaskor. Senast blev det en Rochefort 10, vilken var en fröjd tillsammans med en bit Saint Agur ost. Det blir till att köpa på sig ett lager av den ölen, vad jag har förstått blir den bara bättre med tiden.
Årets viktigaste brygd
Så då står glöggen och puttrar! 3 backar svagdricka, 12 kg socker, blåbärssoppepulver motsvarande 2 liter soppa och en kraftigt förkultiverad champagnejäst. Nytt för i år är glöggen ska få jäsa ordentligt ett par veckor innan jag tillsätter kryddorna. Jag är rädd för att det kan ha varit kryddorna som hindrat jäsningen tidigare år. Jäser gör det i alla fall. Dessvärre kunde jag inte ta något OG värde därför mätarens skala inte räckte till >120ö!!!
Julen är här snarare än man vill tro. Knåpar på receptet på den andra julölen. Det ändras för varje dag, men det kommer vara skottska flirtar i år.
Julen är här snarare än man vill tro. Knåpar på receptet på den andra julölen. Det ändras för varje dag, men det kommer vara skottska flirtar i år.
Världens bästa lättöl?
Jag har just druckit en Bond Ale från Klövsjö Gårds Bryggeri och det var en smakupplevelse utöver den vanliga. Hade det inte stått lättöl på ettiketten hade jag aldrig tippat att detta fylliga och lagom beska öl inte var starkare än 2.25 %. En fjäder i hatten till KGB.
Nu blev jag ännu mer inspirerad till att brygga bra lättöl, men att det ska vara så svårt att hälla ner alkoholstyrkan...
Nu blev jag ännu mer inspirerad till att brygga bra lättöl, men att det ska vara så svårt att hälla ner alkoholstyrkan...
Värmeslag!
Det har varit en arbetsam vecka för jästsvamparna i tunnan. Utjäsningnen har varit över förväntan. På en vecka har de lyckats med 88%, WOW! Storartat för en Belgian Stron Ale. Att tillsätta champagnejäst till "Julbelgaren" känns lite onödigt nu, då SG låg på 1007. Torrare än så får det inte bli. Nu smakade ölet mest citron, lite för syrligt. Ingen smak av stjärnanis eller apelsin eller rostningen från Special B. Lite tråkigt. För att kompensera detta slängde jag i en näve med stjärnanis i sekundären. Hoppas det ger lite effekt. Funderar även på att torrhumla lite med Saaz eller EKG, men jag är rädd att humlen kankse tar överhanden då.
När jag ändå var nere i bryggeriet passade jag på att se till körsbärsölet. Det smakade och luktade mycket vinäger. Men en ordentlig laddning körsbär till och sen får vi hoppas på det bästa.
Jästfest!
Jag troddee aldrig att det skulle ta sån fart på jäsningen som det gjorde för den senaste brygden. Jästen som användes var "Wyeast Belgian Stron Ale", vilken jag har använt flera gånger för ut. Den brukar inte flocka sig särskillt mycket, men nu när den fick jobba i lite varmare miljö hände det grejer. Efter en timme var det full aktivitet i tunnan, den höga värmen (ca 25 grader) gjorde att jästen flockade sig kraftigt på ytan. Hela innehållet i tunnan liknade mer gröt blandant med äggröra, än vad det liknade öl.
Dofterna skiljde sig mycket ifrån hur det brukar lukta av denna jäst. Inte helt oväntat var det mycket fruktestrar och fenoler som dominerade. Självklart kunde jag inte hålla mig ifrån att provsmaka, och det smakade...intressat.
Det var väldigt svårt att toppskörda jästen eftersom den var så klumpig, men det är nog lika bra att skaffa en ny jäststam med tanke på att den borde mutera sig ganska frikst under rådande förhållanden.
Dofterna skiljde sig mycket ifrån hur det brukar lukta av denna jäst. Inte helt oväntat var det mycket fruktestrar och fenoler som dominerade. Självklart kunde jag inte hålla mig ifrån att provsmaka, och det smakade...intressat.
Det var väldigt svårt att toppskörda jästen eftersom den var så klumpig, men det är nog lika bra att skaffa en ny jäststam med tanke på att den borde mutera sig ganska frikst under rådande förhållanden.
En sommrig dag i bryggeriet
En solig dag som denna känns julen väldigt avlägsen, men i bryggeriet var den påtagligt närvarande i dag. Dagen till ära bryggde jag det första av två julöl. Eftersom det är fruktansvärt varmt både inne och ute, passade jag på att göra en mörk belgare. Belgare mår ofta bra av lite högre jästtemperaturer. Dagens öl innehöll stora mängder mörkt kandysocker och Special B malt samt kryddat med stjärnanis, apelsinskal och koriander. Stamvörten smakade mycket sött och kryddigt, vilket verkar lovande.
Turligt nog är sommarens saison fördig att dricka. Mycket svalkande melland humlegivorna. Aningen syrlig eftersmak, men välkyld läskade den en sommartörstig strupe.
