Körsbär och Saison
Saisonen har äntligen hamnat på flaska efter en månads sekundärjäsning. Dessvärre är det nog för mycket socker kontra malt i ölet. Nog för att kroppen ska vara lätt, men det blev lite väl tunnt och karaktärslöst. Utjäsningen har däremot gått väldigt bra, det slutade på 1006, vilket är lägre än jag räknat med. En viss syra hade dock smugit sig ner i brygden, detta hade jag inte räknat med. Ett par veckor på flaska kankse gör underverk, vem vet?
Ska vi plocka körsbär i min trädgård?
Jag var tvungen att åka i från landet innan körsbären var mogna. Sånt är livet i bland, man kan inte odla och göra allt själv. Jag hade nästan gett upp hoppet på min Kriek och funderade vilka grannar med körsbärsträd som var bortresta, så att jag skulle kunna smyga in som en tjuv på natten och plocka ett par hekto.
Just som jag satt i baksätet och filosoferade om detta passerade vi ett gigantiskt körsbärsträd fullt med klarröda bär. Eftersom detta låg vid en lågt trfikerad landsväg var det bara att slänga sig ut och plocka. Vilka körsbär! Små och ganksa söta, med en mycket god smak. Dessa kommer bli perfekta i min Kriek. På onsdag är jag tillbaka till bryggeriet och då är det dags att tappa upp den gamla "Surmulen" och tillsätta de röda bären. Tills dess ligger bären i frysen för att skalen ska spricka och eventuella objudna g(j)äster ska försvinna.
Smaksensation
Iperial Stout + Häxvrål = Sant!
Monsterbatalj
Kvällens smakprov bestod av två riktiga monster, först Biere Nouvelle från Braserie St Sylvestre och sedan Thre Reverend från Avery. Två starka rackare med abv 10 % och med en flaskstorlek på tok för stor för att man skulle kunna tala sammanhängande efter att ha tömt den själv (som tur hade jag sällskap). Men där slutar likheterna.
Biere Nouvelle var väldigt intressant eftersom det var första gången jag provade en frans Biere Du Garde. Jag är måte säga att det var över förväntan. Till en början tyckte jag att det smakade som en "vanlig belgisk blone ale", men det ändrade sig. Kroppen var förvånadsvärt lätt och den höga alkoholstyrkan var inte så på trängande som den skulle kunna vara. Ölet var mycket "sommrigt", en i sällskapet tyckte till och med att det smakade hallon(!?!?) Vi drack ölet till en grillmiddag och det passade utmärkt till detta.
Sedan var det Avorys tur och visa vad deras monster quadrupel hade att bjuda på. Här bjöds det på en mycket komplex doft, söt maltig och rostad. Kroppen var betydligt störren än hos den franska vännen. Till en början kändes även detta öl rellativt lättdrucket, men efter ett glas var man ganska mätt på denna smakbomb. Ett komplext sippar öl som passar bättre framför brasan än på stranden.
Hur som var det två riktigt goda och välgjorda öl som bjöd på både överraskningar och uppfyllda förväntningar. Men jag förstår inte varför de envisas med agg sälja dessa starka goda öl på stora flaskor. Dels blir de fruktansvärt dyra och sen är det inget man öppnar för sig själv eller delar med en vän. De kraftiga smakerna gör att (i alla fall jag) man tröttanr på ölet innan det tar slut och det känns som slöseri att balja i sig 75 cl monsterbrygd när man egentligen är nöjd efter 15 cl. En 33a hade varit lagom att dela på, eller till och med peta i sig själv om man är på det humöret.
Den som väntar på nått gått
Väntan har varit värd mödan! Allt som jag förväntade mig fanns i flaskan, alkoholvärme, läkerol, rostning och sötma, allt väl inlindat i bomull. Ingen jästsmak eller andra tråkiga felsmaker.
Länge leve rock n rollen!
Humlets vara eller icke vara?
I takt med att humlet växer sig allt högre upp längst sina störar och skördedagen närmar sig är det lätt att låta tankarna flyga i väg på de recept där kottarna skall ingå.
Hela tiden sondmatas man med dubbel IPOR och humlebomber som har dubbel- och trippelhumlats både baklänges och framlänges. Visst är det gott med välhumlade öl, men någon stans går gränsen. Hur länge kommer dessa fram för allt amerikanksa humle bomber med cutrus, tall och tropiska frukter? Trenden borde vända snart. Det känns nästan befriande att dricka Wychwoods "King Goblin", ett maltigt och rostat öl med bra beska men återhållen humle karaktär. Den relativt höga ABVn på 6.6% känns inte spritig på något sätt, utan värmer lite lätt en sommarkväll. Jag träffades av en aha-upplevelse, det är kankse åt det hållet jag ska styra mina egna bryggplaner. Mer rostat och malt. Riktningen känns ännu mer lockande när man dricker Mikkellers kaffe IPA. Ett teoretiskt experiment som gick käpprätt åt hin håle. Tråkigt enligt mig, hade de bara hållit sig till humle hade det kankse blivit en ok humlebomb, men nu är det snarare en "Vask-IPA". Ett typiskt "Öronvaxöl" som min fru skulle kalla det.
När det då blir dags att skörda Target och Fuggels få de nog sällskap av rikliga mängder av Crystall- och Aromaticmalt i bryggkitteln. Hoppas att årets skörd inte hinner frysa och torka utan att kottarna får ett värdigare slut på sin livscykel.
Surt sa räven
Jag har provsmakat den jäsande saisonen varje dag och visst händer det saker. Det har jäst och bubblat som om det vore det sista ölet gjorde. Nu på 3e dagen börjar det att avta. Tyvärr så smakar det inte så roligt. Kroppen är nästan obefintligt och humlen lika så och färgen är inte så rolig, grumligt diskvatten skulle man kunna beskriva den som. Däremot finns en markant syrlighet över ölet. Hoppas verkligen att det kan mogna till sig och bli en drickbar "folksaison".
I morgon siktar jag på att tappa om ölet till sekundär och tillsätta champangejäst, för att få det ännu torrare...
Reflektioner efter en dags bryggande
En annan ny sak som jag gjorde i bryggeriet idag var att kyla med termometer, på så sätt kunde jag hälla i jästen vid rätt temperatur. Förkulturen och temperaturen gjorde att allt kickade igång med det samma. 6 timmar efter avslutat bryggning kunde jag topp skörda tillräkligt med jäst för nästa bryggning!!! Häftigt!
B-day!
Jakten på en Saison
Efter många om och men snickrade jag i hop ett recept innehållandes pilsner malt, ca 7% vetekross, en liten del ljuskaramellmalt samt strösocker. Kryddor blev apelsinskal och koriander och humlen Northenbrewer och Saaz. Jästen blev Belgian Strong Ale och tanken är att jag ska ha i champangejäst till sekundärjäsningen.
Sommar!
Den senaste tidens vurm för Saison har fortsatt. I går dracka jag Brooklyns Sorachi Ace. Har inte varit allt för förtjust i deras öl på sistonne, men denna gång har de lyckats. Ölet är en singelhop med den japanska humlesorten med samma namn som ölet och det är sekundärjäst med champanjejäst. Båda dessa ingredienser har en stor påverkan på ölet, humlet med sin typiska citronskalskarraktär och jästen ger en vinöston över drycken. Utöver dessa finns en märklig dillsmak och en ekighet i ölet. Mycket gott, men lite dyrt.
Ovannämnda faktorer har gjort att det har börjat klia i bryggartarmen. Jag tänkte att jag skulle försöka mig på en Saison. Saisoner ska jäsas varmt, och det passar bra med tanke på klimatet just nu. Att de traditionellt ska bryggas i mars får jag se mellan fingarna på, jag har ingen lust att vänta. I dag kickade jag igång en förkultur på en belgisk jäst, nu ska jag bara åka och köpa en ny termometer sen blir det brygga av!!!
Det kan inte gå fel...
Gör en sallad på hemodlade salladsbald, cocktailtomater, avocado och räkor. Toppa med lite majo och kläm över en citorn och lite olivolja. Lägg dig på gräsmattan och ät det hela tillsammans med nybakad baguette och brie. Till det hela dricker man en Saison Dupont. Det kan inte gå fel.
Jag har sagt det förut men Saison Dupont är sommarens godaste öl!!! (Ok lite tidigt att uttala sig om detta, jag har ju inte smakat av årets hembrygd än)
och det växer!
Jag vet inte riktigt varför jag fick för mig att köpa St Eriks Pale Ale, jag har inte tyckt om någon av deras tidigare öl. Men det måste ha med det bristande utbudet på Sunnes Systembolag att göra. Hur som helst. Pale Alen är bryggd med enbart humlesorten "Citra". Det lukta som det ska av exotiska frukter, citrus och lite tvål. Smaken är inte dålig på något sätt, men aningen enkel och lite tråkig. Ölet är lättdrucket, på gränsen till lite blaskigt. Om jag skulle bli bjuden på en till skulle jag dricka upp och vara glad, men jag kommer inte att köpa St Eriks Pale Ale någon mer gång. Slut betyget är helt enkelt: -Jag fick det jag förväntades att få. Inga överraskningar här inte.
Fortsätter att vänta på sommaren.
I glaset fortsätter jag att hälla upp sommarens sortiment av ale och andra goda drycker. I dag blev den Black Isle Yellow Hammer. Tänk nu börjar jag längta tillbaka till Skottland igen. Ölet är vacket gyllene med en härlig doft av citronskal. Smaken är frisk, vilket kan bero på vetet som finns i ölen, men den typiska "skottska smaken" finns med på paletten den med. Med sin låga abv på 4% är detta en riktgt härlig törstsläckare under soliga dagar.
Vidare i sommarölsdjungeln visar Sigtuna på nytt att de är ett av Sveriges mest intressanta bryggerier. Deras sommar IPA innehåller allt man vill ha av en IPA så som citrus, markerad och frisk beska samt en lagom restsötma. Trots sina 7% är den förädiskt lättdrucken. Tummen upp igen för Sigtuna!
Sommaröl, jo jag tackar jag!
Tack Skebobruk!
Just nu väntar jag mest på att Humlegården ska få in nya 30 liters kittlar med tappkran. En sådan ska jag skaffa så fort det bara går.
Tappat och klart
Nu kan det bli sommar, för sommarölet är på flaska. Ordentligt kolsyrat kommer det att bli! Tyckte att det skulle bli uppfriskande en varm sommardag.
Det som bekymmrar mig mest är som vanligt att ölet inte jäser ut som det ska. Det blir alltid mer restsötma än beräknat. Denna gång skakade jag om jästunnan med gämna mellanrum för att bli av med överflödig kolsyra som kan hindra jästens arbete. Läste i jästboken att man skulle göra så. Men det gav ingen effekt. Trots det den höga restsötman blev humlearomen och färgen bra.
Runt midsommar borde ölet vara klart att dricka. Nu ska bryggeriet få vila ett tag. Ska fundera ut några nya förbättringar innan det är dags att brygga igen. Nästa öl kommer antagligen att bli en stark belgare med mycket mörkt kandisocker, kryddat med apelsin och stjärnanis. Den ska få lagra sig fram till jul. Om det inte bli en belgare kommer det nog bli en mörk amerikan istället. Black IPA är inte helt utforskat än...
Faster Tildas Barley Wine
Problemet denna gång var flaskorna. Jag har samlat runda fina flaskor som har innehållit Fink Brau från Lidl. Dess värre får man vad man betalar för. Glaset var så tunt i dessa flaksor så de sprack när jag skulle kapsylera dem. VARNING FÖR LIDL-FLASKOR!!!
Nu ska kornvinet lagras och primas i källaren minst en månad till, sen ska det avnjutas till en stor ostbricka. Gamla Faster Tilda kommer kankse vrida sig i sin grav, eftersom hon var sektions ledare inom Godtemplarörelsen på sin tid.
Om det inte strular så är det inte på riktigt.
I söndags var det dags att brygga sommarens grillöl. Förutsättningarna var på topp, med kraftig förkultur och en tidig morgon för att slippa stressa igenom arbetet. Denna gång provade jag en gamal mäskmetod, att mäska i ugnen. Det gav ett bra resultat. Efter att ha värmt upp mäsken till 67 grader i en 10 literskastrull, satte jag in hela rasket i en 80-100 gradig ugn. Där fick det stå och mysa i en och en halv timme. Till skillnad från att mäska i isokärlet hade teperaturen ökat med två grader, i stället för minskat med det samma som det brukar. En tanke som kom upp var att man kanske skulle försöka sig på en långsam stegmäskning i ugnen, där temperaturen sakta höjs till önksad nivå.
Men säg den lycka som varar. När det blev dags att laka och jag skulle ta tempen på lakvattnet la termometern av. En helt ny termometer!!! Det fick spatt och påstod att vattnet var 125 grader varmt. Som tur var har jag en resevtermometer...trodde jag! Min gamla hederliga glastermometer hade dagen till ära gått av på mitten.
Jag blev tvungen att laka på kän. Och resultatet blev där efter, istället för en densitet på 1045, fick jag ett värde på 1035. För att kompensera för denna förlust kokade jag ner 2 liter vört i en gryta vid sidan av. Detta kompenserade lite, men inte tillräkligt.
Till slut hamnade all vört avkyld och syresatt i jästunnan, trots dåligt utbyte och igenkleggat humle i kulventilen på kokkitteln. Men jävlar va gott stamvörten smakade. Som att äta en grapfrukt på en utflykt i tallskogen. Om jäsningen går som den ska, kommer det finnas 15 liter härlig amerikanks pale ale till sommaren.
Iväntan på solens återkomst passar jag på att dricka Saison Dupont som kom som nyhet till systemet förra månaden. Ett helt fantastikt öl enligt mig. Har inte druckit Saison tidigare, men det kommer garanterat bli fler.
Laddar för sommarbrygden
Spenderade gårdagkvällen med att gå igenom jästbanken och tvätta några jäster. Dessvärre visade det sig att de flesta i banken var i mycket dåligt skick och luktade riktigt illa, en hade till och med börjat mögla. Men det är väl priset man får betala när man inte har tid att brygga lika mycket som förr.
Till helgen ska i alla fall sommar ölet bryggas. Det kommer att bli en ljus ale med mycket amerikanks humle. Troligtvis kommer även lite vetemalt smyga sig ner i mäsken, tillsammans med pilsner-, pale ale- och munchermalt. Det ska bli ett öl till sommaren alla grillkvällar.
